Tjejmilen 2012

Kanske den blötaste mil jag någonsin sprungit?!
Jag valde att sätta min egen prestation åt sidan idag och istället fokusera på att hjälpa min syster Agnes att nå sitt mål att springa under 47 min. Jag var farthållare så att varje kilometer de 8 första skulle vara på 4:45, jag räknade också ner hur långt det var kvar till varje kilometerpassage och försökte ge tekniktips och påminna om hållningen uppför och accelerationen man kan göra nedför.
Första 2 km var väldigt trånga i startgrupp 1. En tjej blev fälld och åkte rakt i asfalten 2 meter framför mig, blev påsprungen av 3 andra och verkade ha slagit sig illa för senare löpare hade sett henne vid sidan av banan sen. Agnes och jag sicksackade oss fram, jag gick snabbt upp på 183 i puls och låg sen där resten av loppet.
Det känns superhäftigt att kunna springa 8 kilometer i 4:45 och inte ens vara andfådd, jag löptränar ju knappt, bara konditionstränar om ni förstår skillnaden. När det var 2 km kvar var det dags för spurten och jag skickade i väg Agnes uppför Strandvägen. Hon gick i mål precis under 47 minuter, nytt personligt rekord och jag är världens stoltaste storasyster. Vi båda hade en fart där vi kunde njuta av loppet, behövde inte ha tunnelseende eller mjölksyra och ändå fick nådde vi målet. Imponerande!
På Gärdet fick den millimeter av skon som fortfarande var torr sin beskärda del av lerbad men man orkar inte bry sig längre. På med jacka och cykla hem bara.
Jag träffade massor av bloggläsare, blev igenkänd och påhejad av publiken och fick träffa flera bloggkollegor jag inte träffat på riktigt före, vilken pepp! Tack alla inblandade!!

Annika, jag, Clara och Linda vid Plan Sveriges tält

Med relativt rena kläder och skor, innan loppet

Från Anna Trendotränings twitter kommer bild på henne, Helena och mig