Mexico Dag 8 Hemresa

Idag lämnade vi Playa del Carmen och Mexico. 🙁
Vi sköt på packningsmomentet in i det sista för att behålla semesterkänslan så länge som möjligt och inte oroa Sixten. När vi vaknade som vanligt vid 07 (nej, vi har inte sovit ut en enda morgon under dessa två veckor), Sixten vaknade faktiskt sist av oss alla fyra, satte vi direkt igång med att packa allt. För att slippa betala för övervikt även på hemresan omfördelade vi lite så att den största resväskan bara fick vara halvfull.
När vi var klara med packningen beställde vi upp frukosten via roomservice för sista gången (snyft) som vi åt i solen på balkongen. På med badkläder för sista gången och så doppade vi oss i havet och tog en svängom i poolen innan vi fixade i ordning oss och lämnade rummet.
Vi var incheckade en timme före avgång och hann äta lite texmexfastfood (så himla gott, tacobar är ett skämt) i avgångshallen innan boarding. På flighten mellan Cancun och Newark blev vi varse om ett problem när man reser med två små barn på vissa flygplanstyper: det finns bara fyra syrgasmasker per stolsenhet, så vi fick sitta på samma rad men på olika sidor av mittgången. Det blev varken bra för Baxter eller Sixten: Baxters huvud hamnade så nära gången när jag ammade så jag var tvungen att hålla för med handen som skydd för att han inte skulle bli bonkad i i huvudet. Sixten fyllde hela Hans famn där han sov och en bufflig amerikan slog till hans fot så att han vaknade alldeles för tidigt och var jätteledsen resten av flighten. 🙁
Vi landade lite tidigare på Newark men bagaget blev försenat så det blev riktigt stressigt att gå igenom tullen, ta tåget till en annan terminal för att lämna bagaget, gå igenom säkerhetskontrollen och hitta rätt gate. Vi fick gräddfil genom alla köer och så blev vi upplockade av en sån där lång golfbil igen och körda hela vägen till gaten. Skönt! Det är bra att resa med barn! 🙂
Eftersom transiten gick så snabbt och smidigt hann vi äta lite innan vi klev ombord. Vår resebyrå hade bokat säten längst fram med baby bassinette som vanligt. Det visade sig dock att syrgasmaskerna inte räckte till så vi skulle bli tvungna att dela på oss. Jag blev så himla sur; vi skulle vara “tacksamma” för att en kille i raden bakom kunde tänka sig att byta med en av oss (så att han fick bästa platsen), jag skulle sitta vid längst ut på raden bakom Hans som skulle sitta längst in med Sixten. Trots att det fanns flera tomma platser i första klass som de kunde ha flyttat en på vår rad till så vägrade de. Jag sa ifrån om att sitta vid gången eftersom jag ammar så till slut fick jag sitta inne vid fönstret. Ingen av oss kunde komma åt skötväskan, jag kunde inte lämna Baxter eftersom Hans satt längst in med Sixten i famnen. Flygvärdinnorna var så himla otrevliga och ville inte sätta upp korgen till Sixten så det slutade med att jag fick sitta med en sovande Baxter i famnen längst in innanför två sovande herrar och kunde varken gå på toa eller byta blöja på 8 timmar. När Hans bytt blöja på Sixten mitt i resan hade de två personer utanför hans plats somnat och ställt sitt bagage på golvet, han fick inte väcka dem för personalen och inte heller låna en av personalens stolar så det slutade med att han fick stå 1,5 timme i mörkret med Sixten liggandes i famnen. Det är andra gången (det värsta var när jag gravid flög ensam med Sixten till New York i våras och ingen hjälpte mig med någonting, blev till och med utskälld vid två tillfällen) som Continentals personal är så rent ut sagt otrevliga, oflexibla och ej tillmötesgående. Med tanke på vad våra fyra biljetter kostar, hur otrevligt det blir för andra resenärer om inte barnen är nöjda och den långa nattflygningen så kunde de väl bara flyttat en person från vår rad till första klass?! Det sista man borde göra är att splittra en familj med två bebisar!
Annat är det med SAS! När jag skriver det här sitter vi på planet till London och vi blev flyttade innan takeoff till fem säten på en hel rad så att båda barnen kan sova ostört. De har fått presenter, trots att de båda sov när vi gick ombord och vi fick hjälp med att lägga upp bagaget på hyllan. När vi flyger till New York i vår blir det banne mig SAS igen! Skitsamma att de ibland är dyrare, det är så värt det när det är en så lång flygning! Jag avråder faktiskt att flyga med Continental om ni ska göra en långresa med barn. Satsa på SAS som faktiskt bryr sig om att det ska bli bra för alla resenärer; ingen vill ha ledsna barn i kabinen i 8 timmar.
Jaja, tillbaka till flygresan till Sverige:
Vi mellanlandade i Oslo, i efterhand avråder jag från det också. Direktflyg är det som funkat bäst för oss under alla resor vi gjort, med tanke på Sixten. Alla kontroller, brist på rullvagnar att sätta Sixten i och faktumet att resan totalt sett tar längre tid är bara orsaker till att det kan bli problem. Det visade sig att trots att vårt bagage var taggat hela vägen till Arlanda var inte vi med på passagerarlistan. Efter några turer hit och dit löste det sig som tur är och vi fick de sista platserna på planet. Märkligt med tanke på att bagaget som sagt var märkt rätt, vår bokningsbekräftelse stämde och biljetterna redan var betalda?!
Vi landade i tid på Arlanda och tog en taxi hem vid tvåtiden, underbart att komma hem till vår fina lägenhet! Den amerikanska familjen som vi bytt lägenhet med hade lämnat det jättefint, som det skick vi lämnade. Fast jag med min hårnoja var tvungen att dammsuga bort eventuella katthår (ni minns kanske att deras lägenhet på Manhattan innehöll massa katthår) och rengöra badrummet ordentligt innan vi packade upp alla våra nya kläder.
Min mamma och Agnes kom förbi, jätteroligt! Vi pratade om hur vi haft det och så klart om hur trevligt det ska bli i London. Jag har aldrig varit i London tillsammans med dem så det ser jag verkligen fram emot. Hans ska jobba hela veckan så när de kommer på torsdag blir det kul med sällskap. Roligt för barnen också att få tillbringa massor med tid med mormor och moster. Vi bor på Cumberland vid Marble Arch, på hörnet av Hyde Park på Oxford street, mitt i smeten med andra ord. Så smidigt att bo centralt när jag är ensam med två små på dagarna, dessutom så hinner man mer om man har nära till hotellet. Ingen restid på dagarna med andra ord.
Kvällen tillbringades med att tvätta och packa om bagaget. Sixten sov några timmar mellan 19 och 22 men sedan var han vaken och så himla sur fram till 01. Vi har minus 7 timmar i kroppen från Mexico så det är klart att han inte kan ställa om sig direkt.
I efterhand hade det varit skönt att ha några dagar hemma och sedan åka till London samtidigt som Agnes och mamma men det är smidigt för mig och barnen att resa tillsammans med Hans så vad fasen, det får vara lite tufft med jetlag, vi är ju ändå i fantastiska London! 🙂