Många av er bloggläsare är med i min Facebookgrupp (sök på Lofsans challenge). Där samlas tjejer i blandad ålder och med olika bakgrund, vi peppar, hejar och ger stöd till allas satsningar. En av tjejerna i gruppen, Malin har gjort en fantastisk resa som jag gärna vill dela med mig av. Malin har använt måttband, löpning och vågen som sina mätparametrar, det är viktigt att inte stirra sig blind på bara vågen.
Här är Malins resa:
Min resa började den 1 januari 2012. Då vägde jag 73 kilo till mina 166 cm. Jag hade flera gånger försökt att gå ner i vikt innan det men aldrig lyckats. Har två fina flickor på två och fyra år men efter andra barnet född 2010 vägrade magen och fläsket att försvinna, andra sommaren då minstingen var 1 år visade jag mig inte i bikini och mådde förfärligt över min situation så jag bestämde mig för att den här gången skulle det vara på allvar! I julklapp julen 2011 önskade jag mig ett träningskort på Friskiss och svettis, fick ett av min kära sambo men funderade på hur i hela friden jag skulle hinna att träna? Jag hade skola, två barn, hem och hushåll, föräldrar 100mil bort och en sambo som arbetade 30 mil bort från söndag kväll till torsdag eftermiddag. MEN allt går med lite vilja och MYCKET planering. En bra vecka fick jag till sex träningspass och en dålig vecka tre stycken. Idag kan jag tacka barnens farmor som var här en gång i veckan i säkert två månader. Träningen jag körde var allt ifrån spinning, gympa och pulspass. Matmässigt de första tio veckorna i Challenge nr 1 uteslöt jag godis och allt socker i veckorna. En viss mängd sötsaker på fre eller lördag var ok. Jag uteslöt även kolhydrater och allt vitt bröd. Åt sallad så att jag trodde det skulle växa grönt ur öronen på mig. Istället för kolhydrater satte jag i mig broccoli, ägg, keso, egen gjord pizzasallad och blomkål. Åt mellanmål två gånger om dagen i form av powerbars (egentillverkade utan socker), ägg och eller banan. Hällde dessutom i mig mängder av vatten.
I samma veva som Challenge 1 avslutades bestämde jag mig för att börja springa. Kan tillägga att jag hatade att springa. Startade upp en ny Challenge på 7 veckor, målet var att äta som jag hittils gjort, träna som innan, gå ner 5 kg och springa 5 km på 27minuter. En vecka senare, den 14 mars sprang jag mina första 5 kilometer på ca 30 minuter. Bestämde mig då för att springa vårruset. Jag lyckades springa på 26.24 näst sista dagen i challengen trots både astma och problem med pollen, dock lyckades jag inte gå ner sista kilot och som nytt mål tog jag två veckors godisförbud (challenge nr 3) som tyvärr misslyckades (dock åt jag betydligt mindre godis än föregående lördagar) men redan efter en vecka gick jag ner det sista kilot och landade på -13 kilo totalt. Sprang vårruset och satte personligt rekord på 26.11.
Bild 1: högst upp till vänster, 1 januari 2012. V.1.
Bild 2: högst upp till höger, 10 veckor senare. Efter avslutad challenge 1.
-8kg på vågen.
-15cm runt magen vid naveln.
-8cm i midjan.
-2cm runt armarna.
-7cm runt benen.
-12cm runt rumpan.
Bild 3: nere till vänster, 17 veckor senare. Efter avslutad challenge nr 2.
-12kg.
-26cm runt magen vid naveln.
-9cm i midjan.
-4cm runt armarna.
-12cm runt benen.
-16cm runt rumpan.
Bild 4: nere till höger 20 veckor senare. Efter avslutad Challenge nr 3.
Idag, 22 veckor senare väger jag 58 kilo, har gått ner 15 kilo, känner mig stark, smidig, pigg och glad. Jag har inte mätt mig sedan andra challengens avslut men känner hur kroppen formas. Jag har lagt till en viss del av kolhydrater i maten igen och unnar mig lagom med godis eller chips på helgerna. Jag är en lyckligare, gladare mamma och Malin och till på köpet har jag fått tillbaka mitt självförtroende.
Alla kan om man bara bestämmer sig, jag gick från att ha varit en liten tjockis som ätit godis varje dag, inte tränat, hatat att springa till att bara äta lite godis på lördagarna, älska att träna och att springa. Det trodde jag aldrig, jag var sjukt beroende av socker, kunde baka när jag inte hade något gott hemma bara för att slicka i mig smeten och mosa i mig kakorna. Det fanns inget stop på mig! Det har inte alltid varit det lättaste men det gick och idag är jag inte beroende av sockret!
Jag vill säga tack till Lovisa för att hon startade challengen och tack till alla människor i gruppen som gett mig inspiration, lust, tips och ork när allt känts hopplöst, utan er hade jag aldrig stått här med dessa resultat!
Nu väntar nya utmaningar med fokus på mage och muskler och jag har gett mig fan på att lyckas!
/Malin