Nu börjar rutinerna sätta sig för oss och det gick jättebra att vara ensam hemma en kort stund på morgonen med båda barnen. Sixten är så stark så att istället för att jag ska lyfta honom ur matstolen så hänger han sig fast runt min arm och så får han åka hiss ner. Det är smidigt när bebisen ammas samtidigt! Jag är väldigt mån om att amningen prioriteras nu de första dagarna innan vi har fått igång ordentlig mjölkproduktion. Bebisen får äta och snutta hur mycket och ofta han vill. Vi väntar med nappen till jag känner att mina kropp är helt i fas med hans.
Vi startade dagen med att morfar kom på besök och fick sitta länge med bebisen som dvalade skönt. Han är mycket mer nöjd för var dag som går. Bebisen alltså.
Morfar och släktens tredje barnbarn
Sandströmsnäsan och överläppen är tydlig än så länge...
Sedan kom barnens farmor och senare också faster. Farmor har åkt hela vägen från Norrland för att få träffa sitt senaste barnbarn. Dessutom har hon inte träffat Sixten sedan i juli så hon var spänd på att få se honom gå och springa. Sixten var ganska blyg och avvaktande mot damerna, till skillnad från morfar men det har framförallt att göra med allt nytt runtomkring honom. “Hans” spjälsäng är ju inte hans längre och det ligger ett litet knyte i min famn som piper och gnyr likt en hundvalp. Läskigt verkar Sixten tycka, fast med skräckblandad förtjusning.
Jag då? Jo, jag känner mig helt opåverkad så här andra dagen efter förlossningen. Har inte ont någonstans, magen har redan dragit ihop sig något enormt och på sidorna tittar de sneda magmusklerna fram igen. Huden måste ju dra ihop sig en hel del där fram men det är skönt att alla organ börjar komma på plats. Det märks på hungern om inte annat. Magsäcken känns som att den gapar helt tom!
2 dagar efter förlossningen
När båda barnen vaknat och ätit mellanmål ska vi ta den första promenaden, upp till Odenplan. Hans och Sixten ska till Sats och jag ska köpa en babysitter till bebisen. Och ni som undrar, nej, vi har faktiskt inte gett bebisen ett namn än. Tokigt va?!