BF+2: om gårdagens sista besök hos barnmorskan
Igår var vi hos barnmorskan för sista gången. Absolut sista gången. Blodtrycket var lågt och bra, bebisens hjärtljud fina och starka. SF-måttet avviker ännu mer från normalkurvan och ligger nu långt under men vi båda var överens om att inte göra något nytt ultraljud. Vi gjorde ju ett för bara några veckor sedan som visade en bebis som till och med låg på plus i tillväxt. Jag tycker att det är skönt med en liten mage, speciellt om jag ska bära på den i 12 dagar till. Om jag inte har fött den 29/10 ska jag ringa barnmorskan och så bokat hon igångsättning den 4/11, jag behöver inte komma tillbaka till henne under de här två veckorna, om jag inte vill såklart. Det är det som är så bra med att gå på privat MVC, man får vara med och bestämma själv, det är ju min kropp. Jag känner i alla fall ingenting idag heller. Har haft två kraftiga sammandragningar under dagen men de fick jag när Sixten och jag lekte disco så det var helt självförvållat. Däremot har jag drabbats av den berömda graviditetssnuvan. Är helt svullen i näsan och får köra med nässpray, packade ner en spray i BB-väskan också så att jag slipper andas lustgas och krysta med nästäppa.
För övrigt så längtar jag som fasen till förlossningen och är astaggad. Det ska bli roligt att föda igen och jag känner mig väl förberedd och helpeppad! Ge mig smärta!
Apropå smärta; Sixten blir bara mer och mer klängig ju mindre jag kan bära på honom. Han vill inte ens sitta i sin matstol under middagen utan ska sitta i mitt knä. På dagarna myser vi ofta i soffan, sjunger och läser. Ska jag gå på toa får jag bära med mig honom, försöker jag sätta ner honom kilar han in tårna i mina jeanshällor och klamrar sig fast som en liten apa. Väldigt smickrande men det måste vara jobbigt för honom. Jag hoppas att hans separationsångest hinner dämpas innan hans värsta konkurrent här i livet träder fram, då kommer det att bli tillräckligt jobbigt för honom. Det känns bra att vi har två månader tillsammans härhemma alla fyra och sedan vår långresa i vinter innan inskolningen på förskolan, om det nu blir någon sådan för Sixten i januari. Jag har inte bestämt än hur jag ska göra med det, det är så många faktorer som spelar in.
Veckans andra gravidmassage ägde rum i morse och jag tyckte att det var lika skönt den här gången som i måndags. Än en gång jobbade hon mycket med skulderblads- och sätesmuskulaturen. Rumpan är värst, fy vad stel den är! Det känns som två stora blåmärken på skinkorna. Jag passade på att boka en gång till i mitten av nästa vecka, det känns som ett grymt sätt att ladda upp inför förlossningen och ett jätteskönt sätt att få lite avkoppling. Jag rekommenderar verkligen alla gravida att unna sig en ordentlig massage, oavsett var i graviditeten man befinner sig (vissa massörer behandlar dock inte före graviditetsvecka 12 på grund av missfallsrisken).
