Lofsan svarar

Vad tycker/tänker du om människor med riktig övervikt och/eller som ej tränar alls?

Jag tycker ingenting speciellt om dem om du menar negativt sett. Jag är väldigt liberal i min människosyn och tycker att alla får göra som de vill så länge som inte någon annan far illa. Däremot vet jag av erfarenhet att många överviktiga människor mår dåligt och känner sig instängda i en kropp de inte tycker om. Att själen och kroppen är åtskiljda och inte är desamma. De vill ha hjälp att förändra sitt yttre skal så att det bättre passar den person som själen är eller vill vara. Ta till exempel normalviktiga tjejer som går upp 30-40 kg under graviditeten och sedan fastnar på 30 kg övervikt efter förlossningen. De tjejer vittnar om att ”min kropp passar inte mig” eller ”jag ser egentligen inte ut så här”. De tjejerna älskar jag att coacha, peppa och guida till att bättra matcha sin kropp till hjärnan.

Människor som alltid varit överviktiga är svåra att hjälpa eftersom de oftast har en inarbetad dåliga vana med kost och fysisk rörelses helt ur balans. I min roll som PT fokuserar jag på människor som aktivt vill förändra sin livsstil och lägger större vikt vid vilken mental inställning och vardagsvanor de har, framför att skriva manualer att slaviskt följa. Jag vill att de ska ändra sin mönster och reflektera över sitt eget beteende och inte få färdiga koncept att följa. Då håller det inte i längden utan blir en quickfix och inte en livsstilsförändring.

De enda människorna (eftersom jag inleder med att jag inte tänker något speciellt om överviktiga) jag har problem med och kanske till och med ser ner på är människor som röker i närheten av barn, fimpar i naturen eller röker bland mat (till exempel på utserveringar). Jag tycker att det tillhör allmänt socialt hyfs att inte göra något av det tidigarenämnda men jag har förstått att det verkligen inte är en allmän uppfattning. Tills det blir det säger jag alltid ifrån om någon röker i närheten av mina barn i lekparken, vid bebispoolen (oh ja, sååå vanligt!) eller på en bänk bredvid oss när vi fikar mellis.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Stina 6 september, 2011 at 10:56

    Åh fy vad äckligt med folk som röker i närheten av barn. Här i Lund är det faktiskt väldigt ovanligt att folk röker i på offentliga platser. Märkte en enorm skillnad när jag var i Sthlm i somras. Folk satt och rökte på uteserveringar och de fimpade lite varstans. Vid ett tillfälle flög det ner glöd i vår vagn… Då var jag tvungen att ryta till. Är inte allls van vid sådana situationer…

    [Svara]

  • Svara kornelia - mamma till Nea 6 september, 2011 at 22:24

    Måste bara säga att läsa ditt inlägg här är som att läsa min egen dagbok innan jag gick ner mina 23 kg.
    Tack för en fin och väldigt inspirerande blogg!

    [Svara]

  • Svara Magda - Mamma till Elliot 6 september, 2011 at 22:24

    Min dröm hade nog varit att få hjälp av dig. Jag är precis en sån där person du beskriver som rolig att hjälpa. Det är så sjukt, jag har ju alltid varit smal och i mitt huvud är jag det fortfarande. Och så råkar man se en bild av sig själv och så tänker man ”vem fan är detdär?!”. Suck.

    [Svara]

  • Svara Viktkamp 9 september, 2011 at 22:40

    Att kroppen inte passar känner man igen, är på god väg att nå min drömkropp.. har aldrig varit smal men nu ska jag bli.. eller jag kommer inte bli smal på det sättet eftersom jag har en del muskler men jag kommer bli ”fit” =) underbart skönt är det, man orkar mer.. ångrar mig inte en sekund fast det är sjukt jobbigt ibland.

    [Svara]

  • Lämna kommentar