Resor, Sixten

Uppför Åreskutan och så ner igen!

Idag har vi haft en riktig friluftsdag! Hans och jag gick ner till Ica efter frukosten och köpte bröd och lite mer pålägg att göra smörgåspaket av. Alla fick sedan en varsin ryggsäck packad med matsäck, en tröja och dricka.

Planen var att ta kabinbanan upp till toppen och där bestämma vidare rutt, men väl uppe vid banan visade det sig att blixten slagit ner i en av stolparna under gårdagens oväder så kabinbanan var stängd. I väntan på att den skulle öppna tog vi WM-åttan upp, jag försökte fota lite men oj vad svårt det var med vårt objektiv. Den gillar inte närbilder.

När vi var halvvägs upp i liften öppnade himlen sig och det fullkomligt vräkte ner på oss. Sixten var tapper även om vi alla blev riktigt blöta. Vi följde med liften ner direkt, huttrandes. Efter en stund i värmestugan där vi åt lite av matsäcken i väntan på att bli torra väntade och väntade vi på att regnet skulle sluta och att kabinbanan skulle öppna, men icke sa nicke, trots att solen sken stod banan still.

Till slut gav vi upp och löste tillbaka våra biljetter och bestämde i stället oss för att ta WM-åttan upp och ta en kortare vandringstur. Men precis när vi skulle kliva upp i stolen fick vi meddelandet att banan skulle köra sin första tur 5 minuter senare så vi skyndade in för att köpa nya biljetter och så var vi äntligen på väg upp mot toppen av Åreskutan!

Vi fortsatte vandringen upp till högsta toppen, för att där ta oss via vandringsleden längs med kammen och hela vägen bort till Tottbacken. Det var mycket snö på toppen men absolut inte kallt.

För ganska exakt två år sedan sprang jag samma sträcka, fast i motsatt riktning; uppåt, i och med löpmomentet under Åre Extreme Challenge. Det är häftigt att få göra detta med Sixten, snart ett år gammal och en ny bebis i magen, tillsammans med min man. Det hade jag aldrig trott för två år sen! Vilken tur att jag träffade Hans så att jag får möjlighet att göra alla dessa roliga resor tillsammans med honom och vår son.

När vi gått ungefär halva biten ner stannade vi vid en bäck och drack kallt, gott vatten. Sedan tittade vi ut en perfekt rastplats där vi åt vår smaskiga matsäck. Sixten matvägrade men var lika glad ändå så vi lät honom vara. Det var helt underbart att sitta där på filten och njuta av naturen, fåglarna och utsikten. Med ny energi och vid gott mod fortsatte vi vår vandring. Jag är jätteimponerad över Tom, 7 år gammal, som klarade hela den långa turen, nästa fyra timmar, inklusive matpaus, gick vi och han sa inte ett enda negativt ord på hela dagen. Hoppas Sixten ärvt Toms energi och tålamod, fina kille!

Vi packade i hop våra ryggsäckar och fortsatte vandringen nerför. Snart nådde vi Tottliftens topp och äntligen kunde vi mentalt känna oss nära målet. Vi fortsatte leden mot Björnen och Nalleklippan innan vi svängde av och gick sista biten rakt ner för Tottbacken. Då sved det rejält i låren och rumpan. Men oj vad duktiga vi kände oss som gått så långt och kämpat bland klipporna, alla småbäckar och genom snön.

När man går så länge som vi gjorde, och dessutom i en slående vacker natur blir jag ofta lite filosofisk och jag gick och funderade. Tänk att jag har blivit/är en sådan människa som, gravid i vecka 24, åker upp till Åre med min son, knappt 11 månader gammal, och fjällvandrar. Mitt tips till er mammor som läser och går och funderar på att göra en längre resa eller något äventyr med sina barn; VÅGA!!! Det blir vad man gör det till, ni kommer inte att ångra er. Jag är så glad att Sixten får möjlighet att vara med och uppleva så många länder och olika platser tillsammans med oss. Det slår alla märkeskläder och babysimkurser i världen!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

6 Kommentarer

  • Svara militarmamman 29 juni, 2010 at 22:02

    Jättefina bilder! Ni ser ut att ha det toppen!

    [Svara]

  • Svara Victoria 30 juni, 2010 at 10:53

    Imponerande att ni orkar. Min dotter snart 9 månader har svårt att klara miljöombyten. Hemma hos farmor och farfar vaknade hon en gång i halvtimmen hela natten i fem dygn innan vi gav upp och åkte hem. Just nu verkar hon trivas bäst hemma eftersom hon bara vill röra på sig hela tiden, men jag skulle gärna vilja resa lika mycket som ni gör. Om ett år, kanske.

    [Svara]

  • Svara Johanna 30 juni, 2010 at 11:53

    Håller helt med dig i det du sæger! Jag ær gravid i 7:e månaden och har precis kommit hem från en månads backpacker tur i Malysia och Indonesien med Bali och Borneo som stopp. Det gick superbra så længe man bara tænkte på att hålla ett tempo som kroppen klarar och det var en fantastisk upplevelse. Jag gør 100 gånger hellre en sån resa dær jag får uppleva værlden med min ælskling æn att jag køper den nya Louis Vitton væskan. Upplevelser med dem man ælskar (inkl baby i magen) ær det som får sjælen att njuta!

    [Svara]

  • Svara Johanna 30 juni, 2010 at 15:09

    Vilken fin kärleksförklaring till din fästman! Hur träffades ni? Tack för en bra blogg, du inspirerar mig!

    [Svara]

  • Svara Stina 8 augusti, 2010 at 14:09

    Hittade din blogg av en slump när jag googlade på gravid i vecka 22 + fjällvandra. Kul att jag hittade hit, behövde läsa något liknande, vi ska åka upp till Åre i september när jag är i vecka 22 och med oss har vi vår dotter på 1,5 år. Vi planerar också att ta kabinbanan upp och vandra ner, ungefär hur lång tid tog det för er?
    Mvh/Stina

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Vad kul för er! Det var helt fantastiskt! Vi stannade två längre stunder på vägen ner och gick hela vägen bort så att vi kom ner vid Tott. Det tog mellan 3-4 timmar tror jag. Det var jag som sinkade mest tror jag även om vi hade en sjuåring med oss som knatade på riktigt bra.

    Stort lucka till, hoppas ni får bra väder!

    [Svara]

  • Lämna kommentar