Lofsan

Upp och nerdag

Vad roligt att det är så många som är med och tävlar om åkpåsen från The Buppa Brand, den är värd 1000:-. 🙂

Idag har varit en riktig upp och nerdag. Sixten har kommit in i den fasen när han ska bestämma allting själv. Och då menar jag allting. Jag ville att han skulle ha sin snygga grå mjukisoverall från The Brand idag, den gick fetbort. Sixten vill ha tajta kläder som inte hänger i grenen eller i ärmarna. Det första han gjorde inne på förskolegården var att sätta sig i en vattenpöl så att han skulle få byta kläder. 🙂

Om förra veckans måndagsincident var att jag hittade min iphone i toaletten var denna måndags en fetingrepa på bildörren. Så blir det när jag är stressad och barnen skriker. 😉


Men sedan har det varit upp upp upp. Baxter fick vara med på SatsBaby inne i salen istället för att leka på MiniSats och han älskade det! Upp och ner för scenen, hälsa på de små kompisarna som ligger på filtar och så upp på scenen och dansa lite. Jag får ju hålla koll på både honom och mammorna på klassen, tur man har simultanförmåga. Det var ett riktigt roligt pass idag och många av mammorna börjar bli riktigt bra. Jag tjatar om magstödet (att aktivt dra in naveln samtidigt som man tränar andra muskler) och att knipa hela tiden. Det behövs tjat för så fort man blir trött försämras tekniken, skaderisken ökar och träningen får sämre resultat.

Min kompis Sofia kom förbi på lunch och sedan tog vi en fika på Nybergs Konditori på vägen till Sixtens förskola. Mysigt!


Sixten hade varit hängig på förskolan idag, inte så att han är sjuk men väldigt trött. Han ville kramas massor när jag kom. Gullet.


Han fick sina numer vanliga utbrott på vägen hem, typ ”jag vill ha glass” ”va? får jag bara gunga en stund, jag vill gunga mer!” och blir skogstokig på mig. Jag har blivit fenomenal på att hålla mig lugn i de situationerna och bär honom hem när jag inte haft med mig Donkeyn. Fast jag känner mig otillräcklig som mamma när han krisar på det sättet trots att jag gör mitt bästa. Känner ni igen er?


Nu blir resten av dagen en riktig uppdag, vi får besök av min syster Agnes snart och så ska jag berätta för er vart jag ska resa om ett par veckor, sooo happy!!!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Alfva 3 oktober, 2011 at 17:23

    Känner igen mig alltför väl… 😉 Just nu ligger en 2-åring på golvet och ropar ”Mamma – jag är sur” för att hon inte får göra som hon vill.
    Tack och lov går det i perioder!

    [Svara]

  • Svara frankalexander 3 oktober, 2011 at 17:30

    Du är inte ensam.. Här har vi en Alexander med vilja som 5 oxar tillsammans..
    Du får inte glömma att du är en grym mamma 😉

    [Svara]

  • Svara Carro 3 oktober, 2011 at 17:46

    Japp! Check på den! Lägg på en 5-åring som är mogen för sin ålder (=sexårs-trotsar redan) och älskar att argumentera, så har du min vardag. Särskilt morgnarna är ett helvete ibland då man själv ska iväg och de ska komma i tid till frukosten på förskolan. Planering och förberedelser är A & O har jag märkt.

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Ja, men man ska ju kunna stanna spontant i parken också utan att det blir liv när man ska gå därifrån. Eller?

    [Svara]

    Carro Reply:

    Ja, det ska man ju. Men du verkar ha hittat receptet för filbunken så att säga 🙂

    [Svara]

  • Svara ellenojag 3 oktober, 2011 at 17:57

    Vi saknade dig och gräbsen här hemma idag!

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Och vi hade så gärna varit hemma hos er!

    [Svara]

  • Svara Stina 3 oktober, 2011 at 18:32

    Japp! Känner igen det… Känns tungt i hjärtat. Man vill hjälpa och ge bot till det, men ibland är det bäst att bara bära bort och prova med något annat.

    Det där magstödet. Är det ”bara” att suga in naveln? Jag kan spänna magen på hundra sätt och tycker det är svårt att hitta en balans. När jag drar in naveln, blir det som ett sug under revbenen och det känns inte rätt. När jag spänner magen ”halvt” känns det bra, men då vet jag inte om det är rätt. Hur gör jag för att hitta rätt?

    Kramar Stina

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Prova att ligga på golvet med fotsulorna i golvet. Stämpla ner ländryggen/svanken i golvet, lägg fingrarna emellan så att du verkligen känner att du trycker ryggen neråt.

    Ett annat sätt är att gör denna övning fast likagärna på knä http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=oJUaGBUPJC4#!

    det ska bli ett sug i buken, tänk på att inte svanka utan snarare dra in svansen mellan benen när du står rakt upp.

    [Svara]

    Stina Reply:

    Tack! Tror jag har fattat galoppen! Ska tänka på detta nu, för det blir lätt att jag svankar oavsiktligt när jag står upp…

    [Svara]

  • Svara I min lilla lilla värld 3 oktober, 2011 at 19:52

    Tänk att våra så otroligt söta barn kan ha sååå mycket egen vilja. Men som vi sa. Det är BRA med egen vilja. Inga apatiska barn här inte 🙂

    Du skulle varit med idag. Vi har haft skitmysigt i Malmö med favvistjejerna. Du får helt enkelt flytta till Skåne 😉

    [Svara]

  • Svara Life of Lisa 3 oktober, 2011 at 19:52

    Oh ja, känner igen.
    Även känslan av att lyckas hålla mig kolugn, jag låter det rinna av och bär hem om det krävs.
    Alla får ju hantera utbrotten mer eller mindre ofta, så det är bara att ta att det just denna gång var en själv. Men kul är det ju inte…

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Ett djupt andetag bara… 🙂

    [Svara]

  • Svara Hanna 3 oktober, 2011 at 20:06

    Hej Lofsan! 🙂
    Kan inte du berätta hur du har ätit de senaste månaderna? frukost, lunch middag kvällis? Skulle behöva lite inspiration! 🙂
    Äter du protein till varje måltid?

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Absolut!

    jag äter gröt och grovt bröd med kalkon och tomat samt ett ägg till frukost, lunch äter jag oftast någon sallad med kyckling, räkor eller kalkon till, middag äter jag sallad liknande lunchen eller något med nötfärs. Kvällsmål äter jag oftast kesella 1% med hallon eller fun light, nötter och lite honung. Jag äter protein och fett i alla måltider och kolhydrater på förmiddagarna och till det målet närmast efter träningen. Det fungerar bra för mig. Nu ska jag lägga till ett extra mellis på eftermiddagen också för att öka i vikt.

    jag äter mycket avocado, ägg, kalkon, gröt, kesella, mozarella, halloumi, kyckling, hamburgerkött, nötfärs.

    [Svara]

    Hanna Reply:

    Åh tack så jättemkt för ditt svar!
    Har en till fråga, hur ofta kör du kondition? Intervallträning och så? Och hur lär man sig göra chins? skulle jättegärna vilja kunna det!
    Tycker att du är en jättebra förebild.

    [Svara]

  • Svara Caroline 3 oktober, 2011 at 20:40

    Ja det där är (snarare kommer bli) jättesvårt. Min lilla tjej är 18 månader och jag ser redan en urstark vilja. Men den kommer väl växa sig ännu starkare ju äldre hon blir. Det tror jag i princip alla barn har. Tillhör väl en normal utvecklig. Man (jag) vill ju uppmuntra kreativitet, beslutsfattande, ideer osv…samtidigt som man måste visa vem som bestämmer. Fy va svårt det är. I synnerhet när dom är så små så man inte kan förklara varför dom inte får. Och kan resonera med dem.

    Det är ju sååå mycket roligare och ge dem det dom vill ha. Se lyckan i ögen när dom får det. Jämfört med ett gråtanfall/raseriutbrott. Men som sagt så måste man ju visa vem som bestämmer. Suck! Jag tror att du liksom de flesta av oss andra gör ett helt enastående bra jobb med dina barn. Bara man handlar utifrån barnets bästa. Även om det oftast är på sikt;)

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Eller hur! Jag tror att det är en fas, eller en reaktion på storebrorslivet. Jag ska försöka ge Sixten mer egentid med mig och Hans framöver.

    [Svara]

  • Svara Michaela 3 oktober, 2011 at 21:26

    Situationen känns bekant! Har en 1-åring här hemma som kan allt själv (tror han alltså). 5-åringen tror hon är 13år och det innebär ju också en hel del tandgnissling så gott som varje dag 🙂
    Ska du springa Stockholm maraton förresten? Sprang förra loppet på tiden 3:53 och nu tänkte jag lägga upp ny måltid på 3:30 men är orolig för att jag inte ska klara av det. Men skam den som ger sig 🙂

    [Svara]

  • Svara Marie Berg 3 oktober, 2011 at 22:18

    Jag har också en tvååring och herre min skapare va mycket tålamod man behöver för att orka ta alla dagens prövningar. Min son ska också göra ALLT själv och bestämma ALLT, dock med oerhört varierat resultat. Vid minsta motgång blir stora protester..
    Själv tänker jag. HAN ÄR TVÅ ÅR, det är en fas, snart blir det lättare. Sen inser jag att snart är han TRE.. Hahahha

    Tack för att du delar med dig så av ditt liv.

    [Svara]

  • Svara Anna 4 oktober, 2011 at 07:36

    Jag kapituleade helt när min son Vilgot skulle börja bestämma vad han skulle ha på sig. Jag lät honom helt bestämma och det blev bra det också. Nu är det sällan vi tjafsar om vad han ska sätta på sig. Så länge han inte går runt och fryser. Barn får ju dille på vissa grejer och på vissa kläder de ska ha. Det går över. Tror jag i alla fall:) Jag brukar andas och blunda och andas…. Det är trots allt fantastiskt att de är så viljestarka så tidigt och jag är så glad över att Vilgot vill ta kommando över sitt liv. Jag gillar därför inte uttrycket trots. Det signalerar bara massa negativ energi. Jag väljer att se hans vilja positiv och om en drivkraft. Även om det vissa dagar kan vara skitjobbigt. Håller med ovan kommentar, tack för att du delar med dig.

    [Svara]

  • Svara Rosahjärtan 4 oktober, 2011 at 10:30

    Igår körde jag ett Box pass som även innehöll mycket hopp både utfall & saxhopp på olika sätt & även knäböj på olika sätt. Jag kände ju hur det var svårt att knipa även om jag knep allt jag förmådde & även om det kändes som det blev läckage så var det inte mer än några droppa även om det kändes som en hel sjö när man stod där =). Har du tips & råd hur man ska göra på dessa pass/övningar? För inte behöver man undvika dem helt?

    [Svara]

  • Svara Cissi 4 oktober, 2011 at 21:40

    Hej! Det heter ju treårstrots, men min erfarenhet är att den kickar in när de blir två. Och att det är då den är som värst, vid tre har det oftast lugnat ner sig igen. Läste en bok om det när I var där, och där stod det nåt om att barn i den åldern har upp emot 50 småkonflikter om dagen. Och några större. Hjälp asså. Men med den vetskapen i ryggan så vet man ju också att det är helt i sin ordning och att man hjälper sitt barn utvecklas och bli en stark individ genom att ta dessa konflikter! Och jag är säker på att du gör ett strålande jobb med det. KRAM!

    [Svara]

  • Lämna kommentar