Lofsan

Träningshets?

Har%20tr%C3%A4ningshetsen%20g%C3%A5tt%20f%C3%B6r%20l%C3%A5ngt?

 

Jag fick frågan om jag ville vara med i TV4 Nyhetsmorgon för att ”möta” en journalist i en liten debatt om träningshets. Journalisten Weidmo vill att andra människor ska sluta posera med sina träningspass eftersom hon tycker att det skapar en obalans där människor som inte tränar blir mindre värda. Jag hade tyvärr inte möjlighet att sitta i TV4 i morse eftersom jag prioriterade att tillbringa tid med mina träningskunder i gymmet men jag vill ändå belysa detta fenomen. Jag tipsade redaktionen om att Heléne Ahlson är en klok tjej, aktiv bland sociala medier och dessutom väldigt populär PT. Debatten blev inte så levande – framförallt på grund av en sak: Weidmo upplever helt subjektivt hur någonting är. Och ingen kan säga emot henne att hon inte får känna så. Men har hon rätt att säga till andra människor hur de ska göra?

Är det verkligen så att politiker och arbetsgivare ser ner på människor som inte tränar? Jag gillar inte generaliseringar och tror att det är svårt att hitta forskning som stöder det påståendet. Den forskning som däremot finns kring arbetsgivares stöd till anställda kring träning och kost visar att för varje krona arbetsgivaren satsar får denne tre till nio kronor tillbaka i form av ökad effektivitet och minskad sjukfrånvaro och anställda som mår bättre och stannar kvar längre på arbetsplatsen.

Alla människor har rätt till en åsikt, att känna på ett visst sätt och inom lagar och regler agera som de vill men jag tror på att man själv får styra de känslorna inåt och rensa upp sina egna led. Om man tycker att facebook är jobbigt och framförallt de vänner som delar med sig av sina fysiska prestationer är det väl bara att radera sitt konto eller ta bort vännen. Att be sina vänner, kollegor eller familj att censurera sig för att man själv inte ska känna sig mindre värd känns som en rätt kass väg att gå.

Hur känner ni kring detta?

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

36 Kommentarer

  • Svara Agneta 22 januari, 2013 at 12:23

    Jag vill ha en sund kropp, leva ett för mig å familjen sunt liv vad gäller kost, träning å allt som hör till. Om grannen inte gillar att se på mig så får denne låta bli. Vi kan ju faktiskt välja! Helt absurt att folk inte ska få ”visa sig” för att nån mår dåligt av det. Låt bli att titta, är mitt tips:-).

    [Svara]

  • Svara fitnesscoachen 22 januari, 2013 at 12:27

    Jag blir så himla arg på det där! Istället för att inspireras av de som tränar och tar hand om sig så pekar man ut dem som att de gör något dåligt. Det är inte som att vi förespråkar heroin direkt, det vi ägnar oss åt är ju faktiskt att sköta om våra kroppar, vilket alla mår bra av.

    [Svara]

  • Svara Malinka 22 januari, 2013 at 12:38

    Katta Kvack skrev bra om det här för någon dag sedan: http://www.kattakvack.se/?p=20615.

    [Svara]

  • Svara foraldrafitness 22 januari, 2013 at 13:12

    Det väljer själv hur du vill tolka att andra tränar, jag blir inspirerad!

    Jag har aldrig uppfattat att arbetsgivare skulle se ned på människor som inte tränar och att det ska vara tvång att delta, det är som du säger Weidmos subjektiva uppfattningen

    [Svara]

  • Svara Gymbagen 22 januari, 2013 at 13:26

    Det blev inte alls någon bra debatt, knappt någon debatt överhuvudtaget. För visst är det så, hur någon _känner_ kan man ju inte argumentera emot. Jag tycker det är dags att inse att Facebook, bloggar och många andra social medier ger en vinklad bild av en persons liv och vardag och ”vi” måste sluta bli så kränkta av allt!

    [Svara]

  • Svara Life of Lisa 22 januari, 2013 at 13:35

    Jag har så otroligt svårt för det där med att folk ”stör sig” (/blir provocerade / tar illa upp) av att någon i omgivningen gläds över något eller är stolt över något. Ena sekunden ska det skrivas spaltmeter och böcker om att döda jante och hur man får bättre självkänsla, och i nästa står det om allt negativt med att folk delar med sig av sina positiva grejer i social media.
    Jobba med sig själv istället kanske?! Eh, JA!

    Sen kan det nog dock kanske finnas en överdriven dimension inom hälsa just nu, och ja där finns nog lite hälsohets ändå. Inte alls på det sätt som de som skyr det anser – men visst andas vissa bloggar ortorexi ändå, det kan jag känna. Det sorgliga i det är att sådana som mig – som inte lyckas få den perfekta kroppen men tränar mycket och äter bra inte kan känna sig nöjd över sin egen – egentligen ganska perfekta – balans. Om du förstår hur jag menar.

    Att uppmuntra och inspirera till god hälsa kan aldrig vara fel. Aldrig. Men kanske måste vi i samhället lägga lite krut på att förstå vad ”god hälsa” innebär och vad som är sunda gränser. Ingen behöver väl hetsas till att springa en maraton, men i princip alla mår nog bra av att inspireras till en livsstil som innebär att kunna bära tunga barn och springa ett 5 km-lopp (eller gå i trappor utan att bli andfådda)?

    [Svara]

  • Svara knoddochfjant 22 januari, 2013 at 13:36

    @foraldrafitness: Du har inte funderat på att du aldrig upplevt att en arbetsgivare ser ned på en otränad medarbetare just för att du inte är en? Såna upplevelser manifesteras ju knappast öppet på möten utan mer i subtilare kommentarer.

    Vad folk skriver i sina fbstatusar må väl vara deras ensak, det kan man faktiskt sturinta, och hälsotrenden har ju i grunden ett gott syfte. Vad som däremot skulle kunna vara ett problem är trenden mot extremare träning.
    Jo, de flesta kan faktiskt springa ett maraton-därmed inte sagt att det är hälsosammare. Såsom många ”inspiratörer”/tidningar/bloggar mmm framställer det är sanningen mer, hårdare=bättre. För en medelsvensson, utan stor träningsvana innan, vilket är det vanliga för de flesta, är alltför hård träning skadebildande, tärande och inte alls av godo-extremsatsningar kräver tid-och det perspektivt tycker jag saknas oftast. Man vill ha snabba resultat, i tidens anda.

    Se en sak som kanske inte har med detta att göra…jag är impad av dina magrutor Lofsan, men ser du inte problem med att förespråka ett ideal som faktiskt innebär en ohälsosamt låg procent kroppsfett för en kvinna? För många innebär den låga kroppsfettshalt man måste ha för att exponera bukmuskulatiuren så en rätt stor risk att få hormonstörningar.

    Och nej, jag är inte en soffpotatis. Jag är regelbunden löpare sedan många år, men har ändå svårt att förhålla mig till var jag passar in i hälsohetsen, i mina osäkra stunden misströstar jag jag också och tänker att jag inte är bra nog. Hur ska man då lyckas få den helt otränade att hitta rätt-för jag hoppas att det är grundidén med hela hälsotrenden, inte att exponera sina egna lyckade resultat?

    [Svara]

    Hans Renman Reply:

    Hej Knoddofjant!
    Nu får du nog ta och läsa både det här och andra inlägg lite noggrannare. Lovisa förespråkar aldrig ideal. Det är ju kanske det som är det bästa med bloggen; att den INTE uttalar sig tvärsäkert om att det måste vara si eller så, att x är snyggt men inte y. Inspiration och motivationsskapande är ju i stället i fokus, och sedan får läsaren plocka bitar och tips utifrån eget huvud.
    Dessutom: Har du hemlig inside info om Lovisas kroppsfettprocent – just idag? 🙂
    Sanningen kring det här med kroppsfett är ju att den är högst individuell, även den! Magrutor kan mycket väl kombineras med gott om kroppsfett någon annanstans, t ex på lår eller rumpa. Eller så går det ändå. Jag själv har efter tre års hårt jobb arbetat mig fram till magrutor, och jag har en HELT normal kroppsfettprocent.
    Lycka till med din egen träning, och njut!

    [Svara]

    Knoddochfjant Reply:

    Nej, jag har inte inside om Lovisas kroppsfett. Däremot gedigna medicinska kunskaper, men inser att jag uttryckte mig otydligt. För de flesta KVINNOR skulle det stå.

    Och nej, Lovisa förespråkar inte ideal i skrift, men är en tydlig förebild och som sådan bör man rannsaka de signaler man sänder ut. Just för attLovisa har en rätt så nyanserad bild på träning/kost osv så tänkte jag mig att detta var något man kunde belysa? Jag menar absolut inte att nedvärdera eller såga varken blogg eller bloggerska, det var mer en undran om det varnåthon funderat på.

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Det finns tjejer med 25% kroppsfett som har magrutor och det finns tjejer med 15% som inte har det. Jag har haft magrutor sedan jag var 10 år oavsett hur tonårsknubbig jag varit. Bra gener!

    Jag utgår från att du är en ny läsare för att jag har skrivit flera gånger om just det du frågar efter. Läs gärna bakåt i bloggen.

  • Svara Carina 22 januari, 2013 at 13:36

    Du är så klok! Jag jämför ju inte mig med dig och din träningsmängd men blir inspirerad när jag läser det. Samma hoppas jag att mina vänner på Facebook ska känna när de läser mina statusuppdateringar och inte tvärtom. Det handlar ju ändå om hälsan och att må bra! Sen har inte alla träning som största intresset utan kanske istället musik, och det respekterar jag. Inspireras istället för att sitta och tycka synd om sig själv.:)

    [Svara]

  • Svara Elin 22 januari, 2013 at 13:38

    Jag tycker att det där är en typisk sån sak som ligger i ”betraktarens öga”, eller hur jag ska uttrycka det? Om hon tar åt sig och upplever att hon mår dåligt av att andra (hennes vänner, kontakter i sociala medier?) lägger upp bilder på sin träning så får det stå för henne. Själv tycker jag det är kul att se hur mina kompisar berättar i text och bild om sin träning. Det gör mig stolt över dem och det peppar mig att inte slänga mig på soffan utan att faktiskt gå ner och nöta den där milen på löpbandet eller vad det nu kan vara.
    Är det inte maträtter på Instagram folk upprör sig över så är det träningsbilder.. Vad ska man säga?

    [Svara]

  • Svara Ylva 22 januari, 2013 at 13:49

    Alltså jag tycker det är kul och inspirerande att läsa träningsbloggar som t.ex. din men kan väl ändå inse att det här med träning och vikt hör ihop med status, klass, genus etc och inte är helt okomplicerat. Och diskriminering mot överviktiga finns det jättemycket forskning kring.

    Finns många som skrivit bra sista tiden t.ex:

    http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/loptrenden-som-statusmarkor/
    http://www.genusfolket.se/samhalle/nar-mans-fettforakt-far-juridiska-konsekvenser/
    http://nojesguiden.se/blogg/kakan/detta-med-traning-ar
    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/inbillad-fetma-risk-for-overvikt

    Dn har haft en jättebra artikelserie i höst också http://www.dn.se/Stories/stories-livsstil1/den-nya-halsohetsen

    Ha det bra
    Ylva

    [Svara]

  • Svara Cecilia 22 januari, 2013 at 14:19

    Tack för detta inlägg, håller verkligen med! Jag stängde av tv:n faktiskt för det känns som en icke-debatt och jag förstår inte syftet med att lyfta detta i Nyhetsmorgon. Om man tar illa vid sig eller får dåligt samvete av att andra tränar och är hälsosamma beror detta på en själv, inte någon annan. Det finns problem med övervikt i samhället och bl a därför behövs stöd, pepp och inspiration, inte minst på arbetsplatsen.

    [Svara]

  • Svara Pia 22 januari, 2013 at 14:27

    Hej
    Jag håller helt o hållet med dig! Det måste vara upp till var och en hur man vill exposera sig, oavsett vad det gäller. Och jag hör också till dem som blir motiverade av att se andras resultat.
    Vill också säga att du har kanonfina träningstips/videos. Ska försöka få till ett nytt program och hittade dig – fantastiskt stor hjälp så TACK!
    /Pia

    [Svara]

  • Svara Malla 22 januari, 2013 at 14:36

    jag har upplevt det senaste dagarna, att jag nästan känt att jag måste backa med träningsbilder på blogg och instagram för att jag känt mig lite pikad…jättetråkigt tycker jag. Jag älskar att träna och blir peppad av andra som tränar.
    Det går ju faktiskt att läsa annat/titta på andra bilder om man inte gillar det man ser eller mår dåligt av det.
    Jag vill vara en förebild, inte någon som andra blir irriterad på.
    Folk kunde fokusera på sånt de brinner för, istället för att irritera sig på sånt de inte gillar.

    [Svara]

  • Svara Monita 22 januari, 2013 at 15:53

    Själv är jag urusel på att träna, men jag gillar att läsa om träning och blir bara inspirerad när jag ser bilder på vältränade personer. Man väljer ju själv vad man vill läsa och har full frihet att välja bort sånt man mår dåligt av.

    [Svara]

  • Svara AnnaN 22 januari, 2013 at 16:32

    Det intressanta är att negativa kommentarer kring träning kommer i princip _alltid_ från människor som INTE tränar.
    Hade en diskussion för någon dag sedan med en vän på FB som kommenterade att det verkade så jobbigt att stå i kö för att få gå på ett pass eller att gå upp tidigt en lördag för att träna, och jag har även fått kommentarer av vänner IRL och det är _alltid_ av de som är överviktiga och _inte_ tränar – jag har aldrig någonsin fått en sådan kommentar av människor som tränar, oavsett vilken nivå eller vilken träningsmängd de själva har. Jag bär själv på övervikt som jag nu kämpar med att få bort och har i perioder inte tränat speciellt mycket eller hårt, jag vet att det är svårt att få ändan ur men att gå därifrån till att kritisera andra som faktiskt gör det vi alla borde göra är för mig ofattbart.

    [Svara]

  • Svara sara 22 januari, 2013 at 16:57

    Problemet är att vi dagligen och överallt möts av denna hets. Ja, träning är bra, men det hjälper inte att i princip hetsa folk till att träna som många bloggare/tv-program gör. (Menar inte att du gör det, du är en av få bloggar som jag faktiskt blir inspirerad av och inte mår dåligt av!). Överallt så möts vi av reklam, tv-program och tidningar som handlar om träning där bilderna oftast visar ett och samma ideal – den smala och långa kvinnan. De flesta av oss ser ju inte ut så.
    Det är bra att inspirera till träning och en sund kost, men att i princip köra ner det i halsen på en som många gör idag, är inte bra. Vi mår inte bättre av det, utan snarare tvärtom.
    Träning ska vara kul och inspirerande, inte framkalla ångest och skuldkänslor.

    [Svara]

  • Svara bus 22 januari, 2013 at 17:54

    Jag tror att det handlar om att ta hand om sig själv, det ger ”högre status” ?! För att vara i god form och orka med vardagen behövs ju inte flera timmar i veckan i ett gym. Det räcker med regelbundna raska prommenader och en vettig kost.
    Det är väldigt ”ute” med att vara slö och degig. Och ja jag är helt övertygad att det är en fördel med att vara i god form ex när man söker jobb 🙂

    Jag personligen har nu i några år tränat aktivt och slutade för ett bra tag sedan att skriva om det på ex facebook då det störde folk. Jag ville peppa, kan jag kan du, hahah men nja det verkar inte fungera på alla.

    Träningshets kanke lite men är det dåligt? Alla Kan vi ju röra oss på något sätt för ökat välmående 🙂

    [Svara]

  • Svara Cecilia 22 januari, 2013 at 18:29

    Jag skriver på facebook och jag uppdaterar bilder på instragam om min träning. Jag gör det för min skull och för att jag vet att vissa av mina vänner tycker att det är ett bra sätt att få dom till att känna att dom måste träna också. Man delar med sig av sina träningsformer och får ideer från andra. Bara positivt. Och självklart tjänar arbetsgivaren på att ge sina anställda antingen nån timme på arbetstid eller någon ersättning för kostnader på gym osv. Själv får jag 3000:-/ år av min arbetsgivare och dem används till träning och massage med mera.

    [Svara]

    Sarah E Reply:

    oj va härligt givmilt av din arbetsgivare! O Utan träningstvång dessutom 😉

    [Svara]

  • Svara Liv 22 januari, 2013 at 18:42

    Hej! Har du någon källa på de siffrorna? Skulle vara spännande att läsa mer om den forskningen! Tack på förhand!

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Här finns mer att läsa: http://www.prevent.se/Arbetsmiljoarbete/Ekonomi/Det-lonar-sig-att-satsa-pa-personalen/

    [Svara]

  • Svara Sarah 22 januari, 2013 at 19:57

    Jag skrev ett långt inlägg om det själv, du kan ju kika om du vill 🙂

    [Svara]

  • Svara Erika 22 januari, 2013 at 20:33

    Det är bara i landet mellanmjölk träning och en vilja att ha en god hälsa kan ses som något negativt. Bara i landet mellanmjölk ska de mindre hälsosamma få bestämma att de mer hälsosamma ska tystas för att ingen får ju vara bättre än någon annan!
    Bara i landet mellanmjölk.

    [Svara]

  • Svara Annica 22 januari, 2013 at 21:03

    Håller med om att man kan ha sina åsikter men det blir mer än bara en personlig åsikt när det vädras i en krönika i en av landets mest lästa dagstidningar. Jag har min åsikt kring artikeln/morgonens tv-inslag: Debattartikeln av en kvinnlig journalist på Aftonbladet är en krönika full av tomma påståenden – en krönika om en påhittad ”träningshets” som jag undrar om det inte är resultatet av att journalisten själv inte tar tag i sin egen hälsa och som ursäkt hoppar hon på hela samhällets intresse (och ointresse) för hälsa och träning. Största grodan i inslaget på Nyhetsmorgon var att hon hävdar att ”- Man rangordnas efter hur man presterar i klättringen på kick-offen och det är inte sunt” samt att ”- 100% av de anställda kommer känna sig tvingade att delta i en stegtävling för att man blir graderad”. Det kanske är så att journalisten inte är nöjd med sin arbetsgivare (Aftonbladet då så klart!) för att dem har mejlat ut ett förslag om stegtävling till sina anställda för att just uppmuntra till en mer aktiv vardag, med tanke på att en journalist spenderar säkert 5-8 timmar framför en dator varje arbetsdag. Nä, en krönika full av förakt vill jag påstå och krönikören kanske har så dåligt samvete över sin egna hälsa att hon väljer att håna andras hälsoframgångar istället för att ta itu med sin antihälsoomedvetna livsstil. I’m just sayin..

    [Svara]

  • Svara Karin FoH 22 januari, 2013 at 22:10

    Jag reagerade också starkt på artikeln och har svårt att förstå hur man kan tycka så om träning. Tycker också att det är upp till var och en att sålla i mediabruset och ta åt sig av det man är intresserad av, inspireras av.

    Såg inte debatten i TV, men får kolla i efterhand. Synd om det var så att det inte blev en så lyckad sådan…

    [Svara]

  • Svara Linnea 23 januari, 2013 at 06:27

    Jag tycker att det är inspirerande med alla träningsbloggar, man kan inspireras och plocka ut russinen ur kakan för att applicera till sin egen träning och egen startpunkt. Själv har jag valt en hälsosam kost och aktiv livsstil vilket gjort att jag 10 månader efter mitt andra barns födsel har en stark och uthållig kropp igen. Många gånger har jag fått kommentarer om att ”du tränar ju jämt” med en pikande ton. Själv känner jag att jag skulle behöva lite mer styrka och lite mer kondition, inte för att ha bra ”status” eller för att jag vill följa trenden utan för att jag faktiskt måste orka bära en 10kilos-ett-åring och samtidigt springa efter typ Sveriges snabbaste (och helt orädda) 3-åring, lyfta upp denne 15-kilos-tre-åring och bära tillbaka hela ekipaget till startpunkten. Visst bloggar jag mycket om min träning men varför får inte jag göra det när ”underbara klara” får blogga om inredning? Vi kanske ska säga ”sluta visa era förbannat tillpiffade hem” inte gör vi det. Nej vi sitter och kollar och säger ”den där gardinen var fin den skulle jag vilja ha i köket” för att sedan titta upp från dator och se diskberget som seglar över barnen som just håller på att tömma skåpen.

    Men nu var det ju träningen som flyttat in på arbetsplatsen som var den stora frågan. Jag som utbildar mig inom datavetenskap som är en utbildning som till 80% kräver att jag sitter framför en dator. Jag ser inte fram emot att få en arbetsgivare som kräver att jag sitter 40 timmar i veckan framför en dator. Allt som min arbetsgivare kommer göra för att jag ska få röra på mig kommer jag att älska av hen. Individuella tävlingar, eller valfria tävlingar, träningstimme, gymkort – you name it! Vad jag däremot ställer mig emot är skräckexempel där man bestraffas för sin träning/icketräning. Jo jag har hört om det.
    Det var en arbetsplats där teamen loggade sin träning och om de tillsammans hade tränat tillräckligt många timmar fick de en bonus. Detta ledde till att många kände sig tvingade till att träna för gjorde de inte det så fick inte teamet sin bonus och det uppstod osämja mellan kollegorna. I detta unika fall kan jag se att det inte är en inspiration utan konspiration, men som sagt – detta var EN arbetsplats.

    Tack för en inspirerande blogg!

    [Svara]

  • Svara beccsterblogg 23 januari, 2013 at 15:49

    jag kan verkligen inte förstå varför folk ens orkar störa sig på att andra tränar! Man kan störa sig på det mesta om man inte har bättre för sig, jag väljer att bli inspirerad av alla träningsbloggar 🙂

    [Svara]

  • Svara Birgitta 23 januari, 2013 at 19:48

    Jag tycker att det är märkligt att så många stör sig på att man berättar om sitt stora träningsintresse på exvis facebook. Tidigare la jag ofta ut statusar på vad jag tränat. Många sa att de blev peppade men det fanns ”vänner” som uppenbarligen blev provocerade för jag fick dumma, ironiska, pikande kommentarer och jag blir bara förbannad. Tittar man in i mitt facebook-vardagsrum kliver man väl inte in och hånar mig flör mitt intresse? Det gör ju inte jag med mina vänner som visar sina konstalster, dagliga hundbilder eller wahtever det nu är de är intresserade av.

    [Svara]

  • Svara Hus Nr 10 » På Riktigt? 23 januari, 2013 at 20:49

    […] det här inlägget hos […]

  • Svara Mickis 24 januari, 2013 at 12:18

    Jag håller med dig till fullo!
    Det är helt fel väg att gå. Se, ta åt dig och ispireras om du vill och om du inte vill…blunda.
    Eller börja fundera på VARFÖR du känner dig provocerad, är det för att du egentligen skulle vilja själv men inte vet hur, ta då tag i ditt liv och ta reda på hur man gör. Kan ”alla andra” så kan du också!! Det är bara i vårat lilla land som inspiration kan vändas till något negativt och ersättas med missunsamhet.
    Att sluta vore att låta negativiteten vinna, fortsätt fota, blogga och inspirera!! 🙂

    [Svara]

  • Svara Cissi 27 januari, 2013 at 11:47

    Jag får av min arbetsgivare en timme per vecka att träna på arbetstid samt friskvårdsbidrag på upp till 2000 kronor per år. Det väljer man själv vad man använder med (inom vissa gränser såklart). Vi har också haft en stegtävling. Jag tycker det är kul och lett bland annat till att några kollegor tagit promenader på lunchen vilket ger piggare och gladare anställda. Tycker vissa människor blir mer och mer lättkränkt. Och det är alltid de andra som ska ändra på sig. Som många skrivit tidigare, om jag mår dåligt av en persons fb-uppdateringar är det mitt problem som jag får se till att undvika. Man kan inte få alla andra att anpassa sig efter vad man själv tycker är bra/passande.

    [Svara]

  • Svara Sarah E 28 januari, 2013 at 16:57

    Jag tycker att det är underligt hur hon kunde få komma med i tv för att säga en åsikt som är hennes egen. Det måste finnas värre saker att ta upp än att folk är glada på facebook och skriver att dom har varit ute o sprungit etc. Vad sägs om att läsa det som står och inte tolka en massa eller lägga in sina egna åsikter och värderingar i det andra skriver?

    Ett exempel för henne nästa gång, hur är det med after works etc? Är det lika valfritt, är det lika valfritt att hoppa över alkholen eller hur mycket får man utstå då?

    Håller med många andra, blir det så jobbigt att läsa så kan man hindra uppdateringar eller helt enkelt avsluta sin vänskap på en internetsida som egentligen kanske inte betyder så mycket i verkligheten?

    [Svara]

  • Svara mammaspring 28 februari, 2013 at 20:34

    Det känns som att vi i norden håller på att gå mot våra egna principer. Vi vill censurera allt och alla som inte känns bekvämt för medeltalet. Man ska vara sund och äta rätt, men samtidigt gotta sig och njuta. Man ska träna och motionera, men samtidigt slappa och slöa. Vi ska prestera, men gud förbjude om vi får någon annan att känna sig sämre genom vårt agerande.

    Om man är överviktig är man en hälsofara och en tickande bomb som snart kommer att svälja samhällets resurser i och med sjukvårdskostnader, men om man tränar anses man orsaka hets och ätstörningar hos var och varannan medmänniska. Hur man än gör, gör man fel!

    Om man blir provocerad av vad någon annan skriver – då ska man väl bara sluta läsa – inte sant?

    Kan man inte istället se bloggar som källa till inspiration!

    [Svara]

  • Lämna kommentar