The day after
Hur det känns dagen efter ett marathon? Jomenvars, lite träningsvärk har jag nog… 🙂
Jag hade lite svårt att somna igår efter att ha druckit massor av cola och med massa adrenalin rusandes runt i kroppen så i morse var jag lite seg innan jag kom ur sängen men ganska snabbt kände jag mig oförskämt pigg och fräsch i kroppen. Låren är lite ömma och vaderna känns, mindre än träningsvärken efter ett vanligt benpass dock. Jag har lite nedsatt känsel i vänstra fotens ringtå, ett skavmärke från Iphonehållaren i armhålan från när det regnade som mest och en liten blåsa på en tå. Jag tror att jag kom väldigt lindrigt undan med det. Jag har inte ont i några leder och jag känner mig inte särskilt sliten faktiskt.
Rent teoretiskt skulle jag kunna springa ett pass ikväll utan problem, även om jag inte är så dum att jag gör det. Musklerna har brutits ner under flera timmar och dagarna efter ett Marathon är återhämtningen med ett stort proteinintag allra viktigast. Risken för överansträngningsskador och infektioner är stor just nu så jag satsar smart. Kroppen behöver bygga upp musklerna.
Efter några timmar i parken och på Mariatorget med gräbsen idag så fick jag besök av min sjukgymnast Louise som alltid hjälper mig med massage och behandlingar när jag behöver. Hon tar även hand om mina PT-kunder när de behöver råd och dåd. Hon är grym!
Louise kände på alla muskler, jobbade igenom dom för att maximera blodgenomströmningen och tryckte på några triggerpunkter. Jag fick hjälp med mina ömma magmuskler som verkligen känns av efter den långa krampen igår och även om de gör ondare nu ikväll så vet jag att det gör det skillnad på sikt. Lite groggy efteråt men det gör mirakel för min kropp när Louise fått ge sig på den. Once you get Louise liksom… 🙂
Vi grillade kött, sparris och majs och åt saffranscouscous med Hans grymma bea ute på terrassen tillsammans med Louise och hennes Gustav nu ikväll och snart är det dags att släcka lampan för att ladda för en ny vecka. En kort vecka, härligt!
Vi fick sällskap av Hans på Mariatorget.
Sixten var lite längtig efter mig, vi brukar inte vara ifrån varandra en hel ledig dag annars.
Baxter har morskat till sig senaste månaden och vill både gunga och rida numera. Och så har han äntligen lärt sig springcykeln ordentligt.
Nu är vi två systrar som sprungit Marathon. Lidingöloppet kvar för Agnes del.