Lofsan

Tankar om långpass och att blicka bakåt

Pjuuh! Vilken rejäl pärs passet idag var. 2012 sprang jag Lidingöloppet 30 kilometer och i somras spontansprang jag Stockholm marathon som ju är 42 kilometer. Dagens 30 kilometer är med andra ord mitt livs tredje längsta sprungna pass någonsin, det känns supercoolt!

Det är en stor skillnad mellan att stå på startlinjen till ett lopp och sen ha draghjälp av både andra löpare och publik och att klockan 08 en torsdagsmorgon i februari starta passet runt Södermalm och möta andra löpare som transportspringer till jobbet för att 3,5 timme senare avsluta passet samtidigt som andra ger sig ut på lunchlöpning.

För att variera intrycken under passet hade jag förberett Iphone med Maratonpodden som Petra Månström ligger bakom. De två första avsnitten är intervjuer med Malin Ewerlöf och Markus Torgeby. Båda är perfekta som örondistraktion även om jag kanske mest kan identifiera mig Ewerlöf. Borgeby har jag helt missat vem det är och hans profil men hans historia är väldigt intressant. Efter de 90 minuterna som Maratonpodden är växlade jag över till Spotify för ytterligare 2 timmar öronsus. Att lyssna på mina fotsteg i 3,5 timme kan vara nästintill outhärdligt för mig.

Jag brukar tänka mycket när jag springer såna här långa och långsamma pass. Intervallpass blir jag ofta så trött i att det mentala fokuset går ut på att i princip överleva men eftersom det inte är jobbigt varken för hjärta eller lungor med denna typ av pass finns det mycket utrymme för tankar.

Förutom att planera kommande projekt, göra träningsplaneringar för PT-kunder eller formulera mail i huvudet så handlade dagens pass mycket om att blicka bakåt. Jag kan så lätt glömma var jag befunnit mig tidigare i livet och bara se framåt.

När jag var 18 år skadade jag en axel, lyckades trots rehab inte bli bra och fick hoppa av min elitsatsning och landslaget i kanot. När jag var 23 hamnade jag i en depression av flera skäl. Vid 24 års ålder var jag lycklig och hade precis fött mitt första barn men hade en svag bäckenbotten och 10 kilo övervikt. 4 månader senare var jag gravid igen och kroppen hade ytterligare ett tufft år. Sedan mitt andra barn föddes har jag kämpat och slitit, i princip varje dag.

Det har inte varit lätt, långt i från, men det har varit värt det. Ibland har jag mött motgångar, som när bäckenet protesterar, när jag fick en skadad sena i foten i somras eller när motivationen tryter och jag bara vill ligga på soffan på en vecka. Och det har varit helt okej, det får hända. Jag måste bli bättre på att uppskatta vad min kropp har klarat att åstadkomma de senaste 10 och 5 åren, till och med det senaste året.

Jag har ALDRIG kunnat tro att jag skulle kunna ägna ett träningspass åt att springa 30 kilometer en torsdagsmorgon i februari. Men jag kan det. Med en långsiktig träningsplanering, en rimlig strategi och målsättning och världens bästa supportar i form av familj, älskade vänner och bloggläsare känner jag mig ostoppbar!

Tack för att ni finns med mig, på varje träningspass och varje kilometer.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

30 Kommentarer

  • Svara SpringSara 6 februari, 2014 at 16:21

    Så grymt Lovisa!

    Känns overkligt att tänka sig 3.5 timme! Men för 1 år sedan så kände jag så inför 2 timmar och nu är jag där. Lite mer seg i starten än du. 😉

    [Svara]

  • Svara Linda 6 februari, 2014 at 16:22

    Tack för att du delar med dig av både dina fram- och motgångar! Du är en sådan inspirationskälla:) stor kram!

    [Svara]

  • Svara Tess 6 februari, 2014 at 16:28

    Starkt jobbat och bra kämpat!

    [Svara]

  • Svara Lisa & livet från den ljusa sidan 6 februari, 2014 at 16:38

    Fantastiskt genomfört!
    Fantastisk kropp.
    Och fantastisk inställning.
    Kryddat med olika typer av erfarenheter.
    Snacka om ostoppbar!

    Kram!

    [Svara]

  • Svara Åsa i Uppsala 6 februari, 2014 at 17:11

    Du är grym! Verkligen.
    Siktar på tvåtimmarspass fram emot våren. Ska vara redo för AXA fjällhalvmara i augusti!

    [Svara]

  • Svara Saras Träningblogg 6 februari, 2014 at 17:36

    Wow!! Underbart bra jobbat och vilken härlig och intressant läsning man fick här! Du är grym!

    [Svara]

  • Svara Joanna 6 februari, 2014 at 17:58

    Bra jobbat!

    [Svara]

  • Svara Sara Z 6 februari, 2014 at 18:21

    Vilken inspirationskälla du är, som vanligt!! Jag älskar att läsa om din träning trots att jag ligger milsväg bakom dig. Du är fantastiskt duktig!! <3

    [Svara]

  • Svara Emelie 6 februari, 2014 at 18:56

    Hade det varit å föredra att vänta längre med graviditet 2 om ditt bäcken/kropp fått bestämma?
    Eller hade det blivit same same om du väntat nåt år? Hade det liksom kunnat läka däremellan?
    //Höggravid med nr 1

    [Svara]

  • Svara Anna 6 februari, 2014 at 18:58

    Du är verkligen en inspirationskälla!!!!
    Otroligt bra kämpat & genomfört!
    Försöker att på bästa sätt förbereda mig & kroppen att klara av att genomföra Fjällmaran i Åre i augusti & det är härligt att läsa allt du skriver!!!

    [Svara]

  • Svara Lena-Maria 6 februari, 2014 at 19:11

    Så grym du är! 🙂

    Håller med föregående och tackar för att du delar både motgångar och medgångar :-).

    [Svara]

  • Svara Lise-Lott 6 februari, 2014 at 19:21

    För ett år sedan orkade jag inte springa 1000 meter – för några veckor sedan vågade jag följa med multisportarna på en trail-löpning på 14 km, det hade jag skrattat åt för 13 månader sen.
    Till sommaren är jag anmäld till mitt första swim-run och har minst tre lopp till som jag vill springa, jag är en långsam lycklig 40-årig löpare som upplever och genomför!
    Jag hoppas att du (och Ida) förstår vilka inspiratörer ni är, tack!!!

    [Svara]

  • Svara Mari 6 februari, 2014 at 20:02

    Så härligt fina du ! Ja, under långa rundor hinner man tänka på mycket. Så himla nyttigt tror jag.

    [Svara]

  • Svara Annelie 6 februari, 2014 at 20:18

    Du är grym! Den bästa inspirationskällan man kan ha.

    [Svara]

  • Svara Therese 6 februari, 2014 at 20:21

    Du är en sån inspirationskälla och så jäkla grym!

    [Svara]

  • Svara Karin 6 februari, 2014 at 20:53

    Tack för detta fina och personliga inlägg! Har just blivit gravid med nr 2 och det är inlägg som dessa som gör att jag inte bara tror att jag kan utföra stordåd träningsmässigt när jag fått mitt andra barn. Jag vet det!

    [Svara]

  • Svara Lovisa 6 februari, 2014 at 21:16

    Åh vad detta peppar mig, jag har aldrig riktigt varit vän med löpning och gjorde det mesta för att undvika det när jag var yngre, men nu har jag fått upp ögonen för det, och jag hoppas att jag också kommer att kunna säga att jag har sprungit 30 km.
    Tusen tack för all peppning som du dagligen ger oss !

    [Svara]

  • Svara Jaana 6 februari, 2014 at 21:27

    Tack för ett öppet inlägg. Du är alltid så glad och pigg, fint att du delar med dig även av det svåra. Sprang 2 mil i somras, har marathon som mål.

    Hälsningar Jaana

    [Svara]

  • Svara Forever Fanny 6 februari, 2014 at 22:02

    Kul att läsa ditt inlägg, men jag måste kommentera då jag tror du missuppfattat Markus namn, han heter nog Markus Torgeby om vi tänker på samma person. Vilket jag tror att vi gör. Tänkte så det blir rätt och om andra vill läsa/lyssna om och på honom.
    Ha de gott!

    [Svara]

  • Svara Fru Minimalist 6 februari, 2014 at 22:08

    Otroligt peppande och fint skrivet inlägg om med- och motgångar. Nu blev jag inspirerad inför helgens långpass som är tänkt att gå runt Edsviken i Stockholm + några extra km för att ta sig dit/hem. Om inte regnet stoppar mig, jag är tyvärr lite väderkänslig när det kommer till långpass 😉

    [Svara]

  • Svara Camilla 6 februari, 2014 at 22:10

    Grymt jobbat! tack för att du delar med dig.

    [Svara]

  • Svara Pernilla 6 februari, 2014 at 22:13

    Bra jobbat!

    Jag vill passa på att säga TACK! Tack för all inspiration du sprider och tack för att Du har lärt mig springa. Lärt mig att gilla löpträning och jag ser fram emot både långpass och intervaller!
    Jag strävar mot mitt mål:Midnattsloppet!
    Förra året var det 25 år sedan jag sprang 3km och nu har jag klarat 5 km flera gånger.
    Jag bli fan tårögd när jag inser vad jag byggt upp!
    Tack!
    Kram Pernilla

    [Svara]

  • Svara Malmöit 6 februari, 2014 at 22:19

    Jag får en sådan fet spark i baken av dina inlägg 🙂 Tack! Du är fantastiskt inspirerande!

    [Svara]

  • Svara Linda 6 februari, 2014 at 23:05

    Så himla bra gjort att springa så långt!! 🙂

    Jag älskar att läsa din blogg och du ger mig så mycket inspiration till min träning! Så mycket tips på tex intervaller och styrkeövningar!
    Mitt mål är att bli en bra löpare så jag suger åt mig av allt du skriver 😉

    Tack för inspirationen! 🙂

    [Svara]

  • Svara Uppochhoppa 6 februari, 2014 at 23:10

    Lovelove! Det är viktigt med tillbakablickar och varma kramar till sig själv, så lätt att bara vilja framåt och vidare för tjejer med driv! Grymt och grattis till dagens och årens prestationer!

    [Svara]

  • Svara Karin 6 februari, 2014 at 23:43

    Så himla fint inlägg.

    [Svara]

    Susanna Reply:

    Precis vad jag också ville skriva! Klokhet i bloggform!

    [Svara]

  • Svara Molly 7 februari, 2014 at 08:52

    Vad härligt det låter! Blev nyfiken på hur du jhar gjort när du gått ner i vikt. 10 kilo är ungefär vad jag skulle vilja gå ner och det är så svårt att hålla i motivationen. Det går bra ett tag och sen faller allt tillbaka i gamla vanor igen och så blir det en ond cirkel. Tacksam för tips! Ha det bra hälsar Molly

    [Svara]

  • Svara Helena 10 februari, 2014 at 09:03

    Vilket härligt löppass! Och vad fint skrivet! Det gör mig ännu mer sugen på att själv få köra långa, härliga, långsamma, underbara långpass! Men nu är jag gravid, och med fogar som gör ont får jag vara glad att kroppen tillåter i alla fall lugn styrketräning…

    [Svara]

  • Svara Petra 21 februari, 2014 at 23:44

    Kul att du lyssnade på podden och grymt kutat!

    [Svara]

  • Lämna kommentar