Lofsan

Tankar om att skaffa flera barn

Jag har från flera olika läsare fått frågan om hur det var för mig att gå från att ha ett barn till att bli tvåbarnsmamma så här kommer ett blogginlägg om det, och några jämförelser mellan graviditeter och liknande.


Sixten och Baxter sommaren 2013, nästan som tvillingar.

Vi bestämde oss när Sixten bara var några veckor gammal för att vi ville ha ett syskon tätt i ålder. När jag slutat amma efter 4 månader så blev jag i princip gravid direkt och Sixten var 14, nästan 15 månader när Baxter föddes.

Jag jobbade bara lite grann från att Sixten var ett par månader gammal och fram till sjätte graviditetsmånaden så vi fick aldrig någon riktig slitvardag emellan graviditeterna. Jag jobbade så mycket som jag ville, körde några pass i veckan och ett par PT-kunder. Sommaren 2010 var jag föräldraledig med Sixten och sedan föddes Baxter i oktober.

Min första graviditet var en riktig mardröm och jag mådde så dåligt. Jag blev sjukskriven i vecka 8 för kraftiga blödningar och sedan för sammandragningar. Den andra graviditeten med Baxter i magen var något helt annorlunda. Jag mådde aldrig illa, kunde träna 6 pass i veckan och kände mig galet stark. Min viktuppgång var lika vid båda graviditeterna; 12 kilo men jag vägde mycket mindre efter Sixten. Första gången startade jag på cirka 60 kilo och andra gången på 50 kilo.

Mina båda förlossningar skiljde sig väldigt mycket åt. När Sixten föddes svimmade och kräktes jag av smärta och fick förlösas med sugklocka. Efteråt tog det flera veckor innan jag kunde få kontakt med bäckenbotten och jag hade galet ont i svanskotan. När Baxter föddes kändes det knappt. Jag fick inte en skråma och redan samma kväll kunde jag knipa ordentligt.

De första månaderna; oktober till februari var jag hemma med båda barnen. Även om Sixten och jag hade våra rutiner med 2 timmar promenad varje förmiddag och 2 timmar nap varje eftermiddag så behövdes inte så mycket struktur för att dagarna skulle förflyta smidigt. När vi var hemma alla tre den första vintern var det viktigare med ordning och reda. Vi gick fortfarande ett par timmar varje förmiddag och jag började jobba lite på gymmet när Baxter var några veckor gammal men amning, sovning och blöjbyten fick liksom flyta på.

Barnen hade helt olika behov både fysiskt och mentalt. Som tur är har Sixten, ända sedan han föddes varit så tålamodig, lugn och förstående. Jag minns att det tog flera veckor innan Sixten skrek första gången. Baxter skrek liksom redan före hans entrance om man säger så. Baxter är väldigt mycket människa insprängd i en väldigt liten kropp om man säger så. Diplomatiskt liksom. Jag brukar säga att om Baxter hade fötts som första barn hade det bara blivit ett barn. Precis som att Sixtens extremt förutsägbara humör gjorde att vi blev sugna på ett till barn blev vi avskräckta av någon annans. 🙂

Vi har två barn som alltid sovit rätt kasst, vaknat ofta och velat ha ersättning och senare välling. Sixten sover hela nätter sedan ett år tillbaka, från 3 år och Baxter sover allt oftare hela nätter. Vi har oss själva att skylla eftersom vi aldrig varit särskilt noggranna med kvälls-och nattrutiner. Vi reser mycket med barnen och de får hänga med på middagar, restaurang och liknande. Vi har prioriterat att skapa kvalitetstid från dag 1 och det har vi fått betsla för i form av sämre sömn. I och för sig har det inte drabbat mig lika hårt som Hans då han är mer lättväckt än vad jag är och dessutom inte lika känslig för sömnbrist.

Den allra största skillnaden för mig om jag föreställer mig hur det hade varit om vi bara hade haft ett gemensamt barn är nog förekomsten av konflikter. Barnen bråkar en hel del, fast i princip bara här hemma. Utomhus, hos vänner eller på stan hänger de ihop som bästisar. De gånger vi vuxna behöver lägga oss i hur barnen beter sig är i princip 100% kopplat till relationen bröderna emellan och handlar alltid om hur man ska behandla en kompis. Vi har haft tur, eller vad man ska kalla det, och har aldrig haft vad andra föräldrar kallas trotsålder eller perioder. Hand har inte haft såna konfliktfyllda perioder med sina äldre barn heller så något rätt kanske han gör. 🙂

Jag tror att ni andra med flera barn håller med mig att det allra bästa med att ha syskon till barnen är att de alltid har varandra. Sixten och Baxter är bästa kompisar, de leker med varandra oavbrutet, de har ett eget språk och behöver bara titta på varandra för att förstå hur den andra tänker. Det tajta bandet barnen emellan har underlättat något oerhört i anknytningen till omgivningen. Det har aldrig varit några problem för oss att andra vuxna tar hand om barnen. Oavsett om det är familj, släkt, barnvakter eller kollegor på gymmet så köper barnen alltid läget. De trivs och känner sig trygga med andra vuxna och det har vi jobbat mycket med. Eftersom jag periodvis varit ensam mycket med barnen när Hans jobbat utanför Stockholm har det varit viktigt för mig att kunna ta och få hjälp för att kunna träna som jag vill och även jobba parallellt med föräldraledigheten.

Det är inte lika lätt att få ihop livet med ett eller flera barn men om jag ska ge några tips på hur jag gjort och tänkt för att skapa en vardag och en rytm som fungerat för mig är det dessa:

1.) Bygg upp ett rejält nätverk kring barnen som vill och kan finnas där för dem, oavsett er vuxnas relation. Finns inte släkt finns det kanske vänner eller kollegor som vill finnas i dina barns liv? Vi har helt fantastiska människor i barnens liv som med hjärta och själ för sin egen och barnens skull vill finnas i våra liv.

2.) Prioritera dig själv en timme om dagen så kommer de övriga 23 kännas lättare. Jag har fokuserat på att träna en timme om dagen, då blir jag den bästa mamman jag kan vara, med tålamod, glädje och livslust.

3.) Skriv en lista över vad som är viktigast för dig och din familj. Rangordna ekonomi, kvalitet på mat, tid med familjen, nya kläder, arbetstider, boende, resor, träning, vikt, vänner, jobb, karriär och så vidare. Man kan inte fokusera på allting jämt. Jag har mina prioriteringar glasklara.

Avslutningsvis:

Sänk förväntningarna på hur livet ska vara. Ta en dag i taget och fokusera på att ta aktiva beslut i riktning mot att du och dina barn får en vardag du kommer att se tillbaka på med glädje. Du kan sällan påverka andra människors beteende men genom att göra val som du till 100% står för kommer andra personer att inspireras och följa din väg.

Då blir ni starka tillsammans.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

12 Kommentarer

  • Svara Maria 20 juli, 2013 at 21:06

    Tack för det här inlägget!! Tack för att du kan säga att dina barn är olika och kräver olika saker av er. Tack för att du nämner konflikterna men också syskonbanden. Det är exakt 24 månader mellan våra pojkar, nu snart 2 och 4 år. Och äntligen börjar sömnbristen bli en ”bristvara” och jag håller mina tummar och tår för att allt slit och alla konflikter barnen emellan ska betala tillbaka sig resten av livet när vi kan njuta av syskonkärleken.

    Att bara ha ett barn är liksom hur enkelt som helst att ha två är fyrdubbelt så krävande men samtidigt är det ju roligare. Tacksam över mina friska pojkar, men det är betydligt svårare än vad jag trodde det här med småbarn 🙂

    Och tack för att din blogg finns, den har varit ett stort stöd och en stor motivationskälla till att hitta till ett hållbart hälsosamt liv!

    [Svara]

  • Svara Malin 20 juli, 2013 at 21:46

    Vilket bra inlägg! Jag har själv två små: 4,5 och 2,5 år och jag känner igen mig mycket i det du skriver.

    Jag har en fråga, har det alltid varit självklart för där med två barn och inte fler (vet att Hans har fler barn)? Jag är lite fundersam till en trea och vill veta hur ni resonerar. Som det är nu är det rätt bekvämt…

    [Svara]

  • Svara Jessica 20 juli, 2013 at 21:58

    Vilket bra inlägg! Precis så känner jag också att det är. Vi har knappt tre år mellan våra grabbar och de är underbara individer och väldigt olika som personer! Chocken att gå från ett till två barn, där skillnaden var enorm! Och glädjen att se hur glada i varandra de är innerst inne, trots alla syskonkonflikter.
    Min man reser mycket i sitt arbete och jag är mycket ensam med barnen, så det här med nätverk runtomkring är jätteviktigt och tänk vad mycket bättre man blir som förälder (och fru) när man tar sig lite egentid varje dag att träna eller bara vara en liten stund. Då får man förnyad energi och kan fokusera på familjen på nytt sedan 🙂
    Tack för en fin och inspirerande blogg, jag läser den varje dag!

    [Svara]

  • Svara Fru Minimalist 20 juli, 2013 at 22:30

    Intressant och fint skrivet inlägg med bra tips! Även om vi inte har något barn i dagsläget så var det intressant att läsa om din/er upplevelse, val, resonemang och tips! Jag sparar ditt inlägg och hoppas jag får anledning att ta fram det och läsa igen inom ett par år 🙂

    [Svara]

  • Svara Lise-Lott 20 juli, 2013 at 22:39

    Härligt inlägg!!
    Jag har inte heller upplevt några perioder med trots och liknande med mina tre döttrar (inte ens i tonåren med de äldsta), skönt att det finns fler. Syskon är underbart, helt klart!

    [Svara]

  • Svara Tanja 20 juli, 2013 at 23:21

    Hej! Jag blev glad och rörd av dina kloka tankar. Du är en fin inspiration för oss alla som följer dig. Tack!

    [Svara]

  • Svara ANGELICA - mot ett hälsosammare liv! 21 juli, 2013 at 07:55

    Jag har alltid trott att de är tvillingar 😉

    [Svara]

  • Svara ellenojag 21 juli, 2013 at 10:10

    Ja de ser verkilgen ut som tvillingar nu, lite skillnad från när jag träffade dem sist <3

    och du.. håller med.. hade Hugge kommit först, så hade nog bara blivit ett haha!

    [Svara]

  • Svara Annelie på Elefantnytt 21 juli, 2013 at 10:18

    Bra inlägg! Roligt för killarna också att de inte är så långt mellan i ålder.

    Såg dig på tv4 morgon nyss. Superbra tips! Ska helt klart pröva dessa hemma.

    [Svara]

  • Svara annasvarld 21 juli, 2013 at 13:10

    Spännande läsning! Snart är våran nummer 2 här och det kommer vara 1 år och 9 månader emellan dem 🙂

    [Svara]

  • Svara Sofia 25 juli, 2013 at 13:04

    Mycket bra och intressant inlägg! Jag tycker du/ni är otroligt coola och starka som har fixat två små barn (har själv två små…) och gör så mycket. Väldigt intressant det här med prioriteringar i livet som du skriver så strukturerat och tydligt om. Men det vore spännande att få se just din lista, när jag läser din blogg känns som det som du lyckas med ALLT! Hur orkar du träna med sömnbrist t ex??? Skriv din priolista om du vill dela med dig av den!

    [Svara]

  • Svara Karin 30 juli, 2013 at 17:28

    Intressant inlägg! Ni verkar vara jämställda och tänka på varandras behov. Blir också nyfiken på din priolista:) kram!

    [Svara]

  • Lämna kommentar