Lofsan

Tankar kring jämställdhet i parrelationen och gentemot barnen

Hej Lofsan!
Du skrev för ett tag sedan (jag är en hyfsat trogen läsare – din blogg ger mig så mycket pepp och inspiration!) att du ville skriva ett inlägg om hur du ser på jämställdhet i er familj. Du skrev att vi nog skulle bli förvånade! Det skulle vara väldigt spännande att höra vad du tänker om ämnet. Vad är svårt i en småbarnsfamilj och hur jobbar ni med det? Hur har din och din mans relation förändrats med två små grabbar? Hur tänker du kring att uppfostra just killar? Jag tycker att du har så genomtänkta och kloka linjer i ditt liv – jag skulle verklgen uppskatta att få höra dina tankar kring detta!
Många hälsningar, Emma

Tack Emma!

Hans och jag har valt att fokusera på det vi tycker om att göra och vad vi själva tycker är viktigt;

Hans tycker om att laga mat. Jag tycker om att städa badrum. Hans tycker om när det är undanplockat och städar ofta, nästan jämt. Jag tycker om att ha koll på barnens garderober och viker tvätt. Hans tvättar, inte för att han tycker om det men han är starkast att bära. Jag har ännu inte varit i tvättstugan. Hans har ett mer avancerat jobb än vad jag har och hans tider går före mina, om vi inte har bestämt något annat är jag ansvarig för hämtning, lämning och vab. Just nu lämnar han två morgnar i veckan och då kör jag PT-kunder från 06 och framåt. Jag är ansvarig för Hans träningsplanering, fast han börjar bli mer självgående nu. (3 år senare)Hans är ansvarig för att tvätta och tanka bilen fast jag kör den mest. Jag är ansvarig för att handla mat, utifrån den lista Hans skickar, om vi inte bestämt något annat. Det går fortast när Hans nattar Sixten så därför gör han det på 30 minuter istället för mina 2 timmar.

Så vi har delat upp områden mellan oss, det sker automatiskt och ingenting vi träter om. Det går per automatik. Ibland kommer en tjej och storstädar åt oss, men hon har inte varit här i nya lägenheten än.

Även om Hans jobbar överlägset mest av oss två så gör han överlägset mest insats i hemmet, dels beroende på att jag tycker om att leka med barnen hellre än att städa efter middagen men också för att jag är ganska slarvig och inte tillräckligt noggrann enligt Hans, han gör det hellre själv.

En period vände sig Sixten enbart till mig för att få mat eller hjälp med något men jag jobbade aktivt med att han skulle söka upp Hans istället och be om hjälp. Det tog cirka en månad innan jag tyckte att det verkar naturligt för Sixten att söka upp oss båda. Baxter är väldigt mammig men jag jobbar aktivt för att han ska fråga efter Hans han med. På nätterna är det helt tvärtom. Baxter sover extremt dåligt, vaknar och hostar cirka 15 gånger per natt och skriker en del, precis som ett spädbarn, och då är det bara Hans som kan trösta honom. Hans är ansvarig för barnen på nätterna eftersom han tål sömnbrist mycket bättre än jag. Dessutom reser han mycket och sover borta 1-2 nätter per vecka och då kan han sova en hel natt.

För mig är det viktigt att fostra två mjuka killar som får vara snälla, gulliga, duktiga och söta. Sixten är väldigt intresserad av att leka matlekar; laga mat, handla, äta och så vidare och det uppmuntrar jag. Vi pratar mycket om att ”Pappa lagar mat”. Jag köpte flera dockor till barnen men de visar inget intresse för dem trots att jag försöker. Sixten tycker om att leka med det nya ”tjejlegot” som precis lanserats. Jag har filmat en del som jag ska visa er så småningom.

Jag pratar aldrig om flickor och pojkar med barnen utan alla barn är ”kompisar”. Det har Sixten nappat på så han tilltalar barn på TV, förskolan och på MiniSats som kompisar. ”Hejdå alla kompisar”, ”Titta Sixten, en kompis du kan leka med” och ”Åh vad många kompisar” istället för att dela upp barnen i kön liksom. Sixten vet inte ens vad en pojke eller en flicka är. Och så vill jag ha det så länge som det går. Jag har pratat med den nya förskolan om detta och de använder samma uttryck om barnen och har ingen könsuppdelning eller markering överhuvudtaget. Det glädjer mig.

Har ni några tankar kring jämställdhet i hemmet och i parrelationen? Hur jobbar ni aktivt med barnens syn på mamma och pappa?

Previous Post Next Post

You Might Also Like

8 Kommentarer

  • Svara clara 9 februari, 2012 at 07:28

    Heja Lovisa! Vi har det ganska likt hos oss, fast min kille har lämnat och hämtat mer på förskolan pga hans tider, och nu är vi hemma båda två varannan dag i veckorna med lilla Ines. Det är fantastiskt när man känner att båda gör samma sak, att båda får dela känslan av att vara hemma och bara ta hand om hus och hem. Min kille lagar i princip all mat (storkok) och handlar, jag städar lite mer. Båda tvättar (sitt eget och delar på barnens). Han jobbar mer och jag är ensam flera kvällar varje vecka. Därför kompenserar han med handling och matlagning. Teamwork rules! Och skitbra med ungarna. De får tillräckligt av könsfixerad skit sedan när de blir äldre, skönt att låta dem vara kompisar, enbart!

    [Svara]

  • Svara Sofia - ett bättre du 9 februari, 2012 at 08:26

    Låter som att ni har hittat en sund balans som fungerar för just er. Det gäller för alla att hitta vad som fungerar och är bäst för just en själv, inte vad alla andra gör eller vad någon annan säger är bäst. Och det verkar det som att ni gjort, alltså hittat er perfekta lösning. Ingen familj är ju en annan lik. Ni har en underbar familj!

    [Svara]

  • Svara Sophia 9 februari, 2012 at 09:59

    Roligt att läsa dina tankar kring detta! Vi har egentligen inget uttänkt hemma utan vi har städhjälp varannan vecka då vi inte gillar att städa och inte vill ta tiden från barnen på helgen. Vi turas om att storhandla, även om det är jag som skriver mat och inköpslista. Jag sköter tvätt och min man sköter alla räkningar och vår ekonomi. Jag tankar och kör bilen. I vår familj kör mamman alltid bilen och mina barn tycker det är konstigt när pappor kör:). Jag är mest med barnen, hämtar och lämnar mest och jobbar mindre men istället har min man mycket fokus på barnen på helgen och de har pappakvällar regelbundet för att de ska vända sig till pappa istället för till mig. Min tjejer är inga typiska tjejer, kanske för att jag inte är det, utan de leker alla möjliga lekar och med olika leksaker. De har både kill och tjejkompisar och vi gör ingen skillnad på det. Det kommer ju ändå sedan…

    [Svara]

  • Svara SaraT 9 februari, 2012 at 12:47

    Vi är nog mer så att vi delar lika på allting istället för att ha olika ansvarsområden. Mer eller mindre. Vi har delat föräldraledigheten rakt av, vabbar varannan dag, nattar varannan kväll, hämtar lämnar varannan dag osv. Vi har båda kontorsjobb med flextider så det faller sig ganska naturligt. Vi har också undvikit att prata om tjejer och killar. De orden har Nr1 (tyvärr) lärt sig på förskolan. Dockor har Nr1 (som är en kille) börjat intressera sig för mer nu. Han är 3.5 och leker bättre med tjejerna på förskolan än killarna. Hoppas det håller i sig att han vill leka med både tjejer och killar. Hör exempel med killar i 4 års åldern som redan då börjar säga saker som att ”Tjejer inte är roliga att leka med”. Dottern på 1 år leker mer med bilar än så länge. Får se hur länge det håller i sig 😉 Nu är sambon föräldraledig så då blir det han som handlar och hämtar och lämnar såklart. Ngt som vi inte delar lika på är fix med bil och båt (klassiker) samt småplock. Jag plockar mer hemma och är nog den som planerar lite mer framåt (inte helt ovanligt) Men vi jobbar på det. Jag har i ngt svagt tillfälle sagt att jag ska lära mig dricka whisky och min sambo att han ska lära sig sticka! 😀 Jag tycker föräldraledigheten är en viktig fråga och ifrågasätter pappor som väljer att ta ut ett par månader på sommaren.

    [Svara]

  • Svara Kristina 9 februari, 2012 at 19:29

    Jag tror inte på jämställdhet in absurdum.
    Att vara jämställd handlar ju om att släppa kontrollen och inte utmärka sig som navet i familjen eller vara VD över familjeföretaget AB.

    Hos oss fungerar det ungefär så här. Jag städar mycket mindre än jag anser nödvändigt och min man städar långt mer än han anser behövs.

    Våra jobb tar ungefär lika mycket tid, fast just nu är jag f-ledig, så den som inte jobbar dag lämnar på dagis/skola och den som inte jobbar kväll hämtar.

    Jag handlar och lagar mat för att jag tycker om det. Mannen klagar dock aldrig över vilken mat det blir eftersom han ogärna lagar mat trots att han kan. Min man diskar eftersom han avskyr ett smutsigt kök. Jag är mer slarvig och kan låta disken stå i dagar annars.
    Jag tvättar och viker tvätt för att jag vill ha det vikt på ett visst sätt för att allt ska få plats i garderoberna, dessutom är jag den enda som anser att manglade lakan är en nödvändighet 🙂

    Jag grovstädar och mannen röjer. Vi tankar nog bilen lika mycket men jag tvättar den aldrig.

    Vem som vabbar är avgörande av vem som har mest att göra den dagen på jobbet osv.

    Mannen har alltid nattat barnen bättre (snabbare) än jag, därför tar han alltid nattningarna. Jag är som din man och behöver inte så mkt sömn så jag går oftast upp nattetid om barnen strular.

    Mannen tycker om att läsa högt och läser mest godnattsagor för barnen, jag älskar spel och kan spela och pyssla i evigheter i stället.

    Vi har inte valt någon medveten strategi i att få dem lika ”mammiga som pappiga” utan har låtit barnen styra. Det är olika, vissa dagar duger bara pappa, vissa bara mamma. Den som har lämnat blir oftast den som barnen tyr sig till mer sen av någon anledning.

    Jag ansvarar över barnens kläder för att jag tycker att det är kul, maken klipper gräsmattan och bygger om altanen och annat grovgöra.

    Jag har varit föräldraledig längre även om mannen också varit föräldraledig i väldigt långa perioder (9 månader med första dottern och kommer vara ledig 6 månader med andra dottern).

    Kul att läsa dina tankar om jämställdhet!

    Något vi dock varit noga med är att inte prata i termer som ”kill- och tjejfärger/leksaker/aktiviteter”. Det finns kompisar och kläder och färger samt aktiviteter. De har fått bestämma helt själva gällande färger och kläder osv utan att vi har styrt. Vi har barn av olika kön och bägge leker med dockor, bilar osv.

    Har precis börjat läsa din blogg och gillar den mycket!

    [Svara]

  • Svara Em - mamma på NZ 10 februari, 2012 at 08:21

    Oj vad intressant att läsa om olika familjers upplägg på hemmafronten. Vårt liv ser väldigt olika ut beroende på hur det ser ut på jobbfronten. Min fästman är mjölkbonde (bl.a annat) och jobbar därför periodvis väldigt långa dagar. Från halv fem på morgonen till 8-9 på kvällen. Dessa perioder drar jag helt klart det tyngsta lasset hemma, men det är ju han som drar in stålarna så även om det stundtals är jobbigt så är det ju det enda alternativet.
    Jag sköter alltid nattningen av vår son och har gjort det sen han var 3 månader då han är väldigt mammig på kvällarna men också för att C ofta jobbar sent, men vi kommer att börja dela igen när det lugnar ner sej på jobbfronten för min man. Bilar har vi en varsin, det är oftast jag som tvättar dem och C byter däck etc. Klipper gräset gör C, matlagning, storhandling o tvätt fixar jag som är hemma mest. Städning och disk hjälps vi åt med. Ja ungefär så ser det ut hos oss!

    [Svara]

  • Svara Emma 10 februari, 2012 at 09:19

    Hej Lofsan! Tack för inlägg – bra läsning! Jag funderar mycket på hur man kan dela lika för att sända rätt signaler till barnen, men ändå vara sig själv och gå upp i det man har lust med. Och så det med att få barnen att inte se begränsningar med att vara killar eller tjejer, utan att vara fria att vara sin helt egen person! Du är klok du, och skriver kanonbra! Tack för att du delar!

    [Svara]

  • Svara lillal 15 februari, 2012 at 21:11

    Intressant att läsa om hur andra par gör och har det 🙂 Vi delar oxå väldigt mycket lika, men i vår familj är det ju jag som reser och reser ganska mycket periodvis….så när jag är hemma tar jag nog ett större ansvar och när jag är borta tar min man såklart allt ansvar. Dock är det jag som mestadels lagar mat och handlar då jag tycker det är super skoj 🙂 Och sköter logistiken 😉 Sen känner jag igen mig lite i dig, jag är med rätt slarvig ibland…medan min man är väldigt pedant 😉 SOm sagt kul å läsa om hur andra par gör ….
    Hoppas ni är friska å krya nu, kram

    [Svara]

  • Lämna kommentar