Lofsan

Tankar inför den kommande förlossningen

Som jag skrev tidigare idag så är det idag 56 dagar kvar till ankomst, 8 veckor med 7 dagar i varje… Jag har haft en hel del förvärkar den senaste veckan, framförallt på nätterna. De går till och med in i drömmarna, i natt drömde jag att jag födde (i nutid liksom) hemma, allt gick så fort och plötsligt fanns det en bebis, helt torr och fin. Jag var ensam hemma tillsammans med Sixten och skulle ta mig till sjukhuset med de båda i vagnen. Fastän jag var helt lugn i drömmen och strategisk (kollade så att bebisen andades när jag gick med vagnen mot sjukhuset) vaknade jag som ett vrak och bestämde mig för att sammanställa en lista på vad jag behöver ordna inför förlossningen så att jag känner mig förberedd. I drömmen hade vi, precis som i verkligheten, ingen adapter att fästa bilstolen på vagnen med så hela anordningen var jätteskranglig där jag gick på gatan…

Att ordna inför bebisens ankomst:

Hämta bilstolsadapter när den levererats till butiken
Köpa blöjor i storlek 1
Köpa bindor till efter förlossningen
Packa BB-väskan
Skriva förlossningsbrev till barnmorskan med önskemål om smärtlindring och annat viktigt

När jag ser det på pränt såhär ser det ju inte så omfattande ut. Det kanske till och med jag hinner med… Jag har i alla fall skrivit av packlistan på BB-väskans innehåll från när Sixten skulle födas så det är en enkel match. Blöjor och bindor handlar vi på Ica. Bilstolsadapterleveransen kan jag inte styra över, den kommer när den kommer men det där förlossningsbrevet måste vi fila på härhemma. Det skrev vi tillsammans med barnmorskan på Mamamia förra gången men det är bra om vi båda är överens om hur vi vill ha det den här gången. Jag kan ju inte göra mer än mitt bästa. En sak är jag i alla fall säker på: in med epiduralen tidigare! Det finns inget egenvärde i att lida för lidandets skull.

Sara undrade hur jag känner inför förlossningen, nu när jag vet hur ont det faktiskt gör. På ett sätt känns det jobbigare nu när jag vet vad som väntar. Fast å andra sidan försöker jag jämställa det med en riktigt tuff fysisk utmaning, en sådan som är på gränsen till om man överhuvudtaget ska klara av den, t.ex en multisporttävling. Det är lättare att förbereda sig när man vet vad som väntar; hur man ska packa väskan, vilken utrustning som behövs, när man behöver vilka verktyg och hur de ska användas. Första gången får man chansa, gå på känsla och andras erfarenheter, medan andra gången är det lättare att förhålla sig till utmaningen på sitt eget sätt. Jag är egentligen bara orolig för en sak: att jag ska få skador vid utdrivningsskedet. Trots att Sixten föddes med sugklocka fick jag inte ens en skråma och jag känner vissa tvivel på att jag skulle ha sådan tur igen. Min strategi för att jag ska komma i form igen efter graviditet och förlossning bygger på att jag går oskadd genom de sista graviditetsveckorna (foglossning, ischias och liknande) och kan träna graviditeten ut och sedan genomgår en komplikationsfri förlossning. Det vore det optimala och är min stora målbild de två kommande månaderna.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Tomas 26 augusti, 2010 at 00:20

    Det blir som du tänker och du vet hur man laddar mentalt och det är väl just det du gör just nu..

    [Svara]

  • Svara MansonDust 26 augusti, 2010 at 18:50

    Det är lättare att förstå vad som sker med andra barnet. Första gången så vet man ju ingenting ! Sen kanske du slipper gå sönder även denna gång. Jag fick sy 4 stygn efter första, men med andra & tredje så var jag hel. 🙂

    [Svara]

  • Lämna kommentar