Lofsan

Stockholm marathon 2014

Ibland spelar det ingen roll hur väl förberedd du är inför ett lopp. Det spelar ingen roll hur mycket du har tränat. Ibland sammanfaller en dålig dag med ett lopp, och det är inte mycket att göra åt.
 
 Idag var en sådan dag. Ingenting klaffade. Allting var en kamp. Varje steg framåt var en lika stor utmaning som att bestiga ett berg. Kroppen gjorde ont. Kroppen ville inte. Huvudet strejkade. Tårarna rann.
 
 Men jag fortsatte. Jag fortsatte sätta ena foten framför den andra. En fot i taget. I 42 kilometer. Med tårarna rinnandes nerför kinderna. Jag kräktes. Jag grät. Jag kräktes. Jag såg alla ni som hejade på oss. Jag njöt. Jag är så oerhört tacksam över att ni delade med er av er energi när jag inte hade någon egen. Jag gjorde mitt bästa.
 
 Från 15 kilometer fram till mål hade jag min syster Agnes hand i min rygg. I 14 kilometer höll hon min hand och drog mig framåt. Jag har aldrig sett min syster i sådan stark form. Hennes superkrafter tog oss runt ett marathon. Tack vare Agnes gick jag i mål på mitt andra marathon. Jag sprang hela loppet, jämfört med förra året när jag gick stora delar. Jag gjorde mitt allra bästa.
 
 Det räckte inte hela vägen fram till mitt mål. Men ibland får målet stå tillbaka för att en utmaning överhuvudtaget ska kunna genomföras. Jag gick i mål. Jag klarade det. 4.08. 6 minuter långsammare än förra året. Men min syster och jag står varandra närmare i kväll än vad vi gjorde igår. Och det är det viktigaste.
 
 


Nu ska vi äta middag tillsammans med våra vänner härhemma. Imorgon får jag distans till detta. Än en gång, jag vet inte hur jag ska kunna ge tillbaka till alla er som hejat och peppat oss idag. Ni får en särskild plats i himlen.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

55 Kommentarer

  • Svara Rebecca 31 maj, 2014 at 18:42

    Grymt bra jobbat! Om du hade sett dig själv från sidan hade du sett att du faktiskt strålade. Så oerhört imponerad av dig! Av er! Både starka, uthålliga, med ett pannben av jagvetintevad. Imponerande och inspirerande. (Såpass att ytterligare en person tänker springa nästa år ;).)
    Stor grattiskram till fantastisk prestation! För det är det. En extra stor prestation att ta sig runt en dag då allt annat än klagar <3.

    [Svara]

    Rebecca Reply:

    KlaFFar. Herregud, dumma iPhone.

    [Svara]

  • Svara Camilla 31 maj, 2014 at 18:42

    Grymt ♥

    [Svara]

  • Svara Vi 31 maj, 2014 at 18:42

    Vila vila och all ära till dig..

    [Svara]

  • Svara Johanna 31 maj, 2014 at 18:47

    grymt jobbat ändå! Vet precis hur det känns. Imorrn känns det bättre och det är en stark prestation hur det än känns just nu.

    [Svara]

  • Svara Sara 31 maj, 2014 at 18:48

    Du skriver så tårarna rinner på mig. Du berör på så många sätt. Fint skrivet. Heja systrarna Sandström, ni vann idag för det är sådär man visar vad stark, stolt och snygg innebär

    [Svara]

  • Svara Agneta 31 maj, 2014 at 18:52

    Starkt gjort Lofsan 🙂 Kram

    [Svara]

  • Svara Cecilia 31 maj, 2014 at 19:00

    Dåliga dagar har vi alla. Synd att just din sammanföll med detta.. Så grattis till att du gjode det trots allt .. Men syskonkärlek alltså!!! Det är banne mig mer värt …

    [Svara]

    Lina Reply:

    Underbart! Kämparglöd och kärlek! Jag hoppas verkligen mina döttrar får uppleva denna ovillkorliga kärlek på detta sätt många gånger i deras liv!

    [Svara]

  • Svara Stockholm Marathon | erdoderdo 31 maj, 2014 at 19:09

    […] kämpar med sina mål. Vissa att vara snabba, vissa att ta sig runt och vissa att ha kul. Starka Lovisa hade en dålig dag och fick stöd av hennes fina syster Agnes under loppet. Sara och jag sprang över Rålambshovsparken och mötte dem en andra gång och klappade på ryggen […]

  • Svara Jessica 31 maj, 2014 at 19:12

    Helt grymt att genomföra ett så långt lopp trots motgångarna! Grattis! Och även jag fick tårar i ögonen när jag läste inlägget.

    [Svara]

  • Svara pilla 31 maj, 2014 at 19:13

    Bra kämpat att ta dig imål Lofsan! Ibland stämmer det bara inte och tur att det kommer fler maror!

    [Svara]

  • Svara Eva 31 maj, 2014 at 19:25

    Grymt starkt av dig att genomföra hela maran trots dålig dag! Fler lopp kommer, känn dig stolt.

    [Svara]

  • Svara Ing-Marie 31 maj, 2014 at 19:30

    Känn dig stolt, du klarade det fast du
    hade en jobbig dag

    [Svara]

  • Svara Anne 31 maj, 2014 at 19:33

    Hej! Jag står här och läser och snyftar. Du skriver vackert om dig och din syster. Sen tycker jag ni är fantastiska som överhuvudtaget tar er runt.
    Njut av kvällen och var stolt över ditt lopp. Kram

    [Svara]

  • Svara Andreas 31 maj, 2014 at 19:44

    Grymt bra jobbat, du personifierade vilja/pannben.
    Mkt härligt och se.
    Var stolt!

    [Svara]

  • Svara Therese 31 maj, 2014 at 19:46

    Grymt kämpat och vilken syster du har! Grattis till er båda två!

    [Svara]

  • Svara Sofia - Strawberry Dreams 31 maj, 2014 at 19:49

    Superbra kämpat!! Och starkt att ändå genomföra trots att allt kändes skit! Tycker du är superduktig. Heja dig, och Agnes.

    [Svara]

  • Svara Fru Minimalist 31 maj, 2014 at 19:51

    Heja heja! Bra tid, samma som jag fick förra året! 🙂 Nästa gång jag springer en mara är även mitt mål att komma under 4 timmar. Det återstå att se när, var och om det är möjligt. Men efter att ha sett alla som kämpade idag blev jag ändå mer peppad att springa ett maraton igen inom överskådlig framtid! 🙂

    Fint och tänkvärt inlägg för övrigt, ibland klaffar det inte trots rigorösa förberedelser, bra förutsättningar som väder etc. Det viktigaste långsiktigt är oavsett att lyssna på sin kropp, för du har bara en.

    [Svara]

  • Svara Beccih 31 maj, 2014 at 19:52

    Jag blir berörd till tårar av er insatts.
    Ni är bäst!

    [Svara]

  • Svara Anna 31 maj, 2014 at 19:54

    Ibland blir det inte som man tänkt sig. Oavsett hur bra det kändes innan. Du är ändå en stor inspiration Lofsan! Kram till dig

    [Svara]

  • Svara Jeanna 31 maj, 2014 at 19:58

    En fantastisk insats! Ni SÅG grymma ut från sidan. Starkt.

    [Svara]

  • Svara Marathon | storyoftes 31 maj, 2014 at 20:10

    […] med en trygg hand i ryggen. Nu efteråt läser jag hur hon kräkts och haft en dålig dag. Läs mer här Svägerskan kämpade på helt grymt och genom förde sitt första marathon med bravur. Å vilken […]

  • Svara Maria 31 maj, 2014 at 20:11

    Heja! Starkt jobbat trots motgångar! Du besitter superkrafter!!

    [Svara]

  • Svara Birgitta 31 maj, 2014 at 20:13

    Vilka hjältinnor ni är. GRATTIS! /Birgitta L Wiik

    [Svara]

  • Svara Susanne 31 maj, 2014 at 20:15

    Bra jobbat! Grattis till er båda!

    [Svara]

  • Svara Erica 31 maj, 2014 at 20:24

    Känner så med dig! Hade en identisk upplevelse förra året på maran. Var säker på en tid omkring 3:45 och kom i mål på 4:06. Tungt från första steg… Vet hur mycket pannbenet det krävs för att genomföra en sådan dag.
    Massor av kramar till dig, och du, glöm det här nu, inget att älta. <3

    [Svara]

  • Svara Helena 31 maj, 2014 at 20:34

    Bra kämpat Lofsan! Vet inte om du såg mig men jag hejade strax innan 38 km, såg att du hade det tufft då. GRYMT KRIGAT och nästa år är du mentalt ännu starkare. Njut av middag och vila nu! <3

    [Svara]

  • Svara Malin 31 maj, 2014 at 20:43

    Åååh jag såg dig på slutet och såg din systers hand i ryggen och att du var helt slut. När jag läser det du skrivit här så gråter jag. Så otroligt imponerad över att du tar dig i mål när det är så jävla tungt. Bra jobbat känns bara mesigt att skriva. Du är så fantastisk. Din syster är fantastisk. Ni är en stor förebild för oss alla! All kärlek till er!!!

    [Svara]

  • Svara Emelie Degerman 31 maj, 2014 at 20:43

    Jag är så sjukt imponerad av dig,! Inte nog med att du är en grym löpare, din passion och kunskap om och kring träning smittar av sig och inspirerar varenda muskel i kroppen! Sprang själv maran idag och stundvis var det riktigt tungt.. Grymt bra gjort! Var stolt över dig själv!

    Kramar emelie

    [Svara]

  • Svara Manda 31 maj, 2014 at 20:55

    Riktigt bra gjort Lofsan! Ibland vill det sig inte men du tog dig runt ändå, otroligt imponerande. Såg er vid Tegelbacken, men ni susade förbi så snabbt att jag inte hann med att heja på er. Tack för all grym inspiration!

    [Svara]

  • Svara Ylva 31 maj, 2014 at 21:12

    Du är grym!!! Att kunna pressa sig själv så!! Helt fantastiskt ❤

    [Svara]

  • Svara Rebecca 31 maj, 2014 at 21:12

    Heja dig!
    Helt otroligt imponerad, inte bara av detta utan av allt du tar dig för och lyckas med, samtidigt som du är en inspirationskälla för så många!

    [Svara]

  • Svara Tina 31 maj, 2014 at 22:00

    Vad tufft att fortsätta springa trots att du mådde så dåligt.
    Min svåger bröt pga att han kräktes – hela familjen hade haft kräksjukan under veckan utom han.
    Tur i oturen var att han inte träffat sin bror under veckan – han kom i mål i sin första maratonstart.¨

    Hoppas du inte får några sviter av detta utan kan starta i Åre Challenge.

    [Svara]

  • Svara Löpning & livet 31 maj, 2014 at 22:03

    Jag blir tårögd av att läsa. Även om jag inte haft det så tufft och heller inte hade det idag så tror jag att jag förstår. Jag vill inte ens tänka på hyr det skulle ha känts om jag haft en lika dålig dag idag som när jag sprang Milspåret förra veckan. Då hade jag garanterat inte fullföljt och att du gjorde det är verkligen imponerande! All heder!

    [Svara]

  • Svara Annelie 31 maj, 2014 at 22:10

    Imponerande! Två starka, tappra systrar. Orden berör, lämnar gåshud och en klump i halsen. Bra kämpat!

    [Svara]

  • Svara Josefin 31 maj, 2014 at 22:14

    Kanske är det de dagar du har det som tyngst som du inspirerar som mest. Vilket otroligt starkt pannben du har och vilken otroligt stark syster du har.

    [Svara]

  • Svara Att ”misslyckas” med ett lopp | Lisa & livet från den ljusa sidan 31 maj, 2014 at 22:25

    […] stämmer. Då det från början känns tungt och varje steg blir en kamp. Jag gråter en skvätt av att läsa om Lovisas lopp och då främst för att det är en sån jäkla prestation ändå, och den där handen i ryggen som […]

  • Svara Maria S 31 maj, 2014 at 22:43

    Wow, blir väldigt berörd av att läsa ditt inlägg. Vilka fantastiska systrar ni är. Bra kämpat!!

    [Svara]

  • Svara Maria 1 juni, 2014 at 01:01

    Grymt bra jobbat! Snacka om teamwork och kämpavilja. Kroppen orkar ju så mycket mer än man tror och känslan efteråt är ju obetalbar. Själv grät jag utmattning efter Vasaloppet. Men tröttheten glömdes bort snabbt och nu är jag anmäld till nästa år igen 🙂 På något sätt är känslan av total utmattning i kombination med lycka beroendeframkallande.

    Lycka till på nästa mara (för jag antar att det blir fler)

    [Svara]

  • Svara Annika 1 juni, 2014 at 01:13

    Du å Agnes – vilket team. För att citera ett barnprogram : ”vad funkar bäst – teamwork!” Fantastiska. Stor kram från västkusten – önska jag var där å såg er

    [Svara]

  • Svara jol 1 juni, 2014 at 01:43

    jag vet precis hur det känns. Sprang idag och mina lår gav upp redan efter 19 km och sen var varenda steg en kamp för att inte ge upp. Vilket fantastisk känsla efter dock att veta att man klarade av att ta sig hela vägen trots viljan att kliva av precis varje minut.
    Grymt bra kämpat!

    [Svara]

  • Svara Elin 1 juni, 2014 at 08:12

    Bra jobbat tjejen! Du gjorde ditt bästa baserat på dagen form. Du är en härlig & positiv förebild! Vila kroppen nu för nya utmaningar.

    [Svara]

  • Svara Anna 1 juni, 2014 at 08:53

    Vad grymma ni är, du och din syster! Precis som så många andra så kom tårarna när jag läste ditt fina inlägg. Du är min största inspiration kring träning och verkar även vara fantastisk som person. Vilken prestation av er båda!!

    [Svara]

  • Svara Heléne 1 juni, 2014 at 11:08

    Superbra sprunget ändå och vilken fin berättelse. Du kommer säkert att komma ihåg detta lopp tillsammans med din syster länge. Kanske mer minnesvärt än om du hade uppnått ditt tidsmål. Ha det!

    [Svara]

  • Svara Lottas gata 1 juni, 2014 at 13:54

    Jag blir så grymt imponerad över din ärlighet och öppenhet, hur du skriver rätt upp och ner hur det var. Det stämde bara inte, inga bortförklaringar. Beundransvärt. Likväl som er insats, för även om din syster gjorde mycket, så var din del av insatsen det som till syvende och sist tog dig över mållinjen. Så fortsätt hylla din syster, med all rätt, men förringa inte din egen insats. Enormt bra jobbat av er båda!

    [Svara]

  • Svara Ellinor 1 juni, 2014 at 14:02

    Bra kämpat! Du inspirerar ju oss dagligdags så det låter helt rättvist att det var det omvända igår!

    [Svara]

  • Svara Peppad! « Health by Helena 1 juni, 2014 at 19:44

    […] jag såg många kända ansikten passera. Snabba fötter-Kenth susade förbi i ett rasande tempo, Lofsan såg glad ut trots att hon uppenbarligen inte hade sin bästa löparupplevelse, Jenny likaså och […]

  • Svara Mari 1 juni, 2014 at 20:47

    Otroligt starkt gjort. Imponerande.

    [Svara]

  • Svara Träning/tävling med starka känslor | lifeinceriselifeincerise 2 juni, 2014 at 21:36

    […] inte riktigt varför men jag blir så himla berörd av att läsa Lovisas och Agnes kamp att nå målet på Stockholm Marathon i helgen och likaså har jag med känslan […]

  • Svara Hanna 3 juni, 2014 at 09:25

    Sitter och tjuter över att jag förstår besvikelsen men också för att det är så fantastiskt med den där peppen. Över hur stort det är att sätta sig själv åt sidan och fokusera på att lyfta någon annan. Kärlek på riktigt.

    Snyggt jobbat! <3

    [Svara]

  • Svara Lina 3 juni, 2014 at 13:52

    hallåå….du e grym ju 🙂 kramar skulle aldrig klara det själv 😉

    [Svara]

  • Svara Carro 4 juni, 2014 at 08:58

    Bra kämpat! Jag hade en lika dålig dag som du, utan någon jättebra förklaring.. Jag slapp kräkas men i övrigt var det en kamp men med hjälp av publiken och andra löpare tog jag mig i mål i alla fall! Det kommer nya lopp där det kommer vara en bättre dag för kroppen och huvudet!

    [Svara]

  • Svara Tränar för Marathon 2015 | SpringSara 11 juni, 2014 at 22:12

    […] som fick mig att få tummen ur var dels mina vänner (bland annat Dinkelhoppare och Lofsan) som sprang årets Marathon, men också det faktum att jag nu i höst fyller 37 år. Och nästa […]

  • Svara Poke Richards 23 juni, 2014 at 19:28

    Bra jobbat!

    [Svara]

  • Lämna kommentar