Lofsan

Sista förskoledagen

Idag var det första gången jag har tyckt att det varit jobbigt att lämna Sixten på förskolan. Egentligen skulle han ha gått sin sista dag imorgon medan vi flyttar men det skulle bli så meckigt att åka fram och tillbaka. Vi får tillträde till nya lägenheten kl 13 och så ska jag hämta Sixten på Odenplan kl 15 och sitta i bilköer i båda riktningar. Istället blir sista dagen idag.

Han vaknade strax efter 08 i morse och var så där ynklig som han varit senaste dagarna. Lite välling istället för frukost tydligen. Motarbetade påklädning. Vi tog bilen till förskolan för att vara effektiva och Sixten fick hålla bilnyckeln hela vägen.

Väl framme vägrade han gå in och jag fick bära honom. Hans vän Siri mötte oss på gården och berättade att de saknat Sixten. Jag svarade att han saknat henne också. Sixten satt i mitt knä medan jag berättade för pedagogerna att idag blir sista dagen och att jag kommer med glass till eftermiddagen. Sixtens närmaste pedagog började nästan gråta. De ska duka upp långbord för alla 20 barnen i eftermiddag.

När jag till slut tog mig ur Sixtens grepp grät han och jag fick bita mig i läppen och vinka med ett leende. Jag vinkade och vinkade hela vägen till porten. Älskade Sixten!


Jag hoppas att vi kommer få en lika fantastisk förskola på Söder till barnen och att de kommer att trivas lika bra som på denna.

Sixten är orolig nu och vill hålla koll på vad som händer hemma. Jag tror att det är nyttigt för honom att få se när lägenheten töms imorgon och vara med när vi kliver in i nya lägenheten. Han har varit där innan och jag tror att han kommer att känna igen sig. Oavsett så är det bra tycker jag att vi inte byter säng än och att de flesta möblerna är desamma.

Har ni flyttat med en 2-åring? Hur har det känts?

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Alfva - i preggoland! 3 november, 2011 at 11:45

    Men åh, plutten! Nu blev ju preggojaget sentimentalt med! 🙁
    Tror du tänker helt rätt, låt honom vara med och se exakt vad som händer för att skapa sin egen uppfattning och trygghet! Och jag tror det kan vara vettigt att se till att hans absoluta favoritsaker packas upp bland det första så att han känner sig hemmastadd vartefter ni roddar det andra!

    Lycka till imorgon!!

    [Svara]

  • Svara Nea 3 november, 2011 at 12:09

    Julia var 1,5 år och Jamie skulle bli 3 när vi flyttade. Julia sov oroligt de första nätterna så vi flyttade in hennes säng hos oss. Jamie undrade hela tiden när vi skulle åka hem igen och han vill inte alls bo här. Men dem vänjer sig snabbt. Vi ska byta förskola om en vecka och det kommer bli tufft för båda barnen gissar jag!

    [Svara]

  • Svara Morfar 3 november, 2011 at 12:37

    Jag har.. känsligt så det förslår och barn är ömtåliga..

    [Svara]

  • Svara jojjan 3 november, 2011 at 12:43

    Vad spännande med ny lägenhet! Barn i Sixtens ålder är extrmt anpassningsbara till nya miljöer så det dröjer nog inte många dagar innan han är sig själv igen. Han är säkert bara lite orolig över att inte ha koll på vad som sker. Så fort ni är på plats på söder blir det nog bra igen. Lycka till med flytten!

    [Svara]

  • Svara Linda-Drömmen om ett barn 3 november, 2011 at 13:35

    Stort lycka till med flytten,spännande;)
    Lilla vännen då,alltid jobbigt när barnen är ledsna:( men med stor sannolikhet så var han en nöjd kille sen,men han känner kanske av att det är sista dagen…
    Ta hand om dig och dina fina barn!

    Du är en underbar person som utstrålar så mkt glädje och energi;-)

    KRAM!

    [Svara]

  • Svara Gunilla 3 november, 2011 at 13:47

    Vi flyttade i våras med en 2,5-åring och en 5-åring. Det gick bra. Kanske för vi haft huset omlott en tid och de varit här en del. De hade varit med och valt tapeter och de hade sina möbler med sig. De var med och flyttade en del saker. Men de pratade en del om det ”gamla huset”. Det har gått riktigt bra. Men så har de inte bytt förskola för vi bor kvar i ungefär samma område. Jag minns att vår stora tjej bröt ihop när vi först sa att vi skulle flytta. Hon började gråta och tyckte det var den sämsta idén ever… Men det gick snabbt över.
    Hoppas flytten går så smidigt som möjligt för er!
    Kram!

    [Svara]

  • Svara mathilda 3 november, 2011 at 14:05

    vi flyttade första gången från h-sand till sthlm när I var 2 och A skulle fylla 1, visst var det jobbigt men det var nog lika mkt vi som tyckte det och det var det dom kände av… när vi flyttade tillbaka igen var I 3 och A 2 och det var inga som helst problem, den här gången fick dom vara med i hela processen och se hur vi tömde gamla huset och var med när vi for upp till nya och packade in våra saker!

    S och B kommer fixa flytten galant, bara ni tror på det själva 🙂
    Lycka till med allt som tillkommer i flytt!

    [Svara]

  • Svara Stina 3 november, 2011 at 14:35

    Jag som är så känslig blev nästan tårögd av att läsa detta, ha ha! Hoppas hoppas ni får det lika bra på nästa ställe! Kramelikram Stina

    [Svara]

  • Svara Sophia 3 november, 2011 at 14:41

    Vi flyttade när agnes var 2.5 år. Vi flyttade, bytte förskola och 3 månader sedan fick hon en lillasyster. Snacka om många förändringar. Dock gick det väldigt bra. Hon fick sova inne hos oss och sedan fortsätta med det när syskonet kom. Den nya förskolan som hon började i var mycket mycket bättre än den tidigare och hon fattade snabbt tycke för en pedagog, vilket gjorde susen. De sista 2 månaderna före lillasysters ankomst spenderade jag extremt mycket tid med henne också, vilket nog gjorde sitt. Varför det gick så lätt var nog också att vi flyttade nära hennes älskade mormor och morfar som alltid ställer upp och finns närvarande, så allting blev ju till det bättre för just vår dotter. Jag tror inte hon saknade ngt från där vi bodde tidigare eftersom vi dessutom flyttade från lägenhet till ett stort hus med trädgård, gunga, sandlåda och lekrum:)

    [Svara]

  • Svara i min lilla lilla värld 3 november, 2011 at 16:27

    Nä men lillkillen då… Jag blir ju tom rörd hahaha Tänk att jag kan känna så för en liten kille jag endast träffat en gång..

    Förresten. Resan är bokad!!!!!!!!

    [Svara]

  • Svara M.H 3 november, 2011 at 18:11

    Jobbigt jag har gjort det…min son ville hem till ”gammla hemma” men efter några dagar 1 vecka var det ok.
    Det fixar sej 🙂

    [Svara]

  • Svara Hanna 3 november, 2011 at 18:18

    Lycka till med flytten och nya boendet!
    Våran William gillade inte alls när vi började ta ner våran gamla säng när den skulle säljas och när vi tog bort tv bänken osv man märkte att han blev lite orolig men sen blev det bra igen när dem nya möblerna kom på plats! Nu flyttade vi juh inte men huset är till salu så det kommer för oss med så vi får se hur han regerar då! Jag tror det är nyttigt för dem små att vara med i flytten för att se!

    Kram // Hanna

    [Svara]

  • Svara Lotta 3 november, 2011 at 22:39

    Alicia var 3 år när vi flyttade och jag mådde SÅ dåligt! Det kändes som att det var mycket som var upp och ner redan innan (vi förlorade vår son några månader tidigare), men barn är kloka, mycket klokare än vad vi någonsin kan förstå! Och jag håller med dig, det är nyttigt för Sixten att se att det här är inget konstigt, att ni kommer att få det bättre som familj och att allt kommer bli kanon. Men jag håller med, byt inte ut hans möbler, gör inga större förändringar för honom. Och se dessutom till att fixa barnens rum så fort som möjligt så att det känner sig hemma i det nya hemmet. Det kommer att gå kanon och låt ert lugn smitta av sig så mycket som möjligt. KRAM och lycka till imorgon

    [Svara]

  • Svara Jenny 3 november, 2011 at 23:38

    Vi hade både en två åring och en i magen när vi flyttade till vårt hus. Så här i efterhand så var det bra att våran tjej fick vara med och flytta för hon fick vara med och göra huset till sitt, dessutom så kommer du nog att få en massa hjälp med att packa upp 🙂 jag fick mer hjälp än jag behövde och vilke ha. Två åringar kan vara väldigt hjälpsamma 🙂

    Trevlig blogg du har förresten. Jag har nyss hittat hit.

    [Svara]

  • Lämna kommentar