Lofsan

Sicklaloppet 2011

Idag gick det första Sicklaloppet av stapeln. Med start mitt i köpkvarteret och sedan 10 km löpning längs Järla Sjö, runt Sicklasjön och genom Hammarby Sjöstad blev det en flack och snabb bana. Det var jättemycket folk längs banan som hejade och det var en så positiv och härlig stämning både bland publiken och oss som sprang loppet.

Jag kände mig lite tung i benen, både sviterna efter förra helgens Lidingö tjejlopp och lite träningsvärk i baksida lår störde under uppvärmningen. I starten rusar alla som om det vore ett 100meterslopp men jag försöker att inte dras med i för högt tempo. Istället strävade jag efter 3 jämna första kilometrar och sedan 3 lite snabbare runt Sicklasjön som alltid kommer att kännas som ”min” bana. 2 km runt Sickla Udde i Sjöstaden kändes supersnabba på den torra bryggan. De sista 2 km upp genom Sicklas gamla industriområde kändes tunga jag långt utanför min bekvämlighetszon. Jag har sprungit och gått hundratals pass på denna bana genom åren och därför känns Sicklaloppet som tävling jättehäftigt. Min träningsbana blir ju tävlingsbana.

När jag pressar mig så hårt efter att kört 8km löpning får jag svårt att hålla i bäckenbotten men det är stor skillnad mot för några månader sedan och Baxter har ju inte fyllt 1 år än ens. Det är lite surt dock att jag är så sjukt stark i hela kroppen men med försvagad bäckenbotten som svagaste länk. Så blir det trots att man kniper som fasen om man bara 4 månader mellan graviditeterna och förlöses med sugklocka. Å andra sidan kan det räcka med bara en graviditet för att få besvär men tjejer vågar inte prata om det.

Jag har alltid som mål att springa milen på 45 minuter, på löpband har jag klarat det några gånger men jag tror inte att jag har lyckats med det utomhus. Efter kuperade Lidingö Tjejlopp i söndags där jag gick i mål på 46.28 kände jag att jag absolut hade kapacitet att komma under 45 minuter på denna flacka bana. Jag väljer alltid att berätta om mina mål för människor som frågar, det är ett sätt för mig att bibehålla motivationen under loppet när det är som jobbigast. Om jag har sagt till många människor vad jag vill uppnå blir det lättare att kämpa eftersom jag vet att jag har andra människor i ryggen som hoppas på mig. Ett knep jag gärna delar med mig av!

Jag och Hans peppar alltid varandra. Mycket av min motivation bygger på att jag vill att han ska vara stolt över mig. Han känner nog exakt likadant inför mig. Hans persade på milen idag, trots att han är så stor och muskulös kämpar han på långa distanser för att han tycker att det är roligt. Han klockade på 47.30 idag, I´m sooo proud!

Det var lite synd att det inte fanns några kilometermarkeringar längs banan, det brukar göra så att folk springer lite snabbare. Om man inte är van att springa lopp på tid kan det vara svårt att veta vilket tempo man ska hålla för att nå sitt mål men om man delar upp den totala tiden per kilometer är det lättare att veta vid varje kilometermarkering om man håller lagom tempo och varken går ut för lätt eller för hårt. Ytterligare ett knep!

När jag passerade vätskestationen vid 4 km klockade jag på strax under 17 minuter, helt perfekt tempo, knappt andfådd. En funktionär vid Sjöstan sa senare att det var 2,5 km kvar och jag insåg att mitt mål under 45 minuter var klart inom räckhåll. Jag pressade upp tempot och trots att det på ena axeln satt en liten figur som säger att det var för tungt i kroppen höll jag för öronen och fortsatte kämpa. Förr i tiden hade jag lyssnat på den rösten och sänkt tempot eller till och med börjat gå. Men att föda barn är banne mig det jobbigaste som finns. Klarar man det så är en mil på 45 min ingenting. Numera ger jag aldrig upp utan jag vet att hur trött jag än är är jag inte ens i närheten av min maximala kapacitet.

I målfållan stannade jag klockan på 44,30, personligt rekord med någon minut. Jag var så trött i benen, ryggen, magen och huvudet men riktigt nöjd. Jag nådde mitt mål, det kändes så avlägset för 11 månader sedan när Baxter var nyfödd men det gick! Jag hade stort stöd längs med banan av PT-kunder, kollegor, vänner och min mamma tillsammans med Sixten och Baxter. Utan hejarop och pepp längs banan hade det varit tungt, tack till er!!! Den officiella tidtagningen krånglade tydligen och mångas tider och placeringar stämmer inte. Min tid var rätt i alla fall men jag hade bara 11 tjejer framför mig, inte 13 som det står i resultatlistan.

Tom, Sixten och Baxter fick dela på kexchokladen som delades ut efter loppet.

Sixten festar på popcorn SF delade ut

Sicklaloppet var ett jättebra arrangemang av Järla Orientering, jag ser fram emot att få springa loppet nästa år igen. Jag hoppas att det blir ett utökat antal startplatser, banan har absolut kapacitet för många fler löpare. Eftersom det är en flack bana blir den snabb och nya personliga rekord kommer att skördas, det är jag övertygad om.

Efteråt åkte vi till Hemmakväll och köpte lördagsgodis, tog en sväng förbi våra nya kvarter på Söder dit vi flyttar om mindre än en månad och sedan köpte Hans oxfilé, kantareller och jordgubbar på Hötorget. Ikväll firar vi bra prestationer. 🙂

Sixten fick köpa en piggelin istället för lösgodis.
Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara I min lilla lilla värld 1 oktober, 2011 at 19:20

    Grattis!! Har sagt det förut och säger det igen: DU ÄR GRYM!!!!

    Jag gör precis som du när det känns tungt. Har jag lyckats föda ut två ungar kan jag fan göra de där sista repsen.

    Tråkigt att höra med bäckenbotten. Jag vet ju hur det är, men efter denna förlossningen är det ingenting jämfört med förra då även jag fick känna på sugklockan. Man undrar dock om man kommer kunna springa långt utan att känna av det 🙁

    På tal om springa. Som jag längtar. Nästa år ska jag banne mig springa mitt första lopp.

    Än en gång bra jobbat. Du är en bra förebild för många

    [Svara]

  • Svara Lisa 1 oktober, 2011 at 19:33

    Du är så himla duktig Lovisa! Grattis till ett kanonlopp! Du såg pigg ut när vi såg dig. =) Men visst fanns det kilometer-markeringar? Vi såg i alla fall några när vi var ute och sprang i området tidigare under dagen. Kanske var de svåra att se? Satt lågt. Grymt jobbat i alla fall!

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Tack! Funktionärerna sa att någon saboterat och plockat bort dem. Det fanns en vid 6km på andra sidan sjön kvar iaf.

    [Svara]

  • Svara En ovanligt bra gravid och mammablogg 1 oktober, 2011 at 20:03

    Vilken toppentid!

    Det där med bäckenbotten…jag tycker det är svårt att veta hur man ska få bukt med det. Jag sprang halvmara 8 månader efter förlossning, och det var väldigt jobbigt att efter halva loppet bärja känna att man måste hålla igen nedför. Jag satsade ändå hårt direkt efter förlossning med knipövningarna för att kunna komma tillbaka till löpningen hyfsat fort.

    jag var på ett hopp och skutt pass på gymmet i samband med halvmaran (som gav mig lite dåligt självförtroende när jag insåg att jag inte alltid kunde hålla igen), och vart lite nedstämd när jag fick problem med att hålla tätt även där. Men i omklädningsrummet så var det två andra tjejer som sa efteråt att ”det här var ju inget pass för oss som fött barn direkt” och skrattade lite. De var så himla skönt att veta att man inte är själv om det.

    [Svara]

  • Svara Andréa 1 oktober, 2011 at 20:34

    Grattis!! Till er båda såklart 🙂

    Mitt milpers ligger också på exakt 44:30 och jag hoppas jag kan närma mig det igen på hässelbyloppet om två veckor. Men gör jag det inte är det ändå ok, det har gått otroligt mycket snabbare att komma tillbaka efter graviditeten än jag trott det skulle göra!

    [Svara]

  • Svara Paulina 1 oktober, 2011 at 21:02

    Riktigt bra jobbat båda två! Jag blir SÅ peppad av att läsa om dina träningsresultat, tack för att du delar med dig! Jag har beslutat mig för att springa Lidingöloppet nästa år, har du några bra tips för att få upp kondtionen ordentligt? Intervaller kör jag redan 🙂 kanske finns det något mer?

    [Svara]

    lofsan Reply:

    vad roligt!

    Lägg in ett längre pass då och då i terräng men inte för långt i början. öka på längden på passen under sommaren. träna rygg och mage regelbundet så att du får en stark hållning, det kommer att behövas. 🙂

    [Svara]

    Paulina Reply:

    Tack så jättemycket för tipsen! Den tar jag åt mig 🙂 Ska slänga in några terrängpass nu innan vintern kommer sen får löpbandet rädda mig under vintern!

    [Svara]

  • Svara Sofie 1 oktober, 2011 at 21:13

    Grymma dig, du slutar aldrig inponera 🙂 och visst är det märkligt att hur förbaskat trött man än är så orkar man alltid lite lite till 🙂

    [Svara]

  • Svara Sofia Ahlehjelm 1 oktober, 2011 at 22:29

    Stort grattis, så himla duktig och inspirerande du är! Heja heja!

    [Svara]

  • Svara Ilse 2 oktober, 2011 at 13:37

    Hej!
    Hittade till din sida då jag Googlade Sicklaloppet.
    Grattis till en jättebra tid!
    Själv nådde jag inte riktigt mitt mål, som var 50 minuter, men kanske nästa år:)
    Vilket härligt lopp det var och toppenväder!
    Det finns några bilder från loppet på min webbsida också, ifall du vill titta.
    /Ilse

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Tack!

    Vilken fin blogg du har. 🙂

    [Svara]

    Ilse Reply:

    Tack 🙂
    Jag gillar din blogg också! Jättesnygg!

    [Svara]

  • Svara elinjosefine 2 oktober, 2011 at 21:34

    Superbra jobbat tjejen!! Du ska vara superstolt och nöjd över ditt resultat 🙂

    [Svara]

  • Svara Miss Agda 2 oktober, 2011 at 21:55

    GRATTIS! Jag blir andfådd bara jag tänker på hur fort det gick för dig! Grymt!

    [Svara]

  • Svara I ett hus - Evelina 7 augusti, 2012 at 13:33

    Vilken prestation! Jag laddar nu för tjejmilen och visste väl att jag skulle hitta motivation i din blogg. Dock har jag varit sjuk de sista nu och har aldrig varit uppe på en mil innan, och bara en månad kvar, vet i tusan om det går! Jag har grunden och orkar 5 km utan problem, men efter barn no 2 i februari har det gått lite trögt att komma upp på de längre distanserna! Springer du några lopp i år?
    / Evelina

    [Svara]

  • Lämna kommentar