Lofsan

Passen du minns för alltid

 I torsdags körde vi veckans mest utmanande träningspass: ett så kallat långpass där fokus är på uthållighet och att springa långsamt. Eftersom det dessutom var 35 grader varmt fick vi en riktig prövning.
 
 Alla tjejer har fått träningsprogram (som också finns i Stora löparboken för kvinnor) inför resan och jag upplevde dom väl förberedda för det här passet.
 
 Från Villa Mangosteen där vi bor är det strax över 5 kilometer igenom djungeln fram till ett naturreservat. Från parkens start är det sen cirka 1 kilometer stigning till ett högt vattenfall (som inte var särskilt mäktigt just nu med tanke på att det inte regnat på 4 månader).
 
 Vi startade 07.30 på morgonen med hela gänget samlat. I 07.30-tempo (1 kilometer tar 7,5 minut att jogga) tog vi i samlad trupp oss genom djungeln. Framme vid parkens start mötte Camilla oss med törstsläckande kokosnötter och hejarop. Vi tog oss gåendes upp till första etagen av vattenfallet och fotade lite innan den första etappen av passet förklarades avklarat. Några av tjejerna kände sig nöjda med denna etapp och åkte pickup med Camilla. Ju fler kilometer vi sprang desto högre hamnade solen och när vi totalt 11 kilometer senare var tillbaka på Villa Mangosteen var värmen tuffare än flåset. Med Villa Mangosteen som målbild satte flera tjejer distansrekord och avslutade passet med ett efterlängtat dopp i poolen. Vi var dock fortfarande ett starkt gäng som fyllde på flaskorna och tog ytterligare 5 kilometer tillbaka till parken igen. Bara några hundra meter från Camillas checkpoint vid 16 kilometer gjorde den berömda väggen sig kännbar för flera när värmen blev för tuff. Distansrekord, trötthetsrekord, uthållighetsrekord – alla typer av rekord slogs den här dagen. Mot alla odds var vi till slut två personer som vinkade hejdå till Camilla och tappra 16-kilometerslöpare uppe på flaket för att springa de sista 5 kilometerna tillbaka till VM och skrapa ihop 21 kilometer till träningsbanken. Superstarka Jenny och jag nådde nästan en utomkroppslig upplevelse på den heta asfalten när tröttheten suddar ut samtalsämnena, svetten på något konstigt sätt tar slut i kroppen och ödlorna springer bredvid i vägrenen.
 
 Det är såna här pass som jag tar med mig vidare och för alltid minns. Pass där tröskeln är skyhög, förväntningarna låga, förutsättningarna tuffa och den mentala prövningen är stor – då utvecklas jag. Då lär jag mig om mig själv. Det är inte de mest effektiva passen som gör störst skillnad på oss människor, det är de pass som vi minns för alltid.
 
 Vilket är ditt mest minnesvärda pass? Varför minns du passet så väl?
 
 


Stort tack Resorb sport för vätskeersättningen, den kom väl till användning den här dagen!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

7 Kommentarer

  • Svara Jennysen 26 mars, 2015 at 11:58

    Detta är nog det pass som jag kommer minnas mest från resan. Helt sjukt vad kroppen orkar och jag är så jäkla stolt över mig själv.
    Det var en fantastisk vecka att få dela med dig, Camilla, Louise och alla deltagare. Känns fortfarande som att det bara var en dröm…
    Tack återigen! <3

    [Svara]

  • Svara OnsdagsDubbel. | 26 mars, 2015 at 14:52

    […] göra oss illa. De där reflexerna och explosivitet kan inte tränas nog! Lovisa bloggade om ”Passen du minns för alltid” igår och postade bilden ovan. Hoppet vi gjorde för en vecka sen i Thailand innan vi gav […]

  • Svara Natten 26 mars, 2015 at 20:49

    Imponerande! Höll ni 7.30 tempo hela distansen?

    [Svara]

    Jenny Georgsson Reply:

    Snittempot var 8.41 men det var inklusive när vi gick upp till vattenfallet. Sista 10 var tempot 6.52, sista 5 gick lite snabbare.

    [Svara]

  • Svara Carro 27 mars, 2015 at 00:14

    Jag minns passet där jag lyckades springa en mil under timmen. Jag blev så förvånad och så glad. Sporre, helt klart.

    [Svara]

  • Svara Fru Minimalist 27 mars, 2015 at 19:05

    Det pass jag minns bäst är varken ett löparpass eller ett träningspass, utan cykeltävlingen Vätternrundan år 2012. Loppet gick till historien som den Vätternrunda som flest deltagare någonsin brutit. Mycket på grund av ösregn, blåst och kyla. Trots detta och för lite förberedande träning, tog jag mig tillslut i mål. Även om fingrarna var stelfrusna och underkläderna blöta längs vägen.

    Här har jag beskrivit hur jag upplevde detta lopp/pass mer:
    http://minimalisterna.se/minnet-sitter-inte-i-prylen/

    [Svara]

  • Svara Simon 11 april, 2015 at 16:34

    Jävlar vad vältränade ni ser ut att vara! hahahahahah kanske ska ni satsa på bättre mat 😉

    [Svara]

  • Lämna kommentar