Lofsan

Om att skapa motivation

 Igår läste jag en intervju med en av Sveriges mest kända träningsprofiler. Han har en image av att vara ”hard core”, ”inga ursäkter” och kan upplevas som rätt arrogant av många även om hans träningsböcker säljer väldigt bra. I intervjun pratade han om motivation och menade på att ”träningsmotivation skapas genom att bita ihop underkäke med överkäke och stå ut”.
 
 För mig känns det så avlägset att träningsmotivation ska förknippas med något negativt, något som ska genomlidas. Jag tror verkligen inte att all träning är fantastisk och att träning alltid ska vara roligt. Men om den generella synen på motivation kring träning handlar om att ”bita i ihop” och man applicerar detta som en allmän rekommendation eller regel till människor, då tror jag att man är fel ute.
 
 Träningsmotivation får man inte, den skapar man. Ibland kanske genom att bita ihop men allra oftast av att man väljer att göra något som man tycker om att göra och kan se värdet i utförandet, både på kort och lång sikt. Om man alltid måste ”bita ihop” för att genomlida ett träningspass, då tränar man inte för att nå en hållbar hälsa. Om du har satt upp mål, som du med hela ditt hjärta vill uppnå, då kan din drivkraft att äntligen en dag få uppleva något du strävat efter vara all den motivation du behöver. Sätt upp ditt mål högt på en piedestal som du kan snegla mot då och då och bli glad över att se. En vacker dag kommer du att nå målet. Om du är rädd för att pelaren ska välta över dig, och din kamp handlar om att ta dig upp till stående igen, då är det inget bra mål.
 
 Eller vad tycker ni?
 
 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

20 Kommentarer

  • Svara Camilla 29 januari, 2014 at 00:32

    Jag håller me dig, träning ska i de stora hela vara roligt! Sen är inte alla pass roliga just när man utför dom, eller precis innan när man sitter lite för skönt i soffan. Men glädjen ska finnas där, på ett eller annat sätt!

    [Svara]

  • Svara Camilla 29 januari, 2014 at 06:25

    Håller också med. Han skrev det på ett bättre sätt på instagram, bla att man skulle se skillnad på när det var latmasken som talade och när det var kroppen som behövde vila. Men för mig är det självklart att träningen i stort sett ska vara rolig, varför skulle jag annars göra den år och år in. Pannbenspassen kommer ibland oavsett vad man tränar men de ska inte vara där jämt.
    Träningsglädje är A och O 🙂

    [Svara]

  • Svara Sophia 29 januari, 2014 at 06:59

    Jag tänker att det är en del av hans image. Personligen inspireras jag av honom på flera sätt o kan tycka att han sätt att äta o träna (som han ger sken av iallafall) sänder bättre signaler o är sundare än många andra som bloggar, fast det är en helt annan diskussion:-).

    Tack för en fin blogg!!!

    [Svara]

  • Svara vicky 29 januari, 2014 at 08:29

    Håller med! Jag tycker bara sån där ”militärträning” känns som bestraffning för att man inte är tillräckligt stark.

    [Svara]

  • Svara Privat Festival 29 januari, 2014 at 08:41

    Jag tror detta är väldigt individuellt. Och att det inte finns några rätt och fel. För vissa är det kanske nödvändigt att träningen är rolig men för andra så är det inte lika viktigt.

    Jag tycker inte träning är särskilt roligt. Undantaget är väl att få lira tvåmål eller de första kilometerna i skidspåret i nypreppade spår. Med de övriga 98% av all träning är ju mest plågsam. Det gör ont och man blir trött. Ändå går jag till gymmet eller snörar på mig löparskorna. För att det står så i min träningsplan.

    För att jag vet att jag och min kropp mår bra av det och det hjälper mig på vägen mot mina mål. Men roligt? Nä. Tycker faktiskt inte man måste ha roligt jämt. Fast känslan efteråt, endorfinkicken och känslan att jag genomfört ett pass på det sättet jag hade tänkt ger en enorm tillfredsställelse. Det är det jag vill åt.

    Men själva träning, de där sista repetitionerna eller sista intervallerna är inte roliga. Då gäller det bara att bita ihop. Underkäke mot överkäke.

    [Svara]

  • Svara Elin 29 januari, 2014 at 08:53

    Jag håller med helt och hållet. I vissa fall får man kanske bita ihop och tvinga sig iväg till gymmet eller ut på en löprunda t.ex. Men hälsosam betyder ju inte bara en vältränad kropp. Dessutom tror jag inte det är så hållbart i längden om det inte känns roligt.

    [Svara]

  • Svara nitiz.blogg.se 29 januari, 2014 at 08:55

    Jag håller me.. Om största delen av träningen handlar om att bita i hop, så har man valt fel träning. Visst om man verkligen ska nå sitt mål, måste man hela tiden pressa sig själv att ”ta i mer”, ”springa fortare” (men jag skulle inte kalla det för att ”bita i hop”)osv men i grunden måste man ju tycka det är kul och härligt för att behålla motivationen, träningspass efter träningspass, annars är det ingen mening..

    [Svara]

  • Svara Saras träningsblogg 29 januari, 2014 at 09:04

    Håller med dig helt! För min del tappar jag aldrig motivation eftersom det är en så självklar del av min vardag och jag mår så bra av det. Sen om man hittar en mening med tränongen gör det roligare att pressa sig ibland tyckerjag. Som för mig nu att jag tränar för en svensk kklassiker och mitt första marathon 🙂

    [Svara]

  • Svara Lisa & livet från den ljusa sidan 29 januari, 2014 at 09:29

    Håller absolut med dig – den långsiktiga motivationen och anledningen att lyckas genomföra varje pass kan inte bestå av pannbenet och det enbart.
    Självklart är det glädjen i träning (att hitta träningsformer man gillar!) i kombination med bra och peppande mål som är det viktigaste för att få en hållbar livsstil.
    Pannben ibland, absolut, och det är viktigt att inte ge upp för minsta lilla nageltrång – men det är inte det som bygger grunden för ett liv med träning.

    [Svara]

  • Svara Helena 29 januari, 2014 at 09:30

    Hej,
    Jag instämmer till fullo. Att träna mot ett specifikt mål är bästa motivationen för mig. Sedan jag började sätta upp realistiska och specifika mål så har jag en otrolig motivation att också nå dit. Dagar jag inte känner för att träna då låter jag också bli. Jag tror att det är kroppens signaler på att den behöver vila – och då har jag sedan nästa dag istället ännu större lust/motivation till att genomföra ett träningspass.
    Visst måste jag också bita ihop ibland, tex. att ta på mig skorna och ge mig ut på ett löparpass i snålblåst och kyla – men jag vet att det är såååå skönt när jag väl är ute – och det motiverar mig!

    [Svara]

  • Svara Jennysen 29 januari, 2014 at 09:51

    Jag förstår helt vad du menar, men som en person som har träning mer som en rutin för att hålla vikten så kan jag bli provocerad av alla som säger att: ”träning är så himla kul. Och tycker man inte det, då har man inte hittat sin träningsform än”. Bullshit säger jag. Jag har aldrig gillat att träna, och gör det inte för att det är roligt. Helt seriöst: om jag hade en bättre ämnesomsättning och en vikt jag trivdes med och kunde hålla utan att träna och göra val i kosten så skulle jag lätt ligga på soffan och käka chips hela dagarna.
    Och detta säger jag inte för att jag är negativ, utan för att det är så det är för mig.
    Men, precis som du säger, så tänker jag långsiktigt, så därför behöver jag inte ens bita ihop, utan bara genomföra det och tänka på målet.
    Visst har jag hittat träningsformer jag gillar bättre, träningspass jag kan ha kul när jag genomför, och visst kan jag känna mig nöjd efter. Men jag har nog ärligt aldrig tänkt ”Gud vad roligt att gå att träna”… Inte en enda gång.
    Och detta kan folk provoceras av också. Men alla är vi olika, har olika mål, drivkrafter och sätt att ta oss dit.
    Och jag tycker du har helt rätt i att man inte bör förmedla den synen, och inte heller synen av att man måste kräkas och svimma för att göra ett bra jobb på gymmet. Men ibland biter jag ihop och bara gör det ändå! 🙂

    [Svara]

  • Svara Petra - LCHF och träning 29 januari, 2014 at 10:28

    Som vanligt (tyvärr) tycker jag att den här mannen är helt ute och cyklar. Nu har jag inte läst intervjun men för att bli motiverad till att träna, så behöver man ju som du säger sätta upp ett mål med träningen. Vill jag bli starkare, snabbare, smalare eller vad det nu än kan vara, (delta i ett lopp t ex) så får man ju sen göra upp en plan för att nå dit. Ibland krävs det ju då att man får koppla på sitt pannben (och bita ihop) för att verkligen genomföra de där passen man har bestämt sig för. Människan är ju lat av naturen och det kan vara svårt att slita sig från tv-soffan ibland, men då får man ju ta fram sin målbild och resa sig upp och göra det ändå.
    Jag skulle aldrig kunna träna något som jag inte tyckte var kul och gav resultat. Ska jag ”offra” 3 timmar i veckan på träning i stället för att t ex umgås med min familj, så ska det banne mej vara värt det!

    [Svara]

  • Svara Emma 29 januari, 2014 at 11:05

    Jag tror att det är såhär: alla människor tycker inte om att träna, jobbad med kroppen, svettas, flåsa, bli trötta. Vi är olika! Vissa är mer bekvämt lagda än andra, andra är mer rastlösa och har ett större behov av att röra på sig. Alla tycker inte att träning är kul, även om resultatet är roligt. Precis som att man kan gilla god mat utan att tycka om att stå i köket själv. Eller att det är kul med fina kläder, men inte roligt att gå på stan. För de som faktiskt hittar träning som är roligt eller som gillar träningen i sig så är det ju aldrig heller så svårt. Jag imponeras över de som tränar trots att det inte är deras intresse egentligen. Precis som jag tycker det är roligt när min sambo kollar recept och lagar en god middag åt oss, fast han inte egentligen är så intresserad av matlagning. Det gäller att hitta tanken som gör det värt mödan. Ett slutresultat, ett mål eller om vägen och resan till målet är målet självt!

    [Svara]

    Nancy Reply:

    Emma, det där var jättebra skrivet, helt fantastiskt! Jag håller med Dig! 🙂

    [Svara]

    Emma Reply:

    Vad kul att jag kunde förmedla hur jag tänkte! 🙂

    [Svara]

    Madde Reply:

    Håller med till fullo! Klockrent skriver. För vissa kommer nog träning aldrig bli roligt.
    Fast mest är det nog inlärning det handlar om. Och här har vi föräldrar ett stort ansvar för det är vi som ska se till att våra barn får röra på sig under sin uppväxt. Får de det kommer de fortsätta med ett fysiskt aktivt liv även som vuxna. En sk god vana :).

    [Svara]

    Jennysen Reply:

    Jag försökte förmedla något liknande, men du gjorde det klockrent! 🙂

    [Svara]

  • Svara Gabriella 29 januari, 2014 at 12:09

    För mig handlar de om att bita ihop över och underkäken, för att jag älskar att känna mig som en tuff fighter varje gång jag tränar. Jag vill känna blodsmak under varje pass. Det är passen då jag bara är ute och joggar för att de är skönt som känns värdelösa för mig. Så det där är nog väldigt intervall. Paolo är en stor inspiration och även du Lofsan =)

    [Svara]

    Gabriella Reply:

    Individuellt* Datorn stavade intervall 😛

    [Svara]

  • Svara Therese 30 januari, 2014 at 13:08

    För mej skulle det inte funka om jag till största delen ska bita ihop och köra, det blir man tvungen att göra ibland och då är det okej. Däremot måste jag veta varför jag håller på mer än att bara vara hälsosam, därför anmäler jag mej till lopp och liknande för att ha ett mål att träna mot, det ger mej massor av motivation och glädje i träningen.

    [Svara]

  • Lämna kommentar