Lofsan

Om att gå upp och ner och upp i vikt

Igår nämnde jag att jag hade gått upp i vikt under vintern. Utifrån det fick jag några frågor om hur min vikt förändrats senaste åren så jag tänkte sammanfatta det för dom som är intresserade. Många av er har läst bloggen under väldigt lång tid medan andra kommit hit senare.


Bild från träningen i lördags: Tyngre än som nybliven mamma till Baxtdr men också mycket starkare, både mentalt och fysiskt!

När jag blev gravid med Sixten vägde jag 59-60 kilo, jag är 158 cm kort. Jag gick upp till 72 kilo under graviditeten. Efter förlossningen gick jag snabbt ner i vikt men jag jobbade stenhårt för det. Jag blev gravid med Baxter när Sixten var 4,5 månad gammal och då vägde jag 52 kilo. Under den andra graviditeten gick jag upp cirka 12 kilo igen, till 64 kilo. Månaderna efter förlossningen gick jag ner till 49 kilo som lägst. Nu väger jag 55-57 kilo cirka, för mig gör det stor skillnad när i månaden jag väger mig, om jag ätit mycket dagen innan, varit på toaletten och så vidare. Det här är en vikt som jag känner är balanserad för mig. Detta är inte alls tänkt att vara en vikthetsförstärkare, tvärtom vill jag lyfta fram ”att känna” är viktigare än att väga.

Jag mår mycket bättre nu när jag väger mer och har mycket mer energi att orka hela dagen. Att jobba 100% fokuserat för att gå ner i vikt fungerar effektivt på kort sikt men för mig har det allra bästa varit när jag skapat en hållbar vardag där jag har utrymme att kunna äta vad jag vill när jag vill.

Jag har lärt mig så galet mycket av att vara gravid och pendla så här mycket i vikt. Jag har blivit mycket mer ödmjuk inför hur viktig kroppens hälsa är för mental balans och framförallt tvärtom. För att få resultat av träningen oavsett om det handlar om att öka muskelmassa, förbättra konditionen eller minska fettvikt så blir resultaten hållbara först när hjärnan är i balans. Jag har pendlat mycket i vikt på grund av mina två täta graviditeter men det finns andra orsaker till ofrivilliga viktförändringar som sjukdom, skilsmässa, utbrändhet eller depression. Till dig som kämpar med att gå ner i vikt och behöver stöd vill jag ge dig ett tydligt budskap som genomsyrar mycket av mitt arbete med mig själv och min personliga utveckling likväl som i hur jag coachar mina klienter:

Ju större mental ansträngning du känner och ju större känsla av att det är uppoffringar du gör, desto svårare kommer det vara att bibehålla resultaten på lång sikt.

Resultat som du får av att göra små hållbara förändringar i livsstilen som du känner är värdefulla och meningsfulla kommer göra större skillnad i längden än alla detox, träning varje dag-satsningar eller sockerfria månader.

Tänk långsiktigt, hållbart och mentalt stimulerande mål när du vill förändra din livsstil!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

21 Kommentarer

  • Svara Sandra 11 februari, 2015 at 17:12

    Om du ska skriva så detaljerat om vad du väger bör du väl ändå skriva hur lång du är! 50 kg är lite för de flesta människor, så bidra inte till att öka vikthetsen genom att inte ens påpeka att du är ganska kort.

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Exakt det som var mitt budskap, för mig var 50 kilo för lite. 🙂

    Jag är en liten tjej, nästan alltid kortast! 158 cm i strumplästen.

    [Svara]

    Mari Reply:

    Hon har skrivit hur lång hon är 🙂

    [Svara]

  • Svara Maja 11 februari, 2015 at 17:57

    Jag håller med kommentaren ovan!

    [Svara]

  • Svara Linn 11 februari, 2015 at 18:15

    72 är det lilla jag vill väga, för dig.var det tungt.

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Ja, allt beror på utgångsläge, längd, muskelmassa och genetik.

    [Svara]

  • Svara Vivi 11 februari, 2015 at 18:29

    Det är previs detta jag gått och funderat kring.

    När jag började träna ( eller ja träna på riktigt) efter att ha varit sjukskriven en tid, gick jag upp 9 kg mitt första riktiga träningsår. Så mycket har jag nog bara vägt när jag var gravid.

    Jag har sedan hållit mig ungefär där. Ca 57 kg ( längd 158)

    Svårt.. Att veta vad man ska väga. Muskler väger ju en del också.

    Känner att jag skulle vilja vara ca två kg lättare..men det har nu gått 2,5 år..
    Kanske jag ska acceptera att jag nu inte är den där mindre tjejen utan en lite större starkare och förhopningsvis mer frisk.

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Bra tanke tycker jag!

    [Svara]

    Vivi Reply:

    Tack Lofsan, det var din bl.a. blogg som hjälpte mig att komma igång!

    Du hade upplägget att planera in vila i bloggen när jag började, det fick mig att fortsätta träna.

    Det hade lätt blivit att jag tränat och tröttnat. Nu har träning blivit bland det roligaste jag vet.

    Tänker träning max tre dagar i rad sen en vilodag. Två träning sen och sen vilodag. Det kändes då mer ok när jag visste att jag hade vilodagar där jag fick tillåta mig att vila. 🙂

    Såg nu att vi var lika långa 😀

    [Svara]

  • Svara cecilia 11 februari, 2015 at 19:10

    Vad fint att läsa, för det är ju precis så att det är ens egna utgångspunkt som är det viktiga.
    Jag har i så många år fokuserat på vad andra väger. Det är ju fullkomligt idiotiskt faktiskt, det spelar ju exakt noll roll för mig egentligen vad du väger – vi är ju inte alls samma människa!
    När jag fattade det lossnade något i mig, och numera är jag stolt över mig själv, för jag är stark och seg och det är exakt det jag vill vara. Jag väger skitmycket mera nu än när jag var som smalast, men alltså amagad vilken gladskillnad det är inuti huvudet också. Och skillnaden i huvudet är faktiskt den allra, allra största vinsten för mig.

    [Svara]

  • Svara Nina 11 februari, 2015 at 19:17

    Hej! Min gamle vän Camilla länka till din hemsida och det är jag glad för

    [Svara]

  • Svara Nina 11 februari, 2015 at 19:20

    Skrev så mkt mer som inte kom med av någon anledning och nu orkar jag inte skriva om det men kontentan var iaf : Väldigt bra skrivet och tack!

    [Svara]

  • Svara JM 11 februari, 2015 at 19:29

    Mycket bra skrivet Lovisa! Och du skrev ju dessutom hur lång du är så en del kanske behöver läsa mer noggrant;) Jag vägde 5 kilo mindre än nu efter mitt tredje barn, men inte mådde jag bra precis. Nu är jag stark, kanske lite för mycket runt magen, men jag mår bra!

    Med vänlig hälsning J

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Jag la till det efteråt. 🙂 tänkte inte att det var relevant i sammanhanget eftersom det var faktumet att en högre vikt gav mig ökad känsla av hållbarhet.

    [Svara]

  • Svara Tina 11 februari, 2015 at 20:48

    Tack för inspiration och mycket bra skriven text. Kämpar själv för att öka i muskelmassa, orka mer i det dagliga och bli stark. Att hitta balansen mellan mat träning och vila! Du är en stor inspirationskälla, tack!

    [Svara]

  • Svara Karin 11 februari, 2015 at 20:53

    Så bra skrivet! Det gäller väl att hitta sättet att leva på som är det viktigaste, mer att stirra sig blind på en våg.
    Mina föräldrar hade den goda smaken att slänga ut vågen när jag var riktigt liten, för att på det sättet undvika vikthets och jag har aldrig ägt en våg själv. För mig har det aldrig handlat om att väga lite eller att vara ”smal” utan att MÅ BRA. Det gör jag nu och jag har också två täta graviditeter bakom mig. Ta hand om dig fina Lovisa. Du är grym och du gör mig glad!

    [Svara]

  • Svara Sara 11 februari, 2015 at 22:03

    Tack för ditt inlägg. Jag vägde som minst o var smalast i livet efter mitt andra barn o ca 2 år framåt. Jag tränade på sats en del men inte hysteriskt så det berodde nog bara på att jag var helt utmattad, energilös o tidvis deprimerad. Dålig självkänsla och ständig längtan efter vila. Nu har det gått ytterligare 2 år och jag mår väldigt bra igen, har hittat tillbaka till mig själv. Jobbar heltid och hinner tyvärr inte träna så mkt som jag vill men har väl en mer vanlig vikt nu och det är väl bara att gulla läget. Må bra psykiskt o ha energi är ju viktigast. Har jag tid i framtiden skaffar jag mig en pt eller går med i Lofsangruppen. Tack för dina proffsiga inlägg.

    [Svara]

  • Svara Sara 12 februari, 2015 at 09:12

    Jag har ett önskemål som inte direkt har med detta inlägg och göra men jag önskar ett eller flera inlägg om bra träning/ övningar som man kan och bör göra när man är gravid , gärna från vecka 20. Är själv gravid i vecka 22 nu….

    [Svara]

  • Svara Malin Pettesson 12 februari, 2015 at 11:34

    Tack Lofsan för alla din så bra tankar och inlägg! Håller helt med dig här!

    [Svara]

  • Svara Frida 12 februari, 2015 at 21:25

    Precis vad jag behövde höra såhär på kvällskvisten. Tack! Jag brottas ständigt med detta, att jag hela tiden tänker att jag borde träna mer, äta bättre osv. Jag gör så gott jag kan mellan heltidsjobbet, barn, man, hund, villa etc men ändå kan jag aldrig ge mig själv en klapp på axeln. ”Du kan alltid prestera bättre”, det skriker alltid i mitt huvud. Jag blir så extremt jävla trött…

    [Svara]

  • Svara lizzy 17 februari, 2015 at 16:29

    har inte läst din blogg på ett tag, men tyckte att du såg annorlunda ut nu när jag återvände. snyggare, friskare liksom. här fick jag visst svaret på varför!

    [Svara]

  • Lämna kommentar