Lofsan

Om att bli äldre och klokare

Ni var så gulliga och gratulerade massor på min födelsedag i måndags. Jag fick också frågan om jag har någon åldersnoja nu när jag börjar närma mig 30.

Mentalt har jag fastnat som 25-åring. Inte för att det var en extra bra ålder, utan mest för att det ligger bra på tungan. Fråga mig snabbt så svarar jag 25.

Det jag kan ha lite noja kring är att jag glömmer bort att det är mitt eget liv. Att allt det som sker runt och kring mig egentligen är någon annans liv. Om någon hade berättat för mig som 20-åring att innan du fyller 28 så:

Har du två söner
Är du lyckligt gift
Lever du ihop med en äldre man
Bor du i en femma på söder
Reser du till New York tre gånger per år
Skriver du en av Sveriges största träningsbloggar
Gör du artiklar till många svenska tidningar
Har du varit med i Gladiatorerna
Är du en efterfrågad föreläsare
Mailar okända människor dig för att berätta hur mycket de tycker om det du gör
Kan du välja exakt hur, var och med vad du vill jobba
Hör företag av sig till och ber om att du ska använda deras produkter

Jag hade aldrig trott det!

Jag njuter verkligen fullt ut av mitt liv, jag är så oändligt tacksam. Mina barn är mina ögonstenar och min man är min bästa livsstilscoach som puttar ut mig it boet och ger mig tro att ingenting är omöjligt.

Just work for it.

Många kvinnors liv stannar upp när de får barn men mitt liv har bara snurrat igång och ju mer mamma jag blir, desto mer utvecklas både mitt yrkesliv och mitt sociala liv. Livet blir vad jag gör det till och jag är inte den som varken sitter och väntar eller lägger över ansvar på någon annan. Det är bara jag som kan ta ansvar för hur mitt liv ska se ut idag, om 10 år, 20 eller 50.

Skillnaden nu gentemot när jag var 20 ligger framförallt i att jag varje dag tänker att det idag är en dag att göra något bra av. Varenda dag. Innan kunde dagarna gå, väntandes på att någon eller något ska hända. No more. It’s up to me to make it happen. Det gick åt ett par år innan jag fick den insikten men det är ingenting att sörja. Livet sker nu; oavsett 20, 28 eller 38 gammal.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Johanna 7 september, 2012 at 10:41

    Fina fina du! Vilken prestation!

    [Svara]

  • Svara Malin 7 september, 2012 at 11:16

    Vet du. Det där du skriver om att man inte ska låta dagarna gå, utan att man istället ska agera, har jag börjat göra sedan jag började läsa din blogg i påskas. Du har liksom uppmuntrat mig till det genom allt du tar dig för i vardagen. Kul att det du med andra ord försöker leva efter lyser igenom trots att du inte tidigare satt ord på det i bloggen. KRAM!

    [Svara]

  • Svara Anna 7 september, 2012 at 12:02

    Bra där! Du är bra på så många vis och jag hoppas att du fortsätter i samma anda.

    [Svara]

  • Svara Therese J 7 september, 2012 at 13:29

    Du är grym som lyckats komma så långt i livet. Jag är fortfarande en sådan som väntar. Måste ta tag i det men det är svårt. Några tips?

    [Svara]

  • Svara Laura 7 september, 2012 at 15:27

    Verkligen mycket bra grejer du hunnit med innan 28!

    [Svara]

  • Svara Anki 7 september, 2012 at 15:47

    Hej! Jag läser din blogg varje dag men nu är första gången jag kommenterar! Det som alltid liksom slår mig varje gång jag varit inne på din blogg är att jag blir så glad! Du skriver på ett sätt så att din glädje och energi smittar av sig, iaf till mig trots att vi lever helt olika liv! Jag vet säkert att om jag bodde närmre Stockholm så skulle jag gärna ha dig som min PT ! Tack för en bra blogg som inspirerar! Önskar dig & din familj en trevlig och förhoppningsvis solig helg 🙂

    [Svara]

  • Svara Catta 7 september, 2012 at 22:43

    När var du med i gladiatorerna ?

    [Svara]

  • Svara Helena 8 september, 2012 at 11:16

    Wow – vilket härligt liv och vilken inställning! Way to go! 😀

    [Svara]

  • Lämna kommentar