Lofsan, Träning

Nöjd?!

Vi körde på Hellas. Den bortre stranden och det var asmycket folk! Fritids, familjer, singlar och gravida. Vi pallade typ två timmar innan alla blev hungriga. Dade jag redan gett upp och satt med AC:n på i bilen.

Hemma käkade vi makaronipuddingen som blev kvar från igår till lunch och sen vilade jag mig på sängen en stund.

Hans och Tova har precis åkt till Sickla för att hämta diskmaskinen och handla lite påfyllning till kylen.

Idag var jag på SATS Sickla för att träna för första gången sedan jag blev sjukskriven i januari. Kul att träffa mina kollegor som jag av naturliga skäl inte ser så ofta. En av mina gamla kunder var också där och körde med sin nya PT.

Jag körde sittande rodd, latsdrag, flyes i cablecross, kombinationsövning för axlar med stång och bicepscurl med stång.

Jag funderade på min känsla gällande min träning och graviditeten. Under våren har jag inte kört så ofta och hårt som jag har velat på grund av blödningar och sammandragningar. Den styrketräning jag har kört har varit på S:t Eriksbron eller Hornstull, där ingen vet vem jag är eller hur hårt jag brukar köra. Det har varit skönt att få köra i min egen takt utan att medlemmar och kollegor tittar. Men nu har jag kommit till det stadiet (vecka 37), där ALL fysisk aktivitet är bättre än ingen. Och hur mjuk och plufsig jag än känner mig så är det mindre än vad en ”normal” gravid kvinna känner sig i vecka 37. Så på gymmet idag insåg jag att den känsla jag har av min kropp inte stämmer överens med min spegelbild. Visst, allt är relativt, mina lår och rumpa har blivit större och jag har förlorat mycket muskelmassa. Men jag är fortfarande fin i kroppen, och jag ska vara nöjd med hur jag ser ut nu. Vem vet, snart kommer jag att kanske att sakna magen?!

Bilderna till vänster är tagna för exakt ett år sedan, när mamma, Agnes och jag var på solsemester i Bulgarien. De till höger är från Gran Canaria i vecka 27.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

Lämna kommentar