Träning

Lofsans Träning

Sedan vi kom hem från BB har vi gått en promenad varje dag. Första dagarna bara några hundra meter och nu, 10 dagar efter förlossningen är vi uppe i flera kilometer och över en timme i duration, både med och utan vagn. Promenaderna kommer jag att fortsätta med som enda belastning förutom bäckenbottenövningarna jag kämpar med hemma för att få ordning på kroppen. Om 2,5 vecka, alltså 4 veckor efter förlossningen, kommer jag mjukstarta med SatsBaby och lättare styrketräning. Så småningom kommer jag att öka vikterna och tuffa till styrketräningen. Nästa steg blir att väva in kortare pass med högintensiv konditionsträning på spinningcykeln för att till slut börja med den träning som sliter mest på kroppen; löpningen.

Denna plan sträcker sig över cirka 12 veckor och bygger på att jag får ordning på bäckenbotten som är helt fucked up för tillfället, ni förstår nog varför… Dessutom hänger detta på att Sixten och jag hittar bra rutiner där vi går på SatsBaby 1-2 gånger per vecka och att Hans kan ta hand om Sixten den timme jag är på gymmet. När Sixten är tre månader får han vara på MiniSats och mysa, och då kan jag börja träna på dagtid.

Mina mål fram till sista december
Att väga 59 kilo. När jag blev gravid vägde jag 59 kilo. Idag väger jag 61 kilo.
Springa milen på 50 minuter. När jag blev gravid sprang jag milen under 45 minuter.
Klara 10 chins. Mitt rekord är 13 stycken. Gravid i vecka 40, med 10 kilo viktuppgång klarade jag en.
Omfördela fettdepåerna. Minska fettprocenten och öka mängden muskelmassa. Jag kommer att mäta från utgångsläget och rapportera fortgående.
Få fram synliga magrutor igen. Jag har oförskämt fin mage redan 10 dagar efter förlossningen, och är extremt nöjd med hur magen ser ut och återhämtar sig.
Allra ödmjukast: Komma i mina gamla kläder, framförallt mina jeans. Jag saknar mina kläder!

Jag kommer att skynda långsamt, även om jag vill vara i form redan imorgon. Mitt jobb som personlig tränare är extremt fysiskt krävande. Mitt mål är att börja ta några kunder i veckan redan i november, men det bygger på att jag kommer i form så att jag orkar passa tunga vikter och dessutom vara en god förebild.

Det viktigaste för mig är att min kropp orkar och kan det hjärnan vill. Min kropp ska vara en möjlighet, inte ett hinder!

Lofsans mage för 3,5 år sedan.

Lofsans mage för 3,5 år sedan.

Lofsans kropp för exakt 1 år sedan.

Lofsans kropp för exakt 1 år sedan.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Josse 13 augusti, 2009 at 08:28

    Det låter ju både klokt och som bra mål! Det grejar du lätt 🙂 Vi går också bara promenader nu, ska börja styrketräna på ett tag också. Känns bra i min kropp och bäcken men tror ändå det är viktigt att låta kroppen återhämta sig för den har ju ändå varit med om en hel del. Själv för jag kämpa mig upp i vikt, rasade ner till 59 direkt (vägde 68 på förlossningen) och jag brukar väga runt 65 i vanliga fall. Graviditeten och amningen är som värsta bantningskuren för mig.

    Hoppas ni mår bra och har det mysigt, det ser ut så! Kramar från oss här i norr 🙂

    [Svara]

  • Svara jennyn 13 augusti, 2009 at 09:06

    jag behöver lite hjälp med bäcken träniing
    o du… sen kör vi tillsammans jeho

    [Svara]

  • Svara MansonDust 13 augusti, 2009 at 14:59

    Jag går 2 promenader varje dag, sen blir det mer nu när Star börjar i 1:an nästa vecka. Lämna, hämta, handla etc.. Jag har gått ner 7,7 kg sen 16 Jan. Men jag är inte i närheten av din kropp för det. 🙁 Men det förstås, du arbetar ju MED din kropp & tränar & var vältränad redan innan. Det har aldrig jag varit.

    [Svara]

    Lovisa Reply:

    Det viktigaste är ju balansen mellan vad man man äter och gör av med. Det är lätt att äta för lite med bebis, och för mycket. Alla kroppar är ju också olika och reagerar olika. Jag tränar normalt mellan 7 och 10 hårda träningspass i veckan, så det är klart att jag var i grymt bra form innan jag blev gravid och att kroppen känner att den vill tillbaka dit. Jag pratade med min mamma, hon hade också väldigt lätt att gå ner i vikt efter sina fyra förlossningar, så det går väl i släkten.

    Jag tror att kroppen mår bäst av att skynda långsamt…

    [Svara]

  • Svara Carita 13 augusti, 2009 at 16:01

    Okej! Nå jag har faktiskt inte haft nå mer än lite ”mensvärk” ibland men väldigt sällan. Det är först nu jag börjat få förvärkar som gör mer ont, kan bara försöka tänka mig hur det är sen med dom ”riktiga” värkarna 🙂

    [Svara]

  • Svara MansonDust 14 augusti, 2009 at 17:52

    Sant, sant. Jag vet att man såklart måste göra av med mer än vad man får i sig. Och jag äter inte dålig mat & inte snask på veckorna. Men jag har inga bra gener i släkten. 🙁 😉 Men jag kämpar vidare.

    [Svara]

    Lovisa Reply:

    Generna gör mer än vad man tror! Såklart du inte ska ge upp! Jag hejar på dig!

    [Svara]

  • Lämna kommentar