Träning

Klappat & Klart: Vårruset 2011

Idag är det tungt i benen. 🙂

Det stora regnovädret som drabbade Stockholm igår hann tömma sina depåer innan jag hann fram till universitetsområdet igår kväll. Prickig på ryggen av alla pölar som skvätte upp eftersom min cykel saknar stänkskärmar. Extra vikt ni vet.

Jag mötte Lisa vid cykelställen och vi tog sällskap upp till startområdet. De andra tjejerna i gruppen anslöt efter hand och vid 1830 var vi fulltaliga. Efter en kissning (obligatoriskt innan löpning) och väskinlämning stod Lisa och jag näst längst fram på startlinjen. Jag stod faktiskt precis bakom snygga Anna Haag, skidåkaren ni vet.

När startskottet gick såg jag knappt susen av Anna, som säkert vann hela loppet, men däremot tog jag rygg på MarathonLisa. Lisas ambition (eftersom hon joggade Göteborgsvarvet i lördags på en tid som skulle göra många avundsjuka och med tanke på hennes mål i år; Stockholm marathon på lördag under 3.30) var att hålla 4.30 per kilometer, cirka 22.30 på hela loppet med andra ord. Vi båda kände direkt att 4.30 var i långsammaste laget, jag hade riktigt pigga ben första två kilomtrarna; 3.56 och 4:07. Mellan 2 och 3 km kändes det tyngre men vid en utförslöpa efter 3 plockade jag placering efter placering. Lisas knallrosa linne syntes några meter framför hela tiden och var under hela loppet min morot. Det är mitt allra bästa tips till lopp: hitta en inspirerande rygg att haka på och håll i hela vägen!

När jag passerade sista kilometerskylten och kollade på klockan insåg jag att det skulle kunna gå vägen; 4.20 kvar till 22 och jag la i min sista växel. Innan vi svängde upp på målområdet plockade jag några placeringar till och när jag äntligen passerade mållinjen visade både min och Vårrusets klocka 21.47. 13 sekunder under mitt ouppnåeliga mål!


Jag var så tung i kroppen men fruktansvärt glad. Jag hade aldrig klarat det utan Lisas rosa linne och farthållning. Flera gånger var jag nära att vika mig och lägga mig i bekvämlighetszonen istället för att hela tiden mana på steget liiite för snabbt. I slutändan fungerade mitt tempo även om jag både under loppet och idag känner av mitt ena knä. Alla barnvagnspromenader och löprundor med vagn har tagit ut sin rätt. Måste tänka på bra skor och löptekniken!

Lisa ”joggade” i mål ca 10 sek snabbare än jag. Hon uppskattade tjejerna framför till ca 20 stycken, mellan henne och mig var det ca 10 stycken så en placering kring placering 30 känns helt fantastiskt.

Baxter blir 7 månader idag, det glömmer jag bort i bland. Jag har fött två barn på två år men med ett strategiskt träningsupplägg och hög motivation går det att komma i bättre form än innan graviditeterna. 21.47 på 5 km är mitt livs snabbaste lopp. Helt fantastiskt.

Tack tack tack Lisa

Efter loppet åt vi sex tjejer vår picknick; lax, kalkon, bröd och Philadelphiaost. Vi skålade såklart i äppelcider.


Agnes då? Imponerande resultat, såklart!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Sandra 26 maj, 2011 at 20:52

    Du är sjukt bra! Heja heja heja! Och inspirerar oss andra massor. Jag fick ändan ur soffan nu ikväll och sprang min första mil sedan graviditeten. Nu ska jag bra slipa tiden till september. :-)!

    [Svara]

  • Svara Lotta 26 maj, 2011 at 21:35

    HEJA dig! Vilken otroligt bra tid! Jag funderade på detta i går faktiskt och jag tippade att du skulle i mål mellan 20-23 minuter. Och det gjorde du ju också! Kul! Grattis! KRAM

    [Svara]

  • Svara Jennie 27 maj, 2011 at 06:53

    Grattis! Vilken fantastisk tid. Onskar jag kunde springa lika snabbt som du. Jag har en tendens att alltid valja bekvamlighetsfarten. Har aldrig varit snabb dock. Borjade inte springa pa riktigt forran ca 2 ar sedan och det senaste halvaret har jag inte fatt trana pga operation i ryggraden. Jag blir dock valdigt peppad och inspirerad av att lasa din blogg sa nog ska det ga att bli snabbare.

    [Svara]

  • Svara Sofie 27 maj, 2011 at 08:17

    Grymt! Grattis.. 🙂 Blir väldigt sugen på att börja springa själv, du är galet inspirerande! Så kanske dags att ta tag i det i helgen….

    [Svara]

  • Svara Sofia - mamma till Amanda 31 maj, 2011 at 22:20

    Tack för inspirationen! Jag läste det här blogginlägget tidigare idag och blev riktigt peppad på att klara av att springa under 22 minuter under Vårruset här i Umeå ikväll – och jag klarade det! Med 2 sekunders marginal 🙂 Kram!

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Helt fantastiskt!!! Stort grattis!!!

    [Svara]

  • Svara Fröken M 27 maj, 2013 at 19:47

    Jäklar va bra !!

    Jag är lite av en ”doldis” som vart inne och tjuvläst din blogg sedan nyår då jag fick utmaningen av min man att ta mig ur soffan och för första gången i mitt liv skaffa migså pass bra kondis att jag orkar springa milen på karlstad stadslopp i juni.

    Vårruset förra veckan var min ”första tävling” och ett litet delmål för mig.
    Tiden 23.54 känns inte så illa med tanke på att jag aldrig sprungit i hela mitt liv förrän i januari i år, men med pepp, lite jävlar anamma och ”lofsans running school” som morot kan vem som helst lära sig springa och förhoppningsvis ska jag klara av den där milen oxå 😉
    TACK !

    [Svara]

  • Lämna kommentar