Härma eller inspireras?
I dagens DN är det ett stort reportage med Lisa Nordén, triathleten som vann OS-silver i somras. I en faktaruta radas en vanlig/normal träningsvecka för Nordén upp. Den innehåller 25-30 timmar mestadels konditionsträning i löpning, simning och cykling med kompletterande styrka i form av pilates.
Det är ett oerhört tufft schema även för någon som har sin träning/idrott som yrke. För en vanlig människa som skulle försöka sig på den träningsmängden skulle överbelastningsskador och återhämtningsproblem (tex sömnbrist, nedsatt immunförsvar och humörsänkning) komma som ett överträningssyndrom redan efter ett par veckor.
En tanke som slog mig när jag läste artikeln är hur dåligt det vanliga träningstipset “titta på de bästa/på den som du vill vara som/din förebild/din målbild/titta hur jag gör och gör likadant” är. Och ja, det finns faktiskt människor som säger så. I Nordéns fall blir det extra tydligt hur orimligt det skulle vara om till exempel en person som vill bli bra på triathlon (eller som tycker att Nordéns fysiska eller estetiska kapacitet är lockande), läser DNs faktaruta och tror att hen ska klara av att träna så mycket Lisa. Om en 12-åring vill bli lika bra som Bolt på att springa ska denne inte träna som Bolt gör utan titta närmare på vad Bolt gjorde när han var 12.
Detsamma gäller alla er som har förebilder i form av träningsbloggare, löparproffs och så vidare. Det är klart att man ska läsa på, lära sig mer och fördjupa sig i det man vill bli bra på men det är stor skillnad på att inspireras och att härma.
Ett exempel är mina chins som jag vet att många är nyfikna på. Jag började träna på att göra chins när jag var 10 år gammal. Jag har alltså jobbat grenspecifikt med chins i 18(!) år. Titta inte på hur min chinsträning ser ut nu, utan hur den var för 10-18 år sedan.
Inte härma, inspireras! 🙂
Vad man kan lära sig av Nordéns träningsupplägg: träna det som du vill bli bra på, träna varierat, planera in din vila, träna hårt.