Lofsan

Hans gästbloggar om sill

Hans gästblogginlägg om mat har varit ett uppskattat inslag i bloggen. Har du läst dom här tidigare?

HANS GÄSTBLOGGAR OM CHICKEN FAJITAS OCH VITA HARENS CHOKLADSÅS Á LA RENMAN

HANS GÄSTBLOGGAR: SVERIGES GODASTE KÖTTFÄRSSÅS

HANS GÄSTBLOGGAR: OM ATT GRILLA LAX PÅ NYTT SÄTT

HANS GÄSTBLOGGAR: ”BAJA BITES SALMON TACOS”

KRIGET OM SOLSTOLARNA – HANS GÄSTBLOGGAR

Idag bloggar Hans om Södermalmssill med bränt äpple, pepparrot och friterad kapris:

Få saker på våra matbord är förknippade med så mycket historia och så mycket traditioner som sillen. Det skulle kanske kunna vara laxen som kan konkurrera, eller möjligen potatisen. Eller tacos. Hur som helst, sillen har varit oerhört viktig för Sverige – som föda, industri och kultur. Redan på stenåldern åt vi sill och den räddade våra förfäder otaliga gånger undan svält och död. På 1100-talet var sillen viktig för att bygga stora rikedomar, bl a i Skanör och Falsterbo och i slutet av 1700-talet rådde fullständig sillhysteri på Västkusten, med ett helt enormt omfattande fiske. En ny, stor fiskeindustri byggde ett slags svenskt vilda västern i Bohuslän, komplett med både rikedomar, synd, veneriska sjukdomar och ond, bråd död. Marstrand blev centrum för synden, precis som idag, och de som arbetade i sillindustrin hade fri tillgång till brännvin alla dagar – utom Juldagen. Insaltningen av sill var så omfattande att salt ett tag var landets näst största importvara. Ännu idag har sillen en given plats i våra hjärtan och på våra bord, både till vardag och fest. Sillen behöver inte oroa sig för att bli petad från en plats i startelvan på smörgåsbordet och SOS, smör ost och sill tycks aldrig tappa sin position som förrätternas Rolls Royce. Inlagd sill var från början endast något som överklassen åt, men i och med 1800-talet påbörjades en omvänd klassresa för den inlagda sillen och den blev strax en maträtt som var de breda folklagrens mat, en maträtt för alla. Just det här med att vara en maträtt även för de fattiga, kanske uppfattad som lite simpel av de som befann sig högre upp på samhälsstegen, syns än i denna dag när sill fortfarande används i nedsättande uttryck som ”lipsill”, ”sillmjölke” eller klassikern ”april, april din dumma sill”. Men den breda folkliga kopplingen har samtidigt gjort att ingen svensk maträtt kan stoltsera med så oändligt många varianter som den inlagda sillen. Alla husmödrar med självaktning hade sin egen specialitet, gärna med lokal anknytning. (Jag har ätit både spettekakesill i Skåne och hjortronsill i Norrbotten.) Och även restauranger ville såklart ha sina egna inläggningar. Genom åren har krögare satt en ära i att ha egna specialare på menyn. Okrönt mästare i genren är sannolikt Hotell Svea i Simrishamn, som vare december dukar upp inte mindre än 28 olika egna sillinläggningar på julbordet…

Populariteten är lätt att förstå. – Inlagd sill är gott, billigt, enkelt, snabbt och nyttigt och funkar som lunch, middag, förrätt, mellanmål, picnic, mm. Dessutom står sig sillen fint märkligt fint både som snabbmat på en knäckemacka stående vid diskbänken, och som finmat på fest eller högtid. Få maträtter har den spännvidden, inte ens chiapudding! Dessutom är egen inlagd sill en perfekt och personlig gå-bort-present, långt bättre än doftljus, blommor, vin eller Alladin-askar. Härom dagen hade Lovisas mamma inflyttningsfest i sin nya lägenhet och då hade jag med mig en burk helt nygjord sommarsill, ett recept som jag har filat på i några år och som jag numera har döpt till det snärtiga ”Södermalmssill” – en hyllning till Stockholms vackraste stadsdel, men som hittills saknat en egen sill. Och så kan vi ju inte ha det.

Det här är ingredienserna (mellan tummen och pekfingret):
1 paket inläggningssill, hela filéer
4 msk gräddfil
2 msk majonäs
2 msk naturell Fjällfil
1 burk kapris i lag
4 cm skalad pepparrot
1 st rött äpple med skalet kvar
1 msk muscovadosocker eller brunt farinsocker
1 msk äppelcidervinäger (eller varför inte calvados?)
1 halv lök
1 halv vitlöksklyfta
1 knippa persilja
1 burk kapris i lag
Lite smör, vitpeppar och dijonsenap

Skär äpple och lök i klyftor och stek snabbt i smör på hög värme. Strö över ca en msk muscovadosocker när det börjar få lite färg och se till så det får rejäl, knäckig stekyta. Tillsätt en msk äppelcidervinäger/Calvados, stek snabbt av under omrörning, dra åt sidan och låt svalna.
Blanda majonäs, gräddfil och Fjällfil. Pressa i vitlök och pudra över lite vitpeppar. Hacka en halv kruka persilja och blanda i. Riv sedan ca 4 cm pepparrot och blanda i. Smaka av med lite dijonsenap. Blanda i den avsvalnade äppelröran och sillen, antingen hel eller skuren i mindre bitar.


Det är så många starka smaker i detta att det fungerar att låta sillen stå i fem minuter innan servering, men det går givetvis utmärkt att låta sillen ligga längre än så. Det blir sött, salt, syrligt och rejält pepprigt från pepparrot och dijon. Knorren med denna inläggning är att man vid servering adderar snabbt friterad kapris och frasigt friterad persilja (andra halvan av persiljekrukan, ej stjälkarna, men i hela buketter). Det går bra att fritera bägge tillsammans. Låt rinna av på papper och servera sedan ljummen till sillen, tillsammans med lite riven pepparrot, kanske med hackat ägg eller med några klyftor ytterligare mer stekt äpple. Lite mjukt tunnbröd och en sallad med rädisor till kanske? Nästan allt funkar till sill. Dock ej chiapudding.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

1 Kommentar

  • Svara ♀ Sara Ben's ♀ 12 juli, 2016 at 09:55

    Jag gillar inte sill men mamma gör det så ska nog visa henne detta recept haha xD

    [Svara]

  • Lämna kommentar