Lofsan

Graviditetsstatus

I dag går vi in i vecka 23. 17 veckor kvar… Det känns som en hel evighet även om 17 veckor bakåt i tiden har förlupit hur snabbt som helst.

Vecka 23

Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket. Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt än och det är fortfarande långt kvar till förlossningen. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.

Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.

Källa: Familjeliv

Jag har skrivit ner hur det känns just nu och vad som har hänt hittills i graviditeten. Jag vet att det är många som är nyfikna. 🙂

Jag har gått upp 4-5 kilo hittills, lagom mycket. Förra gången gick jag upp 10 kilo, från 59 till 69 kilo, det var tungt på min lilla kropp. Eftersom jag startade på en lägre vikt, 53 kilo denna gång räknar jag med att kanske gå upp strax över 10 kilo igen, men inte upp till 69. Kroppen har förändrats mycket de senaste veckorna; brösten har blivit större, höfterna bredare och lår och rumpa större. Resten av kroppen har blivit mycket mjukare, kvinnligare liksom. Jag kan fortfarande ha mina vanliga jeans men använder helst stretchjeans. Jag har börjat använda ett förlängningsspänne i behån så att jag slipper använda amningsbehåar redan. Osexigt värre.

Jag känner mycket rörelser från bebisen, på ett annorlunda sätt jämfört med Sixten. När moderkakan låg därnere förra gången kände jag aldrig något neråt men däremot ut på sidorna och framförallt uppåt. Den här gången känns de flesta sparkarna och rörelserna längst ner, strax ovanför blygdbenet även om det ibland buffas på sidan.

Sedan 10 dagar tillbaka syns rörelserna tydligt utifrån och Hans kan nu dela min känsla både genom att titta och känna på magen. Min syster Agnes har också tagit chansen att känna på en spark.

Magen känns lägre denna gång, kanske för att gravidmagen kom tidigare i graviditeten nu, eller för att graviditeterna bara hade 5 månader mellan sig? Men kanske är det bara en känsla från min sida, inget som syns utifrån? Jag har stora problem med mina höfter, framförallt högra höften som låser sig titt som tätt. Då viker sig benet under kroppen och jag måste ta stöd. Detta händer när jag suttit en längre stund eller lyfter i en felaktig vinkel.

Precis som med Sixten har jag många och långa sammandragningar varje dag, kväll och natt. Även om de inte är lika smärtsamma och obehagliga som vid förra graviditeten så är de i allra högsta grad påtagligt kännbara och gör att jag måste sitta eller ligga ner tills de går över.

Jag får än så länge inga sammandragningar när jag konditionstränar, till skillnad från förra gången så jag kör 1-2 spinningpass per vecka och 1-2 styrkepass utöver mina dagliga promenader. Det går åt mycket energi till att vara en bra mamma för Sixten och att vara gravid i allmänhet så träningen kommer nästan i tredje hand. Det är ovanligt för att vara jag men nödvändigt just nu.

Jag har inga speciella gravidcravings än så länge. Jag äter min gröt med tinade hallon och skivad banan, lättmjölk och smörgås till frukost. Till lunch och middag blir det en sallad eller vanlig husmanskost och som mellis fyller jag på med kalcium genom en tallrik filmjölk med havrefras. Jag är ofta hungrig sent på kvällen, då äter jag ofta en halv burk lättkesella med funlight och lite müsli.

Vi har ett namn på bebisen i magen som vi använder när det bara är H och jag som pratar. Några nära och kära vet vilket namn vi har, och som vi också vill namnge bebisen med men det är ett väldigt ovanligt namn så vi vill inte berätta det för alla än. Vår bebis blir den tredje personen i Sverige med det namnet, det är coolt tycker jag.

Är det något mer ni undrar över angående graviditeten och hur det känns?

Vill ni att jag ska skriva ett sådant här inlägg varje månad så att ni kan följa oss?

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Petra 19 juni, 2010 at 07:50

    klart vi vill!

    [Svara]

  • Svara Petra 19 juni, 2010 at 07:50

    klart vi vill!

    [Svara]

  • Svara Kattis 19 juni, 2010 at 11:34

    Ja absolut 🙂 älskar din blogg!

    [Svara]

  • Svara Kattis 19 juni, 2010 at 11:34

    Ja absolut 🙂 älskar din blogg!

    [Svara]

  • Svara MansonDust 19 juni, 2010 at 15:00

    Åh vad kul med ett ovanligt namn ! 😀 Jag är ju ett fan av sådana. 😉 Spännande !!

    [Svara]

  • Svara MansonDust 19 juni, 2010 at 15:00

    Åh vad kul med ett ovanligt namn ! 😀 Jag är ju ett fan av sådana. 😉 Spännande !!

    [Svara]

  • Svara Jenny 19 juni, 2010 at 16:44

    Jaa det vill jag!
    Och spännande att få höra vad det blir för namn sen 🙂

    [Svara]

  • Svara Jenny 19 juni, 2010 at 16:44

    Jaa det vill jag!
    Och spännande att få höra vad det blir för namn sen 🙂

    [Svara]

  • Svara Amanda 21 juni, 2010 at 10:30

    Jaaaaaaaaaaa de vill vi!!!!!!!

    [Svara]

  • Svara Amanda 21 juni, 2010 at 10:30

    Jaaaaaaaaaaa de vill vi!!!!!!!

    [Svara]

  • Lämna kommentar