Esperanza
Ikväll var Sixtens fina storasyster barnvakt till två av sina (4!) bröder härhemma medan Hans, Baxter och jag smet ner till vår kvartersrestaurang, en nyöppnad italienare vi inte hunnit prova. Det var första gången Sixten var ensam hemma med sina äldre syskon, hans stora idoler i livet. Så fina barn.
Maten var så himla god, bästa italienaren i stan?! Vi satsade på de lite mer förrättsaktiga rätterna först; jag åt en caprese och en ljummen rödbetssallad innan pastan med tomatsås. Jag orkade ingenting av pastan. Däremot var efterrättsmagen tom så en vitchokladpannacotta med hallon sa bara swoosh ner i magen.
Baxter förstod allvaret i situationen och somnade i Orbiten metrarna från porten till uteserveringen och vaknade lagom till desserten.
När vi timmen senare kom tillbaka till lägenheten satt alla tre vackra självständiga barn i soffan framför en film och åt på bullarna jag köpte till stranden igår, perfekt att de gick åt idag till duktiga barn!
Sixtens extrema mammighet fortsätter och är värst på kvällstid. Jag njuter av all kärlek, ångest eller vad det nu är. Han är fantastisk i alla fall.