Lofsan

Det blir sällan som man tänkt sig

Den här eftermiddagen och kvällen blev så långt ifrån vad jag hade planerat och förväntat mig. På ett dåligt sätt.

Jag hade sett så mycket fram emot att hämta barnen, ligga på soffan och bara mysa fram till kvällen. Men när jag mötte Baxter i hallen på förskolan såg jag direkt att något var tokigt. Han började gråta när han mötte min blick och hans fröken kom och mötte mig. Hon berättade att Baxter har ont i nacken och inte kunde röra på huvudet åt vänster. Jag hade svårt att hålla mig för skratt eftersom hans kroppsspråk var så sjukt komiskt. Det var som att han spelade att han hade ont för att det var så överdrivet.

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen direkt från förskolan som bad oss åka till närakuten på Astrid Lindgren och få nacken undersökt. In med båda barnen i bilen and off we go. Som tur var kunde barnens morfar möta upp oss och ta med Hans och Sixten hem så att de slapp hänga i väntrummet.

Efter två timmar fick vi träffa en toppenläkare som redan på vägen in i rummet sa att hon såg vad som var felet. Förutom lite rodnade trumhinnor så har Baxter fått en nackspärr. Vi skojade om att det kanske smittade från mig. 🙂

Alvedon, Ipren och vila är ordinerad så jag och barnen får vara hemma ett par dagar, i alla fall tisdag till att börja med.

Jag har aldrig hört talas om en 2-åring men nackspärr, eller trott att små barn kan få ont i nacken men det räcker med att de ligger knasigt på kudden, sover i drag eller spänner sig när de halkar för att musklerna ska reagera med att dra ihop sig.

Baxter är vid gott mod i alla fall, och även om det är lite synd om honom är det riktigt underhållande att se honom röra sig och flytta hela kroppen istället för att vrida huvudet. Bra med komik i tragik.


Kanske har Baxter ärvt sin mammas kassa nacke?! 🙂

Previous Post Next Post

You Might Also Like

11 Kommentarer

  • Svara Emmeli 3 december, 2012 at 22:29

    Sån himla tur att det inte var något allvarligare. Såklart inte roligt ändå, stackars lilla B!

    [Svara]

  • Svara Malinka 3 december, 2012 at 22:40

    Vilken tur att det ”bara” var nackspärr! När vår dåvarande treåring hade svårt att röra huvudet visade det sig vara barnreumatism. (Som är helt under kontroll nu, som tur är!)

    Men hjälp vad du vabbar mycket! Jag har nog glömt bort hur det var när vi hade två förskolebarn i stället för två skolbarn som sällan har sjuka numera.

    [Svara]

  • Svara Anna J 3 december, 2012 at 22:52

    Jag har heller aldrig trott att barn kunde få det. Men jag har haft elever i 6-8års åldern som sagt att dom har det men då har jag bra trott det var något annat. Tänk att man kan lära sig något nytt varje dag!

    [Svara]

  • Svara Veronica 4 december, 2012 at 01:02

    Aj aj…hoppas han snart blir bra! Tack för en inspirerande blogg förresten, efter två graviditeter ger du mig mycket träningsideer och positiv energi att komma tillbaka till träningen!!

    [Svara]

  • Svara Malin 4 december, 2012 at 02:40

    Men stackars liten..men nu får ni mysa i soffan imorrn ist! För övrigt provade jag att göra nått litet troäningspass som du rört ihop. Bara här hemma utan vinter o sånt. Och jag är inte tränad..så fixade inte alla grejjerna och absolut inte i fyra minuter ens i intervallet. Men jag gjorde iaf så gott jag kunde. Det där när man springer på golvet, jag lyckades bara med det i 20sekunder två gånger, och inte ens på rad. Voivoi. Och armhävningar kan jag inte alls, har typ ingen styrka öht u överkroppen. Men gjorde på knäna och gick till en lite lättare sträckning från det, tycker du att det är ok att göra så? Tänkte..annars blir det ju att göra inget ist, och nånstans måste man ju börja.. i övrigt, hittade hit för nån dag sen och tänkte tacka för himla bra läsning och fina men tunga övningar. 🙂

    [Svara]

  • Svara Malin 4 december, 2012 at 02:42

    Oj. Du får ursäkta den fina stavningen. Har svårt att skriva på mobilen. 🙂

    [Svara]

  • Svara i min lilla lilla värld 4 december, 2012 at 08:08

    Hoppas lillskiten mår bättre idag.

    Kramar

    [Svara]

  • Svara Annelie 4 december, 2012 at 09:39

    Smilla har också haft nackspärr, när jag ringde sjukvårdsupplysningen så skickade de en ambulans ifall det kunde vara hjärnhinneinflamation, tydligen samma ”tecken”. Men som tur var så var det bara nackspärr även i vårt fall. Kram!

    [Svara]

  • Svara Sofia - ett bättre du 4 december, 2012 at 10:52

    Stackars liten! Och vad skönt att det ”bara” var nackspärr! Heller aldrig hört att så små kan råka ut för det, lilla gubben.

    [Svara]

  • Svara Hanna 4 december, 2012 at 20:55

    Min son hade oxå nackspärr vid 2, det ser så gulligt ut förstår komiken i tragiken;-)

    [Svara]

  • Svara vera wang engagement ring collection 31 december, 2013 at 20:37

    Thank you for making sense of this subject matter. I was getting confused with other information I was finding. You write in an intelligent way.

    [Svara]

  • Lämna kommentar