Lofsan

Dag 1: Min idrottsbakgrund

Jag har hållit på med olika idrotter sedan pytteliten ålder. Jag har alltid grejat med kroppen, tävlat och tränat. Alltid. Sommaren mellan tredje och fjärde klass bestämde jag mig för att jag ville gå i stadens (Örebro) kanotförenings kanotskola. Sagt och gjort, jag knatade ner till kanothuset, frågade vem man skulle kontakta, gick hem till mamma och beordrade hennes att anmäla mig al pronto. Första lektionstillfället välte jag tre gånger och till slut var alla mina extrakläder dyngsura och jag fick cykla hem i en av ledarnas träningsoverall. Men jag var fast. Oj vad jag paddlade. Paddlade och paddlade. Sprang och åkte längdskidor. Gjorde armhävningar. Allt för att bli bättre på att paddla. Då gick jag i mellanstadiet.

Staden byttes ut till Stockholm, men jag fortsatte att paddla och paddla. För att få bättre kondition spelade jag innebandy i Saltsjöbadens IBK några år under högstadietiden. Det var riktigt kul. Jessica och jag var bäst. Jag paddlade mig till Kanotgymnasiet i Nyköping och flyttade med andra ord hemifrån redan sommaren mellan nian och ettan på gymnasiet. Jag blev astajt med mina kanotisar (a.k.a. kanotkompisar) (bland annat Anna och Karin som var högaktuella här i bloggen senast i helgen) och vi paddlade för kung och fosterland. Vi var med i ungdomslandslaget, tävlade och tränade häcken av oss och hade OS som vårt stora mål.

Någon gång under gymnasietiden efter de otaliga träningspass vi avverkade varje vecka satte min kropp stopp och jag fick en inflammation i höger axel som spred sig ut till ryggen. Jag missade juniorlandslaget och junior-VM det året och var förkrossad. Efter studenten flyttade jag hem till Stockholm igen och jag valde bort kanoten helt. Jag körde rehabilitering under ungefär ett år innan jag kunde och ville börja träna för skojs skull igen. Då började jag läsa till Idrottslärare på GIH.

Sedan dess har jag genomfört två multisporttävlingar (med paddling, mountainbike och löpning som grenar under tuffa förhållanden och på tider upp till åtta timmar), åkt Vasaloppet, sprungit både korta och långa lopp på bra tider och blivit starkare än någonsin under min kanotkarriär. Jag tränar när jag vill, vad jag vill och är helt skadefri sedan flera år tillbaks i tiden.

1. Min idrottsbakgrund

2. I mina öron när jag tränar

3. Ett fint idrottsminne

4. I min träningsväska

5. Favoritmuskel

6. Mål med träningen

7. Favoritövning

8. Favoritmat

9. Mina inspirationskällor

10. Då mår jag som bäst

11. Favoritkonditionsträning

12. Favoritidrott

13. Mitt bästa kosttips

14. Favoritmellis

15. Då tränar jag allra helst

16. Favoritlivsmedel

17. Mitt måtto

18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..

19. Hälsa för mig

20. Det här åt jag idag

21. Därför tränar jag

22. Min favoritfrukost

23. Detta skulle jag vilja utöva

24. Favoritidrottare

26. Så sover jag

27. Detta klara jag mig inte utan

28. Där tränar jag helst

29. Detta tränar jag allra helst i

30. Glöm inte att…

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Nea 4 mars, 2011 at 16:55

    Spännande läsning!..vad osportig och otränad jag känner mig. Jag var en provapåare. Jag ville gärna sporta som ung och provade brottning, judo, innebandy, fotboll, basket (trots min korta ”längd”). Men jag har alltid älskat att springa och röra på mig.. Jag red ju faktiskt massvis under min mellanstadietid och lite efter gymnasiet. Det saknar jag =).

    Vet inte varför jag skrev det hahah,.,, men nu vet du det 😉

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Du får väl börja med ridningen igen! Never too late to be a sporty spice.

    [Svara]

  • Svara Stina 4 mars, 2011 at 17:20

    Vilken rolig lista! Jag tränade taekwon-do i många år och tävlade. Bästa placering var en fjärde plats under EM 2004 (finns inget renodlat em i den typen taekwon-do jag tävlade i). Efter en olycka under Malmö Open samma år, blev jag svartlistad och skulle inte få tävla på några år. Det blev tråkigt att fortsätta träna och jag slutade.

    Ibland blir jag sugen på att börja igen, men jag vill vara där jag var då. Bältet har jag kvar, men det krävs sp oerhört mycket av mig för att komma tillbaka till samma nivå och tävlingsmänniska som jag är, vägrar jag vara sämre än jag var. Jag nöjer mig därför med ”karriären” jag hade.

    Nu är det löpning som gäller. Tyckte inte om det tidigare men nu gillar jag utmaningar som att springa göteborgsvarvet. Min önskan är att köra klassikern något år, men jag vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig för den, så jag måste ta hjälp… Kanske nästa år? Har du gjort klassikern?

    Kram Stina

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Jag har inte kört klassikern och kommer aldrig göra det heller. Gillar inte landsvägscykling eller våtdräktssimning. 😉

    [Svara]

  • Svara Sofie 5 mars, 2011 at 08:40

    Jag fyller väl på här då…Jag var hästtjej när jag var yngre, bodde i stallet från 8-20 års ålder men spelade även en del handboll. Hästintresset försvann när jag började min universistesutbildning och tiden och framförallt pengarna minskade…Har funderat på att ta upp det igen men vi får väl se…

    Nu för tiden blir det mycket spinning, gym, bodypump och så….I morgon är det dags för min hittills största utmaning, vasa-spinningen… Inte mycket i jämförelse med vad du gjort men för mig är det värsta grejen 🙂 Håll tummarna för mig 🙂

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Roligt att läsa! Jag körde Vasaloppsspinning förra året, med Baxter i magen. Fast då var det bara jag och Hans som visste det.

    [Svara]

  • Svara Eva - Kakkakaffe 5 mars, 2011 at 20:19

    Intressant att läsa om din bakgrund.

    Själv började jag friidrott och längdskidor som åttaåring. Var bäst på sträckor som 600m och 800m och hörde till de bästa i landet som 13-åring. Men jag var så fruktansvärt envis och tog alltid ut mig totalt, så till sist blev jag ‘rädd’ för att starta då jag visste hur jag skulle spy när jag kom i mål, så jag trappade småningom ner på löpandet och övergick till längdåkningen. I något skede började jag också med orientering, men där blev jag aldrig särskilt bra, eftersom jag hade en förmåga att löpa förbi kontrollerna 🙂 Gick idrottsgymnasium och var rätt mycket sjuk under gymnasietiden, men gjorde ändå min bästa säsong som 20-åring. Sen började jag på universitetet (idrottslärare) och det blev svårt att kombinera heltidsstudier med idrottssatsning. Sen började det ploppa ut ungar och nu går studierna fram i myrfart. Även träningen är nästintill obefintlig. Tiden räcker inte riktigt till och ibland känns det som om det räcker med en elitidrottare i huset. Fast jag funderar på jag ska lägga Vasaloppet 2012 till min mållista, för att få lite fart på träningen igen…

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Vad roligt att läsa om din bakgrund, jag har funderat på det! 🙂

    [Svara]

  • Svara Mini 9 mars, 2011 at 22:03

    Jag har också paddlat när jag var yngre och tävlade också en hel del. Nu kör jag allt där man kan få lite adrenalinkickar, grus i munnen eller bli bara jättejättetrött i hela kroppen och känna sig stark och fri, dvs mountainbiking, längdskidor, terränglöpning…

    [Svara]

    Lofsan Reply:

    Är vi jämngamla? kanske har vi mötts ute på sjön nån gång?

    [Svara]

  • Lämna kommentar