Baxter

Baxter 8 månader

I söndags blev Baxter 8 månader och det är på sin plats att skriva ner några rader om Backan och hans utveckling tycker jag. Det här ju ändå en Mammablogg. 🙂

Ni som har följt bloggen och Baxters uppväxt de senaste månaderna vet att både han och vår familj har haft det stentufft. Baxter började hosta strax efter 3 månaders ålder, fick kraftiga och täta kräkningar tillsammans med glåmighet och nedstämt allmäntillstånd.

Sedan ca en månad tillbaka dricker Baxter en specialvälling mot reflux som heter EnFamil. Den blir till gelé i magen för att förhindra kräkningar. Allt slem i luftrören retar stämbanden och framkallar hostan.

Som komplement till specialvällingen äter Baxter en halv portion gryta i puréform till middag och smörgås till frukost och ibland mellis. Han älskar allt som går att äta och vill allra helst äta exakt samma som vi vuxna.

Sedan några veckor tillbaka har hostan blivit mycket bättre, dock ej helt borta. Den största skillnaden vi ser (inte nödvändigtvis pga vällingen) är att Baxter har blivit glad igen. Under 3-4 månader grät Baxter konstant. Så fort han fick ögonkontakt med oss vuxna eller om vi satte ner honom på golvet bröt han ihop i tårar. Sorgligt.

Nattetid har Baxter gått från att sova tio minuter i stöten med gråt emellan till att sova flera timmar på raken utan att vakna. Han hostar en del men behöver inte alltid nappen tillbaka i munnen efteråt. Backan somnar kring 2030 och sover med vällingpauser fram till 06.

Motoriskt sett är Baxter stark och har mycket jävlar anamma. Han kämpar och kämpar och bryr sig inte om motgångar. Baxter kan krypa, åla, sätta sig upp från liggande, ställa sig upp mot möbler och sedan sätta sig ner. Han balanserar några sekunder om man släpper händerna innan han sätter sig på rumpan med en liten duns. Han är rysligt snabb på knäna och Sixten får se upp!

Baxter är extremt nyfiken och intresserad av vad Sixten gör hela tiden. Konstant. Sixten har gott tålamod och låter Baxter kräla över sig, dra i leksaker och dregla utan att bli arg.

Baxter älskar att åka vagn, bara bakåt åt mitt håll. Han vill inte sitta framåt. Han gillar heller inte att åka bil om inte storebror Tom är med, då skrattar han högt åt storebrors tokerier!

Jag har fått tänka till och tänka om i min mammaroll sedan Baxter gjorde sina stora utvecklingssteg de senaste veckorna. Jag har hela tiden Sixten som norm. Jag jämför hela tiden Baxter med honom och det är inte rättvist för någon av dem. Jag jobbar verkligen med att låta mina gräbs vara två helt olika individer som utvecklas på helt olika sätt i sin egen takt. För varje vecka som går blir de allt mer olika och det tänker jag fokusera och uppmärksamma framöver. Det är två bebisar men med helt olika personligheter. Sixten är en Happy Go Lucky medan Baxter är en Sokrates, en tänkare och en filosof. Det är helhäftigt att se och deras utveckling kommer nog att bli ännu mer spännande i framtiden.

Den första tiden, och speciellt när Baxter var så sjuk och missnöjd med livet hade jag svårt att knyta an till honom. Det var en bebis som vi hade hand om men jag hade svårt att förstå att det var min bebis. Sedan Baxter mår bättre har jag fått lättare att ta honom till mig. Han har varit svårälskad men i och med hans stora fysiska och psykiska förbättring känns det som en helt ny bebis. Eller den okomplicerade lilla ungen som föddes den där morgonen i oktober. Han är tillbaka nu. Vår glada, starka men eftertänksamma och analyserande Baxter.

Baxter tar sina första riktiga kryptag på Hans och min bröllopsdag.

Baxter blev glad under vår semester nere i Skåne, här är vi nere i Skanör och äter glass.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

Skriv kommentar

  • Svara Marlene 1 juli, 2011 at 21:02

    TACK för att du så öppet och ärligt berättar om hur verkligheten kan se ut.
    Många speciellt mammabloggar har ett rosa skimmer och massa Lull Lull som nästan kan få ens mammasjälvförtroende att svaja.. Så återigen Tack för att du vågar skriva det du skrivit och visa dig ”svag”

    Kram

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Jag vågar göra det eftersom att jag vet att jag har så bra och kloka mammor som läser! 🙂

    KRAM!

    [Svara]

  • Svara Sara 1 juli, 2011 at 21:23

    Kom läkarna fram till varför han hostar och har slem i halsen?
    Kul att han mår bättre nu i alla fall! 🙂 Aldrig kul när ett barn är ledset.

    [Svara]

    lofsan Reply:

    De (och vi) tror att det är reflux som orsakar problemen. Det har blivit bättre med en stadig välling och växer ju bort så småningom. Om det vore en mjölkproteinallergi skulle han reagera kraftigare på mjölk än vad han gör nu när han börjat med riktig mat lite grann

    [Svara]

    Marlene Reply:

    Har man vilket man säkert har kollat om Baxter blir bättre om han skulle få losec?
    Finns tydligen någon ”svår hittad” sjukdom som dom små kan ha som hette något på G (3bokstäver)
    En bekant till familjen har en 8månaders som får 1 losec om dagen.. Ska kolla med henne vad den hette.. Problemen lät precis som Baxters! Återkommer..

    [Svara]

  • Svara Nea- 2barnsmamma till en 08:a & 09:a 1 juli, 2011 at 21:40

    Vad fint du skriver. Det där med att knyta an och svårälskad, var precis det jag kände när Julia var bebis…på ett komplicerat sätt, vi älskade henne som nu men det var tufft. Hon blev vår igen som du beskriver när hon blev 8 månader när hennes reflux förbättrades och försvann. Fan vilket bra inlägg!!!!!

    har väntat på någon som kan sätta ord på mina känslor om den tiden, ÄNTLIGEN!

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Tack fina du!

    Ja, du om någon vet hur det är när barn mår dåligt. Puss till dig Nea!

    [Svara]

  • Svara Linda 1 juli, 2011 at 21:42

    Åh fina Lovisa! Kan tänka mig att det här inlägget var svårt att skriva, men vad bra du är som gör det!!! F*n vad bra du är!

    Linda

    [Svara]

    lofsan Reply:

    TACK Linda!!!!!

    [Svara]

  • Svara i min lilla lilla värld 1 juli, 2011 at 22:08

    De må vara olika till sättet, men guuud så lika till utseendet hihihi

    [Svara]

    lofsan Reply:

    Ja, det är jätteroligt tycker jag!

    [Svara]

  • Svara Morfar 1 juli, 2011 at 23:25

    Fint skrivet Lovisa. Med eftertanke. Modigt och bra av dig! Jag har förstått att det var så det var.

    [Svara]

  • Svara Sofie 3 juli, 2011 at 00:21

    Finaste ärligheten!

    [Svara]

  • Lämna kommentar