Lofsan

Återhämtningen

Mina ben är gåbara igen, mina ljumskar är hanterbara och ett litet skavsår av sporttopen har läkt. Kroppen svarar på vilan!
 
 Vi valde att stanna kvar i Helsingborg över natten, superlyxigt med två hotellnätter på raken, och kom hem i går kväll. Vi passade på att köpa med oss middag från Vapiano och rösta innan vi löste av min mamma som tagit hand om barnen över helgen.
 
 Nu väntar en vilovecka för mig, det är 6 veckor kvar till mitt tredje marathon det här året och jag är mån om att återhämta mig ordentligt mellan loppen. Grundarbetet har jag redan gjort under vintern, våren och sommaren, nu ska jag bara låta kroppen och huvudet att njuta av kunna prestera.
 
 Jag tänkte skriva ett blogginlägg om att sätta upp olika typer av mål. Vad vill ni veta på området? Fråga!
 
 


Hans sprang sitt första marathon i lördags och även om han själv känner att han kunnat prestera bättre så är jag väldigt nöjd med hans prestation. Vårt marathon i New York ska vi springa tillsammans från start till mål, det kan vara det mest romantiska jag kan föreställa mig! Och vi som blivit förälskade i löpning bara för ett par år sedan.
 
 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

18 Kommentarer

  • Svara SpringSara 15 september, 2014 at 15:14

    Åh vad kul att springa hela loppet ihop! Måste få min sambo att bli lite snabbare bara! 😉 Han har dock lovat att supporta mig under min första mara nästa år.

    [Svara]

  • Svara Pernilla 15 september, 2014 at 15:23

    Fantastiska ni! Ni ger inspiration!
    Satt precis igår och försökte skriva ner mitt mål kommande år så detta var perfekt för mig!
    Jag vet vad mitt slutmål är: Springa Midnattsloppet njutningsfullt med en kropp som är med mig. Har även tänk ut delmål med kortare lopp till våren.
    För att nå målet måste jag bygga upp kroppen oxå ( haft strul med knän, höfter och bröstryggen)
    Hur specifik ska man vara i sina mål? Jag tänker på styrka för att orka springa och även vilka löppass. Hur långt ska man skala ner tycker du? Veckomål? Månadsmål? Eller passmål?

    Du och Ida har fått mig att älska att springa med era RRS skolor!!
    Tusen tack för allt du delar med dig av!! ❤️
    Pernilla

    [Svara]

  • Svara Monica 15 september, 2014 at 15:38

    Kan man ha ett mål som inte har ett slut??

    Jag vill känna mig stark och lätt om fötterna. Men inte till ett visst datum, utan framåt…

    [Svara]

  • Svara Anna (orka mera) 15 september, 2014 at 15:59

    Bra jobbat i Helsingborg! Tyckte själv det var ett helt fantastiskt lopp, omväxlande bana, grymt publikstöd och lite cirkus på det 🙂 Springer också New York med mannen och kan bara hålla med dig – DET är romantik! Återhämta dig nu ordentligt så ses vi kanske på startlinjen over there!

    [Svara]

  • Svara Jessica 15 september, 2014 at 16:11

    Härligt! Romantik på hög nivå. Vi har sprungit 5 maror ihop. Bästa daten

    [Svara]

  • Svara carolina 15 september, 2014 at 19:08

    Jag som efter halvamathon i oslo förra hösten haft problem med ett löparknä och en ond skinka är supersugen på lite tankar kring detta, då målet är att kunna springa över 8 km utan att ha ont… mvh carolina

    [Svara]

  • Svara Jämtlandshanna 15 september, 2014 at 20:45

    Häftigt att springa hela nästa maraton tillsammans! Ni inspirerar verkligen!

    [Svara]

  • Svara Anna 15 september, 2014 at 22:08

    Jag tycker det är jättesvårt med mål.
    Hur vet man vilka mål man vill ha?
    Hur vet man att ett mål är rimligt?
    Hur gör man en progressiv träningsplan för att lyckas uppnå målet?

    [Svara]

  • Svara Elin 15 september, 2014 at 22:28

    Grattis till ett väl genomfört lopp. Du är en sån inspiration! Jag sprang min första mara i Paris i år och var helt lyrisk efteråt. Jag älskade känslan, träningsvärken och var väldigt nöjd med min tid. Problemet är att jag är eb tjej som det sprutar prestationsångest ur öronen på. Jag förstår inte hur jag ngnsin ska kunna springa en mara igen, tänk om tiden blir sämre? När jag satt upp ett mål så jobbar jag stenhårt mot det men vågar inte berätta för ngn och våndas över hela resan dit. Hur ska man tänka när man sätter upp ett träningsmål och hur lyckas jag utan att min prestationsångest ska ta bort allt det roliga med att träna för det och förhoppningsvis lyckas?
    Grymma Lofsan! Grattis i efterskott!

    [Svara]

  • Svara emma 15 september, 2014 at 23:12

    Hur vet man när man är klar och har nått sitt mål? Jag vill bli smalare och behöver inte tappa mer kilon men vill bli smalare kring buken/magen. Ska jag bara gå på känsla vad som känns bra eller ska man gå på alla rekommendationer om att en kvinna ska ha under 80 cm? Tänker att det är lättare att nå ett slutmål om jag har det svart på vitt och inte bara ”jag får se när jag är nöjd”.

    [Svara]

  • Svara josefin 16 september, 2014 at 09:23

    Hur ska man sätta realistiska styrke mål, jag vill bygga och bli starkare så hur mycket kan man förvänta sig att öka i styrka med tre styrke pass i veckan? är van att träna och gjort det i något år, hur ska jag lägga upp det för att få bäst resultat, helkropps pass tre gånger veckan eller dela upp till över och underkropps pass?

    [Svara]

  • Svara Agnetha 16 september, 2014 at 10:23

    Jag tycker att det är svårt att sätta tillräckligt konkreta, realistiska, utmanande och tidssatta mål. Jag tänker ibland att mitt mål med att träna mer är att gå ner i vikt. Jaha, det är ju lite diffust. Jag har gått ner två kilo, har jag nått mitt mål? Då tänker jag att mitt mål med träningen är att få en stark och frisk kropp så att jag inte dör i förtid av överviktsrelaterade sjukdomar. Det blir för långt bort. Hur vet jag då när jag har uppnått det? Så klart skulle jag kunna säga att mitt mål är att träna 3 gånger i veckan, men det är ju inte heller tidsbestämt. 3 gånger i veckan i ett år – jamen, då kommer de där dagisvirusen och jag däckar i förkylning vecka 2, och misslyckas med målet knappt innan jag ens har hunnit starta. Jag förstår ju att ingen annan kan sätta målen åt mig, det måste ju vara något jag vill och brinner för, annars är det ju meningslöst, men det är svårt!! Jag är ganska ny på löpträning (eller lufsande i spåret, jag är rätt långsam) men jag satte ett mål åt mig själv att springa mitt livs första mil före sista september, och det klarade jag faktiskt för nån vecka sen. Det var konkret, påtagligt, utmanande, mätbart, och enkelt att komma ihåg. Men nu är jag vilsen igen. Vad ska bli mitt nästa mål? Ser fram emot att läsa dina tankar om målsättningar!!

    [Svara]

  • Svara Läsarfråga: Kan man ha ett mål som inte har ett slut? | Lofsan.se 17 september, 2014 at 12:23

    […] bad om inspiration till blogginlägg om att sätta upp mål. Detta är ett av flera blogginlägg i en serie på ämnet målformulering. […]

  • Svara Victoria 17 september, 2014 at 21:53

    Jag och min man ska springa lidingöloppet tillsammans. Jättekul. Minundran är. Vad har du för vätskebälte. Letar men inte hittat något bra
    Mvh victoria

    [Svara]

  • Svara Lisa 19 september, 2014 at 08:48

    Hejsan Lofsan!
    När jag är ute och springer längre sträckor så får jag ofta efter ca 5-6km ont i mitt vänstra nyckelben. Jag har hört fler som får ont på samma ställe, är detta något man med styrketräning kan få bort? Eller handlar det om att jag behöver skaffa en annan löpstil?

    Tack för en underbar blogg!

    [Svara]

  • Svara Läsarfråga: hur ska jag tänka kring mina mål? | Lofsan.se 19 september, 2014 at 15:41

    […] bad om inspiration till blogginlägg om att sätta upp mål. Detta är ett av flera blogginlägg i en serie på ämnet målformulering. […]

  • Svara Pernilla 19 september, 2014 at 21:40

    Först av allt – tack för en inspirerande blogg. Det är dels härifrån jag hämtar inspiration och vägar att gå när det gäller riktningen mot mina mål.. Däremot upplever jag det är svårt med just detta, vägen/riktningen mot målet… Det är ju fantastiskt att läsa och ta del av din väg mot dina mål och dina exempelvis avsikter med marklyftsträningen osv.. Men hur vet jag, som vanlig motionär vilken väg-/ar jag ska gå för att nå dit jag vill komma?

    I nuläget är jag gravid och har som ”mål” att underhålla kroppen under graviditeten med framförallt mycket styrketräning för baksidan.. Men jag vill sedan bygga upp min kropp återigen, o ett ”prestationsmål” för mig är att efter graviditeten fixa att göra chins t.ex. Är det svårare att uppnå ett prestationsmål, där det i mina ögon är svårare att veta hur jag specifikt ska träna för att nå dit, än att ha som mål att känna sig stark i kroppen? Kort sagt – hur banar jag rätt väg för att nå de mål jag väljer att sätta upp?

    [Svara]

  • Svara Katta 20 september, 2014 at 07:17

    Hej,
    Funderar kring rimligheten i att ha ett mål där vägen dit innebär moment jag eg inte är ”sugen på”. T.ex. att jag vill göra en tjejklassiker men ser simningen som ett nödvändigt ont. Är detta mål dömt att misslyckas?

    Ps. Tack för all inspiration- du är fantastisk!

    [Svara]

  • Lämna kommentar