Lofsan

Årets första träningspass

Efter en riktigt tuff höst som var helt löparfri på grund av en trasig sena under foten så har jag gradvis ökat på mina pass, både avseende längd, tid och fart nu i vinter. När jag tränade till Lidingöloppet och Stockholm Halvmara 2012 hade jag ett par långa pass innan tävlingarna men våren 2013 körde jag bara ett par pass över 10 kilometer. Mina första löppass efter uppehållet i höstas gjorde jag på Playitas när jag var där som löpcoach tillsammans med Topphälsa. Korta pass med snabba intervaller och allt fokus på deltagarna utmanade varken min uthållighet eller snabbhet men gav riktigt bra kvitto på att mitt rehabtålamod betalat sig. Helt smärtfri även efter 10 löppass på en vecka.
 
 När jag startade upp löpträningen här hemma igen efter en återhämtningsvecka så la jag upp en strategi där passens innehåll avseende fart, längd och disposition hela tiden anpassas efter dagsformen och med hänsyn till målet att kunna springa långt och snabbt, helt smärtfri igen. När jag i dag körde 2014 års första träningspass ville jag se hur långt på min resa tillbaka till löparformen jag kommit. Helt prestigelöst tog jag en kilometer i taget, från att ha 12 kilometer som mål förlängde jag till 15 kilometer, till 17 och till slut bestämde jag mig för 21,1 kilometer. Samma sträcka som en halv marathon. Farten är helt sekundär känslan i benen. Egentligen vill jag springa så långsamt jag kan och verkligen hinna känna hur foten möter asfalten och skjuter ifrån. Min andning är densamma som en rask promenad och jag springer gärna långpass med tuggummi i munnen som mätverktyg att jag inte springer för fort. Snabbt kan jag springa på andra pass.
 
 När jag efter 2 varv runt kvarteret härhemma äntligen passerade 21,1 kilometer på klockan hade jag sprungit mitt livs längsta träningspass, helt utan smärta i foten, aldrig tvekandes på kapaciteten eller utförandet. En kilometer åt gången med lugna starka korta steg. Inte ens andningen gav sig till känna.
 
 2014 är mitt år, det hade inte kunnat börja bättre!
 
 


Längre innanför dörren än så här kom jag inte innan jag ville vila efter målgång.


Jag sprang utan pulsband men med GPS i Suunto-klockan. 2 timmar och 17 minuter är långt i från rekord på sträckan men det var inte heller syftet med passet.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

13 Kommentarer

  • Svara Frida - Militärmamman 1 januari, 2014 at 21:13

    Härligt att läsa! Tack för inspiration!!

    [Svara]

  • Svara BBC2014- kom och träffa mig | 1 januari, 2014 at 21:19

    […] att prata om under ”min” timme. Tillsammans med fantastiska namn som Jessica Clarén, Lofsan, Malin Everlöv Krepp och Jakob Gudiol ska jag göra mitt allra bästa för att ge er en […]

  • Svara Uppochhoppa 1 januari, 2014 at 22:05

    Finemang! Jag blir så löpsugen, men löpningen får nu vänta tills efter bebis och läkning av kejsarsnitt. Men längtan, åh denna längtan!

    [Svara]

  • Svara Joanna 1 januari, 2014 at 22:08

    Bravo! Underbar bild som jag kan känna igen mig i, underbar känsla:)

    [Svara]

  • Svara Rund är också en form! 1 januari, 2014 at 22:38

    Härligt Lovisa! Och precis som du säger; på långpass är tempot fullständigt sekundärt!

    [Svara]

  • Svara La Linda 2 januari, 2014 at 00:15

    Wohoo! Heja dig!

    [Svara]

  • Svara Karin 2 januari, 2014 at 11:06

    Vilket grymt sätt att starta året på! Mycket inspirerande! Längtar tills dina cirkelpass drar igång igen! <3

    [Svara]

  • Svara Caisa 2 januari, 2014 at 12:22

    Vilken inspiration! Nu sticker jag ut och springer en runda. 🙂

    [Svara]

  • Svara mari 2 januari, 2014 at 14:39

    Underbart =) heja heja du.

    [Svara]

  • Svara Annah 2 januari, 2014 at 17:52

    Härligt! Blev själv så glad att mina knän höll när jag sprang 7,7 km häromdagen, men då var det grymt lugnt tempo. Men man blir så glad när kroppen håller och jag har inte sprungit sedan sista maxtestet i början av oktober så vila är inte så dumt alltid.

    Kram kram

    [Svara]

  • Svara Saras träningsblogg 2 januari, 2014 at 18:47

    Oj vilket bra sätt att starta året på! Du är bara för grym !

    [Svara]

  • Svara Fru Minimalist 2 januari, 2014 at 19:41

    Kul och grattis till att det kändes bra! Liksom du så sprang jag Stockholm Maraton i somras på strax över 4 h. Under hösten har jag fokuserat på styrketräning men blir mer och mer sugen på en löparutmaning för 2014. Kanske Lidingö Ultra (5 mil) eller Stockholm Maraton och försöka förbättra tiden?
    När jag läser inlägg som dessa blir jag väldigt pepp på att gå ut och springa och köra härliga långpass i vintersol 🙂

    [Svara]

  • Svara Lotta 2 januari, 2014 at 20:42

    Vilken inspiration – tack 🙂

    Jag bor i samma stadsdel som du, och tycker det är svårt att hitta bra löparsträckor förutom Årstaviken. Har du tips på någon annan runda eller är det Årstaviken runt som gäller?

    [Svara]

  • Lämna kommentar