5 månader

Det slår aldrig fel. Ju mer planerat livet är, desto större risk är det att något händer som ändrar på det. Hans är bortrest från söndag fram till vi (förhoppningsvis) åker till New York och jag ska jobba som en gnu måndag till onsdag för att kunna vara ledig torsdag fredag måndag. Dessutom vill jag ha nya naglar och franspåfyllning så att jag känner mig lite extra snygg i New York. För att få ihop allt detta på egen hand hade jag planerat dagarna i minsta detalj men det fick jag ingenting för när förskolan ringde klockan 09 i morse och berättade att Baxter har feber. Som tur är har jag väldigt förstående kunder så inga sura miner men ändå surt att behöva boka av allt jobb i två dagar. Sedan jag fick barn har jag fått lära mig att vara sjukt planerad och strukturerad men samtidigt väldigt flexibel. Nu får vi två dagar hemmahäng och hålla tummarna att Baxter blir frisk och att mormor som ska bo hos oss när vi är borta också blir frisk. Hon verkar ha fått samma virus som Baxter.
Jag är i alla fall glad för det lilla: hon som gör mina fransar kommer hit istället när Baxter sover så jag kommer ha långa täta fransar oavsett hur mycket det regnar i New York. Vilken stjärna hon är!
En helt annan sak: satt och läste igenom gamla blogginlägg och hittade en bild från april 2011. Den tog jag 5 månader efter att Baxter fötts. Apropå gårdagens inlägg om motivation och drivkraft. Förstå hur motiverad jag var hela graviditeten och första året efter Baxter fötts. Jag hade ett sånt extremt fokus på mitt mål med att åter bygga upp en stark bål med de magrutor jag för första gången i mitt liv hade precis när jag blev gravid med Baxter. Det är först efter att jag varit gravid som jag lyckats forma min kropp till det den är idag.